Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 9
SEPT. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
BERGSVETENSKAP 9
Redaktör– ß.G. Markman.
UTOIVE.N AV SVENSKA
innehåll: Om sparbets och syrhärdigt stål vid industriell betning, av dr-ing. Bengt Kjerrman. — Notiser.
OM SPARBETS OCH SYRHÄRDIGT STÅL VID
INDUSTRIELL BETNING.
Av dr-ing. Bengt Kjerrman.
Med en sparbets avses en tillsats till betningsbad, i
första hand till sådana bad, där järn eller stål
skall betas, och varigenom såväl material som syra
sparas. Ändamålet med betningen är att avlägsna
glödspån, så att ytan blir rent metallisk. Sparbetsen skyddar
därvid denna rena yta från vidare angrepp i mer eller
mindre hög grad. Som en följd därav minskas
dessutom vätgasupptagningen, vilken ju är oläglig för den
färdiga varan, då som bekant vätgasen gör stål sprött.
Sparbetsen åstadkommer genom sin skyddsverkan en
minskad förbrukning av syra, varigenom
syrekoncentrationen mindre hastigt avtager. Detta i sin tur
resulterar i en genomsnittligt snabbare betning.
Särskilda försök ha visat, att icke sparbetsen i och för
sig minskar betningshastigheten, icke ens vid lika
koncentration på betningsvätskan i jämförelse med sådan
utan sparbets.
Det finnes ett flertal dylika sparbetser att tillgå i
marknaden. En av dem, vilken i det följande kommer
att tjäna som jämförande exempel, är "Pickelette",
tillverkad enligt dr Vogel. Ett gemensamt drag för
alla dessa sparbetser är emellertid deras relativt höga
pris. Det förelåg på grund därav ett visst intresse för
SKF att undersöka möjligheten för en egen
tillverkning, då såväl i Hofors som i Katrineholm stora
användningsområden finnas.
Med anledning av en uppgift i "Stainless Iron and
Steel" av J. H. G. Monypenny 1926, sid. 67, angående
en tillsats av lim vid betning av rostfritt stål gjordes
en del försök att framställa en sparbets med lim som
huvudbeståndsdel. Därigenom vanns bekräftelse på,
att en kolloid inverkar fördelaktigt. Försöken
fortsattes därför, varvid utgångsmaterialet successivt valdes
till senor och annat limrikt slaktavfall för att
sedermera komma att utgöras av endast mulär och öron,
som enligt uppgift är huvudbeståndsdelen i de
råmaterial, vilka användas vid limtillverkning.
En god sparbets erhölls därvid genom upplösning
av okalkade mulär eller öron i vanlig teknisk 60° Bé
svavelsyra vid rumstemperatur och i proportionen 1
kg mulär på 1,5 liter 60° Bé svavelsyra. Upplösningen
tager ca 2 dygn, varefter en del hår ännu äro
oupplösta, vilket icke spelar någon roll.
Systematiska försök ha visat, att sparbetstillsatsen
oberoende av betningsvätskans volym bör beräknas
på den i badet ingående 66° Bé svavelsyrans volym
för uppnående av viss skyddsverkan. I föreliggande
fall har som praxis tagits en sparbetstillsats av 2 %.
Enligt uppgift, verifierad genom egna försök, är en
betningsvätska innehållande ca 20 vikts-% 66° Bé
svavelsyra den lämpligaste. Den framställes antingen
genom att utspäda 18 liter 60° Bé eller 12,5 liter 66°
Bé svavelsyra till 100 liter, vilket motsvarar 2 : 9 resp.
1 : 7 syra mot vatten. Vid denna betningsvätska
utgör ovannämnda sparbetstillsats (2 % av den i
betningsvätskan ingående 66° Bé svavelsyran) 0,25
volym-% av betningsvätskan.
Priset på 100 liter betningsvätska med denna
syrekoncentration blir med av tillverkaren föreskrivna
0.3 % "Pickelette" kr. 2: 68, med 2 % mulsparbets kr.
2: 34.1 1 detta pris ingår svavelsyran med kr. 2:30;
alltså kosta sparbetstillsatserna resp. kr. 0:38 och
0: 04. Mulsparbetsen har dock vid dessa tillsatser en
minst 25 % kraftigare materialbesparande verkan än
"Pickelette".
Emedan det särskilt vid "flytande tillverkning" var
av betydelse att erhålla ett billigt, motståndskraftigt
material för betkorgar, utfördes en undersökning av
vanligt kolståls motståndskraft för betning vid olika
kolhalt och värmebehandling. De första försöken,
varvid stål med kolhalt 0,04—1,27 % medtogos, visade
att en mellanliggande kolhalt, 0,50 %, var den
fördelaktigaste.
Vid undersökning av den i kolstålen ingående
kopparhalten tycktes en viss relation föreligga mellan
denna och stålens motståndskraft mot frätning. De
gynnsammare resultaten hade genomgående erhållits
vid relativt hög kopparhalt, och de bästa vid
samtidigt mellanliggande kolhalt och hög kopparhalt. Nya
försök med ett stål här kallat "S", innehållande 0,54
% koppar, 0,08 % kol och 3,48 % krom, i jämförelse
med det bästa av föregående kolstål, med 0,51 % kol
och 0,024 % koppar, visade det förras absoluta
överlägsenhet.
På grund av detta resultat fortsattes försöken med
i övrigt rena kolstål men med kopparhalter liggande
mellan 0,50 och 0,60 % i jämförelse med "S". Härvid
visade sig kopparstålen betydligt bättre.
Underlägsenheten hos "S" får antagligen tillskrivas den höga
kromhalten. Krom hade redan vid tidigare försök
i För samtliga i uppsatsen gjorda beräkningar liar ett pris
för 60° Bé svavelsyra av kr. 7:50 per 100 kg legat till
grund, av vilket övriga priser på betningsvätska och
sparbets härletts. Mulär och öron kosta kr. 0 : 15, draglim kr.
1: — per kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
