Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
••• P’ = 100 • I„
1
ELEKTROTEKNIK 135
2
ix.’ kW. För den ideella strålaren är nämligen såväl
^eff.
Enligt definitionen alltså Pa = ~ • /max/~ kW.
•■•(£’■ rf)’
: 120" • 10 • P„ voit
— 2
••• AP’ = -Acp-
A cp
2 • 3 • 10
E’ Acp 2
10
• 1202 ■ 10 • Pn • 1016 ■ 10
— 7
10 =
= 2 Acp-Pa kW.
AP (E-df
varav slutligen ?/ = —— 7 • - ■ –
A " °a
där £ räknas i volt/m. rf i km. samt Pa i kW.
Uttryckes verkningsgraden i % fås alltså den enkla
formeln
— 700 . (^YOlt/m- ’ ^km.)
n
/o ■
a kW.
Det är att märka, att med de valda enheterna
kvantiteten E • d i praktiken får én lätthanterlig storlek
för alla nu vanliga stationseffekter.
Intressant är att närmare undersöka huru
verkningsgraden enligt formel (1) utfaller för olika typer
av teoretiska strålare, dvs. raka vertikala, förlustfria
trådar med viss bestämd sinusförmig strömfördelning.
Praktiska antenner avvika som bekant i åtskilliga
avseenden från dessa ideella bilder, så att ifrågavarande
verkningsgrader gälla som önskevärden, vilka man i
praktiken endast kan mer eller mindre närma sig.
För en teoretisk strålare över förlustfri jord gäller
£=120-ji.
ÄP
I„
h d
(E ■ d† = (30 ■ uf ■ /„
n°/o
ön ’max. ^eff.
30 • n • —— ■ —— —
d h K
th,fl\2 1
’I h) ’ / i \2
\4 hj
1
I
4h
(1)
h
som Rs funktioner av enbart - och
4 h
strömfördelningskurvans av antennbelastningen
bestämda förskjutningsvinkel %p. Om vi antaga, att
strömmen är noll antingen i strålarens topp eller
X
vid dess bas, så är « en funktion av endast —.
4 h
I fig. 3 visas grafiskt sambandet rj = f j för
dessa fall.1
Av särskilt intresse är den förlustfria vågs-
l
antennen (fig. 4 a) där Rs — 36,6 ohm — = 1 och
4 h
Ks. 2
= —, alltså tj —
% samt den "omvända"
h n
1U vågs-antennen (fig. 4 b) där Rs = 31,7 ohm
* < Ks 9
— = 1 och
4 h h
—, vilket ger « = 80 %.
n
Den raka vertikala strålare, som har maximalt
strålningsmotstånd hänfört till strömbuk, nämligen
I „ K
105,5 ohm för — = 0,56 -|- = 0,695 ger r] = 91 %.
(nollström i topp.)
Så fort — - < 0,5 utbildas rymdstrålningslober,
vadan dessa antenner falla utom ramen för denna
framställning, som endast avser de för kommersiell
rundradio lämpliga antennernas effektivitet.
Ehuruväl de närmätningar av fältstyrkan, på vilka
beräkningen i praktiken grundar sig, icke utan vidare
Fig. 3.
abc
7? . 69% 80% 100%
Fig. 4.
Om 7max. är strömbuken utmed den förlustfria
strålaren, gäller vidare Pa = Rs • /max.2; där Rx är
strålningsmotståndet hänfört till strömbuken. Efter
reduktion till ifrågavarande enheter ger formel (1)
för den ideella strålaren följande samband:
2
630 n2 I h
~r7~ \ T
\ 4 h
V ~
= t
(l¥’ v)
(2)
ånge distributionens kvantitativa godhet — härför
fordras systematiska mätningar över hela
distributionsområdet — ge de likväl möjlighet att snabbt få
en uppfattning om själva antennanläggningens
effektivitet, något som är av ovärderlig betydelse, då det
gäller att under hand värdera olika anordningar av
antenner t. e. under pågående stationsbygge.
i För beräkning- av strålningsmotståndet se v. d. Pol jun.
Proc. Phys. Soc. London 1917 15/6 p. 279, Jahrbuch der D. T.
XIII: 1918 s. 229.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
