- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Elektroteknik /
167

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 febr. 1929

ELEKTROTEKNIK

167

sin förfoganderätt över de Edisonska patenten kom
att spela en viktig roll. Vid världsutställningen i
Paris 1881 visades för första gången i Europa det
nya belysningssystemet för en större allmänhet. Det
var också här som Emil Rathenau första gången
kom i kontakt med Edisons uppfinningar, vilket inom
kort ledde till bildande av det bolag, varur sedermera
AEG framgått, och vars främsta uppgift blev att
exploatera det nya belysningssystemet i Tyskland. Pà
liknande sätt höll det elektriska ljuset efter hand
sitt intåg i olika länder.

Den första allmänna belysningsanläggningen i U. S.
A. kom till stånd med Pearl Street Station i New York,
den första i Europa med stationen vid High Holborn
Viaduct i London, båda efter våra begrepp
synnerligen blygsamma skapelser, men betydande på en tid,
då en maskin på ett hundratal hästkrafter var
imponerande. Ur denna ringa början har den moderna
kraft- och belysningsindustrien utvecklats, som
ensamt i U. S. A. nu representerar ett kapital på över
40 milliarder kronor och i Europa sannolikt
någonting i samma stil.

Så lvder i korthet sagan om Edisons lampa, som
dock endast är en, om ock den betydelsefullaste
insatsen under ett långt och utomordentligt verksamt
liv. Mången skulle säkerligen hava stannat här och
sökt sin livsuppgift i fulländningen av denna stora
uppfinning, men Edison gick vidare mot nya mål.
Under de följande åren fullbordades sålunda den
alkaliska ackumulatorn och kinematografen, förutom
en hel del smärre nyheter under decenniernas lopp,
bland vilka vi kunna räkna i och för sig viktiga
uppslag inom cement- och pappersindustrien.
Sammanlagt över 1 150 patent äro uttagna i Edisons
namn. Ännu i dag, vid 82 års ålder, är den gamle

uppfinnaren i full verksamhet — han har gott påbrå
från en släkt av 100-åringar och räknar själv med
att uppnå detta jämna och runda levnadstal.

Edisons uppfinnarebana är ägnad att giva en
tankeställare till frågan om det tekniska skapandets
psykologi. Ej sällan har man på senare tid hört den åsikt
förfäktas, att den vetenskapliga utvecklingen inom
de tekniska områdena numera framskridit så långt,
att mera betydande uppfinningar endast äro möjliga
på rent vetenskaplig basis. En hel del talar kanske
för en dylik uppfattning, och det är måhända Säj ätt
utsikterna för mer amatörmässiga insatser av värde
väsentligt förminskats; säkerligen äro sådana
prestationer uteslutna som att en modellsnickare likt sin
berömda kollega Gramme bygger en ny dynamo eller
en målare som Fulton konstruerar ett maskindrivet
fartyg. Men säkerligen må ej generaliseringen drivas
för långt. Edison, som står på ett vida högre plan
än dessa och liknande föregångare, utgör det mest
lysande exempel på den tekniska skaparförmågans
obundenhet av alla skrankor. Ej så att förstå, att
han försmått vetenskapens hjälp; tvärtom har han i
mycket vidsträckt omfattning utnyttjat densamma
såväl personligen som genom sina många
högkvalifice-rade medhjälpare. Men han har städse själv sett
längre än till slutpunkten av den vetenskapliga
utvecklingen för ögonblicket och med outtröttlig energi
pressat sig fram mot föresatta mål, utnyttjande en
sällsynt kombinationsförmåga vid sökande av
medlen. Härav förklaras, att vetenskapliga auktoriteter
tvivlade på den kommersiella glödlampans möjlighet
ända in i det sista, och att franska
vetenskapsakademien stämplade hans fonograf som skoj och
buk-taleri. Han är den renaste inkarnation av det
tekniska geniet, som historien hittills har att uppvisa.

SYNKRON PARALLELLDRIFT AV FLERFASIGA
ASYNKRONMOTORER.

Av L. Dreyfus.

Vid elektrisk motordrift är det ibland önskvärt eller
till och med nödvändigt att driva två eller flera axlar
med absolut samma varvtal eller med ett konstant
förhållande mellan varvtalen. Såsom exempel
nämnas drivanordningar för stora portalkranar,
separat-drivna delar av en och samma textilmaskin, elektrisk
manövrering av klaffbroar m. m. Man fordrar
härvidlag av de separatdrivna axlarnas
varvtalsförhållande samma konstans under start, gång och
avstannande, som om de genom mekaniska anordningar
(kugghjul, axlar m m.) vore stelt kopplade eller med
andra ord, man tillåter inga skillnader i
varvtalsförhållandet och endast obetydliga elastiska skillnader i
de olika axlarnas inbördes vinkelläge. En
parallelldrift av två eller flera motorer, som uppfyller dessa
fordringar, betecknas såsom "synkron parallelldrift".
i det följande undersökes, inom vilka gränser för
eftersläpningen och snedbelastningen en dylik parallelldrift
är möjlig mellan två vanliga trefasasynkronmotorer.

Vid körning av två trefasmotorer i synkron
parallelldrift måste sekundärkretsarna påtvingas samma

eftersläpningsfrekvens. Kopplingen måste vidare
hava den egenskapen, att en liten vinkelavvikelse från
båda rotorernas synkrona jämviktsläge åstadkommer
elastiska moment, vilka tendera att accelerera den
rotor, som blivit efter samt att bromsa den rotor, som

Fig. 1. Kopplingsschema för synkron
parallell-drift ay två asynkronmotorer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929e/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free