- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
23

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

23

formen motsvarar ett normalt registreringsinstrument,
vars kåpa på framsidan är försedd med glasfönster,
så att det inbyggda instrumentet när som helst kan
avläsas på sändareplatsen.

Sändaren har i konstruktivt hänseende utbildats så,
att de ifrågakommande mätinstrumentens yttre
dimensioner kunna växla inom tämligen vida gränser. Det
kan därför överlämnas åt elektricitetsverken att i
förekommande fall anskaffa de erforderliga
mätinstrumenten från någon instrumentfirma, varvid det
blir möjligt att taga tillbörlig hänsyn till de oftast
redan förefintliga mättransformatorerna. Härigenom
erhålles garanti för största möjliga
mätningsnoggrannhet. Sändarens kåpa är fullständigt dammtät, varför
det ej innebär någon risk att borttaga skyddsglas
och kåpa på själva mätinstrumentet, vilket erfordras
för inmonteringen.

Mottagningsapparaten består i sin tur
huvudsakligen av en liten motor, som går med konstant
varvtal. Genom denna motor inkopplas tidvis av de
inkommande mätimpulserna två i motsatt riktning
roterande elektromagnetiska kopplingar, varigenom små
medbringare inställa en visareaxel så, att dess läge
svarar mot utslagsvinkeln på mätinstrumentets visare
i sändareapparaten. På mottagningsapparatens
rörliga axel sitter ett stort aluminiumhjul, medelst vilket
ett över tvenne fasta hjul upplagt ändlöst stålband
inställes. Detta stålband uppbär på sin raka del mellan
de båda fasta hjulen den egentliga visaresläden med
skrivanordningen. Mottagarens visare rör sig alltså
rätlinjigt framför en rätlinjig skala och ritar dessutom
registreringskurvan med rätlinjiga koordinater.

Mottagaren visas i öppnat tillstånd i fig. 4.
Registreringsurverket har 8 dagars gångtid och kan
medelst utbytbara kugghjuls växlar inställas för olika
pappershastigheter. Den av skrivanordningen
behärskade bredden på diagrampapperet utgör 100 mm
och maximala pappershastigheten 120 mm per timme.
Tidsintervallet mellan de olika mätimpulserna uppgår
till 2 sek. En timkurva på 120 mm längd består så-

Fig. 3. Fjärrindikeringssändare, öppnad.

Fig. 4. Fjärrindikeringsmottagare, öppnad.

lunda av 1 800 momentvärden, motsvarande 15
momentvärden på 1 mm kurvlängd. Kurvan ter sig
därför fullständigt sammanhängande och kan ej alls
skiljas från en på sändareorten medelst vanliga
registre-ringsihstrument uppritad kurva. Pennans friktion på
diagrampapperet, som till följd av det ringa
vridmomentet i allmänhet har en menlig inverkan på
mätnoggrannheten vid de vanliga elektriska
mätinstrumenten, spelar givetvis vid denna apparat ingen roll,
enär skrivanordningen medelst magnetiska kopplingar
drives av en relativt stark elektromotor. På grund
av de stora ställkrafterna kan man naturligtvis utan
vidare på mottagareapparatens skala anbringa
inställbara kontaktanordningar, genom vilka
alarm-signaler eller dylikt kunna utlösas vid uppnåendet av
vissa gränsvärden.

Såsom sammanfattning må beträffande de ovan
beskrivna apparaternas verkningssätt anföras, att
mätresultatet överföres i form av telegrafskriftliknande
tecken, och att härvid blott varaktigheten av varje
särskilt tecken har betydelse för bestämmandet av
den uppmätta storhetens förhandenvarande värde.
Det är likgiltigt, med vilken strömart överföringen
sker, liksom det är utan varje inflytande på
mätnoggrannheten, om genom temperaturinflytanden på
ledningarna eller genom variationer i själva
överföringssystemet några ström-, spännings- eller
frekvensändringar förekomma hos de överförda tecknen.
Förhållandena äro alltså desamma som vid vanlig
telegrafering. På grund därav kunna också de sedan ett
flertal år för telegraferingsändamål använda
överföringssystemen tillämpas vid denna fj
ärrindikerings-metod.

Den enklaste överföringen åstadkommes genom
användande av en särskild, speciellt för ändamålet
anordnad ledning. Man har då blott att medelst denna
ledning förbinda sändaren med mottagaren, varvid
överföringen kan ske med likström.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free