Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62:
TEKNISK TIDSKRIFT
1 juni 1929
Fig. 1. Fördelning av likström och växelström i New York.
De streckade områdena matas med likström.
tid ganska komplicerade ocli förutsätta avläsning på
bestämd tid. Som framgår av taxornas formulering
göres avläsning varje månad.
De amerikanska abonnenterna ha den fördelen
framför abonnenterna i många andra länder, att
spänningen är praktiskt taget standardiserad över hela
landet. Den ligger mellan 110 och 120 voit, under
det en spänning av 200 voit hör till rena undantaget.
Vad denna enhetlighet betyder vid flyttning från ett
område till ett annat för en abonnent med full
uppsättning hushållsapparater torde ligga i öppen dag.
Den låga och standardiserade spänningen har givetvis
bidragit till en sänkning av lamppriset. Klotformiga
halvwattslampor med inre mattering, vilket utförande
föreföll vara på god väg att bliva standard, kostade
i detaljhandeln vid 40 watts effekt 20 cents, vilket i
svenska pengar och omräknat i svenskt penningvärde
är mindre än 50 öre. En del elektricitetsverk hade
ännu att dragas med en från början ganska allmänt
tillämpad sed, nämligen att lämna nya lampor gratis
i utbyte mot gamla sådana.
De amerikanska hemmen
matas till övervägande
grad men växelström.
Enligt min uppskattning äro
mindre än 5 % av
totalantalet anslutna till
likström. I förorter och i
mindre samhällen torde
som regel endast
växelström finnas, men även i
städerna distribueras
likström som regel endast
inom ett till arealen
obetydligt område. Man har
tydligen i de flesta fall på ett
ganska tidigt stadium
begränsat omfattningen av
likströmsdistrikten. Det glesa
byggnadssättet inom de
amerikanska
bostadsområdena såväl som den låga
spänningen giva
växelströmmen ett större ekono-
miskt övertag över likströmmen än vad fallet är vid
bostadsdistrikten i de europeiska storstäderna.
Distributionen i bostadsområdena i Amerika sker oftast med
luftledningar, matade med som regel 4 000 V trefas
4-ledare från understationer, i vilka de utgående
ledningarna äro anslutna över var sin
induktionsregulator. Högspänning och lågspänning läggas oftast på
samma stolpar, å vilka även stolptransformatorer äro
upphängda. Varje transformator matar sitt nät. Vid
fel å en transformator eller en högspänd utlöpare från
understationen sker sammankoppling till närliggande
lågspänningsnät.
På grund av city-bildningen minskas alltjämt
antalet bostäder inom de ursprungliga
likströmsdistrikten. Samtidigt växer belastningen i oerhörd grad,
vilket ju måste bliva fallet, när de små fristående
bostadshusen lämna plats för skyskrapor. Den låga
spänningen medför, trots det amerikanska sättet att
lägga ledningarna i conduits, stora svårigheter att få
fram erforderliga kablar i gatorna. Vidare blir det
allt svårare att till rimligt pris få tomtutrymme för de
till antalet alltjämt ökade omformarestationerna. Den
rediga uppställning, som kan tillämpas för
maskineriet exempelvis i de stockholmska understationerua.
har i de flesta fall varit omöjlig att tillämpa därute,
utan få maskinerna ofta placeras i flera våningar
över varandra. Förhållandena bliva förr eller senare
sådana, att det blir stopp för fortsatt utvidgning av
likströmssystemet och enda möjligheten att till
rimlig kostnad taga hand om belastningsökningen är att
även införa växelström.
De amerikanska storstäderna ha gjort detta med la
undantag. Vissa städer, såsom Philadelphia och
Pittsburg, äro i färd med en fullständig övergång till
växelström, som beräknas vara verkställd inom få år.
I Brooklyn är samma procedur i gång, men på något
längre sikt. I Detroit var man i färd med vissa
inflyttningar av gränsen mellan likström och växelström
och anslöt dessutom inom likströmsområdet
abonnenter med mera än 200 kW till högspänning. Ungefär
samma förfaringssätt tillämpades i Baltimore. I
Chicago flyttades grälisen successivt inåt. under det
praktiskt taget all belastning inom gränsen lades på
likströmsnätet. New York Edison Co, som matar
nedre Manhattan, distribuerar praktiskt taget endast
lågspänd likström, detta trots att abonnenter med
intill 2 000 kW belastning funnos. Bolaget genererar
endast 25-procentig primärenergi. Dess systerföretag,
United Electric Light & Power Co, som distribuerar
lågspänd 60-periodig växelström å övre Manhattan,
har emellertid under de senaste åren även indragit ett
lågspänningsnät i de större gatorna på nedre
Manhattan. Detta nät hade nu en belastning av 45 000
k W, under det likströmsbelastningen å samma område
uppgick till 450 000 kW. Växelström håller sålunda
på att införas även där. Numera äro alla de elektriska
företag, som distribuera i Stor-New York,
sammanslagna, med förutvarande chefen för Brooklyn Edison.
M. S. Sloan, som högste chef. Denna sammanslagning
bör befrämja enhetligheten ifråga om
distributionssystem och periodtal inom området, vilken nu lämnar
mycket övrigt att önska.
Den av de besökta städerna, som minst torde syssla
med införandet av växelström inom City-området, är
utan tvivel Boston. Här hade en gräns fixerats mellan
likström och växelström, innanför vilken endast ett
Fig. 2. Likström och växelström
i Chicago. Det streckade
området matas med likström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
