- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
53

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

53

pH _ 0,26 • 1,5 1

PW _ 0,987 ’ i 000 • 0,0025 "

= 0,16

- 0,21

och för ett sinusformat växelfält eller vridfält
PH __ 0,26 • 2 1
p\V~~ 0,987 ’ 1,000 ■ 0,0025 "
Dessa jämförelsevis låga värden bekräftas emellertid ej
genom experimenten, utan allting tyder på att
hysteresis-faktorn Ch’ är för tillsatsförlusterna ungefär dubbelt så
stor som det i Epsteinapparaten uppmätta värdet (og).
Hysteresistillsatsförlusterna uppmättes nämligen till
ca 40 % av virvelströmstillsatsförlusterna. En förklaring
till detta egendomliga fenomen söktes och fanns på
följande sätt.

För det första överlagra sig tandfälten över
huvudfältet och därför ligga deras hysteresisslingor
osymmetriskt till BH"-koordinatsystemet (se fig. 5). De flesta
experimentella undersökningar komma till det resultatet,
att dylika osymmetriska hysteresisslingor alstra större
energiförluster i homogena fält än en symmetrisk
om-magnetisering med samma amplitud. Jag återger här en
kurva efter Ball och Spooner1 för överlagring av lineära
lik- och växelfält (fig. 15 a) samt en kurva enligt
Schröder2 för överlagring av ett hög- och ett
lågperio-diskt växelfält (fig. 15 b).

Försök med överlagring av 2 vridfält av olika
våglängd äro ej publicerade. Vi undersökte därför själva en
dylik kombination ehuru med negativt resultat. Det
visade sig i stället, att båda fältens förluster kunde
beräknas var för sig och sedan adderas utan tillägg.
Hysteresisförlusterna förstorades ej genom överlagringen.

En annan förklaring till tillsatshysteresisförlusternas
överraskande storlek utgår ifrån det faktum, att
hysteresisförlusterna ökas genom kallbearbetning av plåten.
Det är till exempel sedan länge känt, att
stansningsprocessen försämrar materialet invid ytskikten. Om man
då kombinerar denna erfarenhet med den teoretiska
vissheten, att just tillsatsförlusterna alstras dels i närheten
av ytan såsom ytförluster, dels i smala plåtpaket med
stora ytor såsom tandpulsationsförluster, så finner man
denna förklaring helt naturlig. Försök som utfördes på
Aseas laboratorium med ringar med 30, 10 och 5 mm
bredd gåvo de resultat, som äro återgivna i fig. 16. Det
visade sig sålunda, att vid en induktion av 8 000 den 10
mm breda ringens specifika hysteresisförluster lågo 16 %
över den 30 mm breda ringens förluster, den 5 mm breda
ringen visade till och med en förlustökning av 48 %.
Vid högre induktioner är förlustökningen mindre. Män
kan därav draga den slutsatsen, att särskilt
hysteresis-ytförlusterna ökas genom plåtens kallbearbetning.

1 Proceeding-S of the A. J. B. J. 1915 Bd. 34.

2 Archiv für Elektrotechnik 1924.

Men likgiltigt om nu de båda anförda
förklaringsgrunderna räcka till eller ej, så få vi i alla fall finna oss i det
faktum, att tillsatshysteresisförlusterna få räknas med
en 100 % större faktor ch’ än den som erhålles genom
mätningar i Epsteinapparaten och att de utgöra cä 40 %
av virvelströmstillsatsförlusterna. Vill man beräkna
hysteresisförlusterna vid rotorytan och i tänderna var
för sig, användas följande ekvationer (/)’, a —
plåttjocklek med och utan isolation)

5000 10000 15000

Fig. 15 b

zoooo Ä,

1

tzl /

för hysteresisförlusterna

och för hysteresistandpulsationsförlusterna
varvid för

< Til

Bi = 0,5 Sn’ (l- -’) (l- ........ (20 a)

Dzmt \ TnJ \ QioI

resp. för

Tit > Tzl

Därmed avslutar jag den teoretiska delen, som sätter
oss i stånd att med litet räknearbete och god
approximation fastställa de viktigaste tillsatsförlusternas storlek.
Några sifferexempel må visa, att det härvid rör sig om
icke obetydliga värden.

VI. Sifferexempel.

Såsom första sifferexempel ger jag förlustfördelningen
för en mindre 4-polig trefasasynkronmotor av
standardtyp

25 hkr, 380 voit, 35/72 amp., 1 440 varv/min., 50 per.

M torn har 36 spår i statorn och 48 spår i rotorn,
motsvarande 3 resp. 4 spår per pol och fas. Vid beräkningen
av de normala dvs. huvudfältets virvelströmsförluster har
deras teoretiska värde 3-dubblats, emedan
experimentella undersökningar visade, att detta var ett normalt
förhållande. Vidare ha spårslitsfältets ytförluster
beräknats med hänsynstagande till skineffekten, som
avse-%

so

sooo aooo
Fig. 15 a.

Fig. 16.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:04 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free