Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1929
bergsvetenskap
91
in till arbetsplatsen i gruvan. Kättingdragningen
har en effekt av 200 vagnar — 220—240 ton per tim.
Vagnvändaren arbetar över en av armerad betong
byggd ficka, som rymmer 300 ton. Under denna ficka
finnas tvenne mindre måttfickor vardera om 3,2 ton.
Huvudfickans tappränna slutes av tre stycken
tunga, i vinkel gående luckor, som kunna
manövreras oberoende av varandra. Varje lucka är fast
förbunden med ett kuggsegment, och genom ett
kugg-drev, som med en enkel rörelse kan fastgöras vid en
ständigt roterande axel, öppnas luckan. Då den åter
skall stängas, frigöres drevet från axeln, varvid
luckan av egen tyngd faller ned, tillslutande
tapprännan. Fig. 3 visar schematiskt anordningen.
Fyllningen av måttfickorna sker under den tid,
ski-pen äro i rörelse, varför fyllningen i själva skipet
kan ske på i genomsnitt 5 sek. Det uppkommande
skipet (b fig. 4) tömmer i dagen malmen i en mindre
ficka (a) rymmande 10 ton, och därifrån faller godset
på ett sakta stigande, av stålplattor utfört band, som
i sin tur avlastar materialet på ett däremot vinkelrät
horisontellt band arbetande över en upplagsficka.
Detta senare är utrustat med en motor, vars
rörelseriktning kan omkastas, varför godset efter behag
kan avlastas å bandets ena eller andra ända, och då
det dessutom är inbyggt i en i bandets längdriktning
förskjutbar vagn (c?), kan man få avlastningen på
vilken punkt i fickan man önskar. Det lutande
bandet har en längd av 13 m, bredd 990 mm och en
hastighet av 0,3,15 m/sek. samt drives av en 7,5 hkr
motor. Det vågräta bandet har likaledes en bredd
av 990 mm, men hastigheten uppgår till 0,345 m/sek.
Anläggningens kapacitet är 220—230 ton per tim.
Arbetseffekten i gruvan är 4—4,5 ton per skift och
alla man i gruvan. Vid handlastningen räknar man
med 8—10 ton per man och skift, men i denna siffra
ingår, förutom lastning, även borrning, skjutning
samt transport cirka 100 m. Vid skraplastningen
var, såsom förut är nämnt, motsvarande effektsiffra
Fig. 4.
cirka 30 ton, och med den Butlerskopa, som på ett
ställe användes, räknar man med en effekt av 16—17
ton per man och skift. Av den nuvarande
dagsproduktion— 2 500 ton — utlastas mellan 40 och 50 %
med skrapor, men dessa komma så småningom att
genomgående införas.
Gruvorna vid Peine bilda en mycket aktiv del av
de tyska malmtillgångarna, och äro de enda gruvor
i Tyskland, som ej haft någon större känning av den
lågkonjunktur, med vilken övriga tyska
järnmalmsgruvor haft att kämpa. Även ur en annan, icke
mindre viktig synpunkt äro dessa malmer av stor
betydelse för Tyskland, emedan de, på grund av sin
höga kalkhalt, fordra tillsats av kiselsyrerika
malmer. Då Tyskland på tämligen nära håll äger dylika
i Salzgitterområdet, kan man vänta att dessa
lågprocentiga och kiselsyrerika järnmalmer, vilka ej tåla
någon längre transport, kan komma till användning.
DE "SVARTA DIAMANTERNAS" FÖREKOMSTSÄTT OCH
UTVINNING INOM STATEN BAHIA, BRASILIEN.
Av bergsingenjör Sven G. Petebsson.
De hårdaste mineral vi nu känna äro diamanten och
dess varianter, boarts, carbons och ballas. Av dessa
ha huvudsakligen vad man kallar de "orena" typerna,
boarts, carbons och ballas, kommit till användning
inom tekniken, såsom skär- och slipmedel, där stor
hårdhet och styrka erfordras.
Såväl boarts som carbons och ballas äro uppbyggda
av diamantkristaller, ordnade olika för de olika
typerna. Boarts äro sålunda tvillingkristaller av den
reguljära diamanten. Carbons och ballas åter äro
finkorniga, täta aggregat, den förra med
oregelbunden form, den senare åter vanligen sfärisk och med
knottrig yta. Av dessa tre typer har carbons eller
som deras ursprungliga portugisiska namn är,
carbo-nados, fått den största användningen, då de ifråga
om hårdhet stå betydligt över såväl diamanten som
boarts. Ballas äro t. o. m. hårdare än carbons, men
då desamma förekomma synnerligen sparsamt ha de
fått sin huvudsakliga användning såsom proberstenar.
Carbon eller som vi också kalla den i vardagslag
"den svarta diamanten" ser för ett oövat öga ut som
ett stycke koks. Massan är sällan helt kompakt och
ofta visar den flera brottytor, vanligen ljusare än
omgivande yta. Glansen är matt, stundom svagt
fett-artad. Färgen är grå till svart för de bästa typerna,
men även brunröda och grönsvarta varianter
förekomma. Specifika vikten varierar från 2,95 upp till
3,50 beroende på hur porös stenen är. Man har här
ett medel att undersöka stenens kvalitet, ty en sten
med låg spec. vikt är porös och svag och kan endast
användas, där små fordringar ställas på hårdheten.
För exempelvis borrningsändamål är en sten med spec.
a, Ftcka, JO ton,
b <5kip
c Transp.-band
cL Vagn, f. iransph.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
