Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
ningar utförts å den antenn, som skall undersökas,
nämligen
1. Uppmätning av antennens totala motstånd,
hänfört till antennbas, den enda punkt, som för övrigt är
tillgänglig för mätning. Detta motstånd, som kan
variera mellan några få och åtskilliga tusen ohm för
praktiska antenner, uppmätes vanligen medelst
tillsats- eller substitutionsmetod. Den förra metoden
kräver för säkert resultat helst en omsorgsfullt
skärmad, övertonsfri lokaloscillator med lämpligt
anordnad utkopplingskrets, den senare en kalibrerad
artificiell antennkrets. Mätning med lokaloscillator liar
den nackdelen, att förluster i form av korona osv.,
som uppträda endast vid högspänning, ej komma med.
De fel, som härigenom införas, synas emellertid ej
vara betydande. Om man på sätt som antytts mätt
upp ett ekvivalent antennmotstånd Ra vid antennens
bas och strömstyrkan där är la så är den totala
antenneffekten Pa — Ra- K2-
2. Uppmätning av fältstyrkan vid jordytan på
närdistans, dvs. så nära sändaren, att
markdämp-ningen är försumbar, på ett tillräckligt antal punkter i
olika riktningar, för att ett pålitligt medelvärde av
den vid förlustfri strålning konstanta produkten
E • d (voit), där E är fältstyrkan vid jordytan (eff.
värde) och d avståndet från sändaren, skall kunna
erhållas. Mätpunkternas avstånd betingas av att dels
markdämpningen icke skall göra sig gällande, dels
strålningsfältet skall vara fullt utbildat. I fig. 1 visas
resultatet av en beräkning av elektriska fältstyrkans
vertikalkomposant vid jordytan för en ideell 1/4 vågs-
antenn och olika värden av . dvs.’ avståndet i för-
1
hållande till våglängden. Inom övergångszonen
mellan ren induktion och ren strålning är, som av fig.
• casfZTT-j )’ cosuit amp.
_ 7 antenn ström
E * oj M ■ L^ -cosüjt 1-
framgår, den elektriska fältvektorn E sammansatt av
tvenne, till storleksordningen likvärdiga komposanter,
en i fas med antennströmmen och en däremot .90°
fasförskjuten. Fältvektorns amplitud börjar
emellertid att falla enligt en enkel hyperbellag EH ganska
snart. Redan på 1/4 våglängds avstånd från sändaren
är överensstämmelsen god. Något principiellt hinder
att utföra mätningarna även mycket nära sändaren
finnes alltså ej.
Fig. 2.
Utgående från 100
verkningsgrad för den
förlust-fria 1/2 vågs-antennen skall nedan visas, huru man
kan erhålla ett lätthanterligt uttryck på en viss
antenns verkningsgrad enligt följande definition.
Med en antenns verkningsgrad för rundradio
menas förhållandet, uttryckt i procent, mellan den effekt,
som utstrålar mellan jordytan och en konisk yta, som
har antennen till axel och som bildar en tillräckligt
liten vinkel med jordytan, för att fältstyrkan utmed
en av denna koniska yta och jordytan utskuren
sfärisk zon skall kunna förutsättas konstant och lika
med fältstyrkan vid själva jordytan samt den effekt,
som skulle utstrålas inom samma begränsade rymd
från en förlustfri halvvåg santenn, som matas med
samma effekt som antennen i fråga.
Enligt fig. 2 är ytan av den sfäriska zonen 2 n ■
■ d2 ■ A cp- Strålningsintensiteten är enligt POYNTING’S
E 2
teorem - –- ■ sin 2cot, varav utstrålad energi
4 n ■ c
genom den sfäriska zonen i medeltal per period
AP=2n-d*.Acp.-y^.\-=^c.(E.dY ty E„ =
4 71 ■ c
= E ■ v/2.
Om d uttryckes i km. och E i volt/m. fås
Acp _ j
AP
2-3-10
10
£.10". 10 2 - rf-105)2.10 7.10 3=
= ^ • A <p ■ (E ■ d† kW.
O
Vid en teoretisk halvvågsantenn är vidare
2 2 11
Aeff. = — • A = — • — = — så att fältstyrkan vid
jordat 71 i 71
ytan från en sådan (eff.-värden) blir
E’ = 120 • ti ■ 120 • volt/m. om
l ■
d
I
Fig. 1.
max., dvs. strömbuken utmed antennen, uttryckes i
amp. samt d i detta fall i m. Den förlustfria
halv-vågsantennens strålningsmotstånd, hänfört till
strömbuken, är R’ = 100 ohm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
