Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 febr. 1929
ELEKTROTEKNIK
203
tiska tillämpningsområden svara för aftonens sakliga
underhållning. Först redogjorde tekn. dr John
Wennerberg för sina undersökningar angående
"Synkronmaskiners pendlingskonstanter", närmast hänförande sig
till stationära svängningar med liten amplitud och
åsyftande erhållandet av för praktiskt bruk användbara
formler för beräkning av de elasticitetskoefficienter,
med vilka de elektromagnetiska systemen hos
synkronmaskiner bidraga till förloppen vid pendlingar.
Resultatens användbarhet demonstrerades på ett konkret fall
vid dieselmotordrift.
Härefter talade tekn. dr Ragnar Lundholm om
"Vektorräkning inom elektrotekniken" och redogjorde för
sina omfattande utvidgningar av projektionsvektorernas
användningsområden, varvid införandet av trefas
projektionsvektorer och effektiv multiplikation av dylika i
förening med utarbetandet av vissa allmängiltiga
räkne-lagar möjliggjort en enkel och överskådlig behandling av
en mångfald problem, speciellt hänförande sig till
osymmetriska trefassystem och förlopp vid störningar.
Tredje talaren var tekn. dr Fredrik Dahlgren, som
refererade sin avhandling angående "En allmän
elektromagnetisk teori för elektriska maskiner".
Avhandlingens ändamål var uppdragandet av de allmänna
riktlinjerna för en räknemetod, där inom en och samma
matematiska ram hänsyn kunde tagas till en mångfald
faktorer, som eljest avsevärt komplicera elektriska
beräkningars genomförande. För detta ändamål hade
utarbetats en speciell vektormetodik, hänförande sig till
såväl elektriska maskiner som ledningsnät, och vid
användningen av de på denna vektorräkning grundade
resultaten utnyttjades en del allmänna satser ur den
allmänna elektricitetsläran och en generaliserad form av
Lagrange’s differentialekvationer.
Slutligen talade tekn. dr Ivar Herlitz om "Elektriska
kraftöverföringars dynamiska stabilitet". Först
lämnades en principiell redogörelse för det allmänna förloppet
vid en plötslig förändring av effekt- eller
impedansförhållandena hos en kraftöverföring, och härleddes det
allmänna villkoret för synkron stabilitet, varefter
speciella störningsfall närmare analyserades och en del
transformationsmöjligheter från komplicerade- till
enklare nätmodeller antyddes.
Samtliga avhandlingar ha tidigare varit refererade i
Elektrotekniks litteraturavdelning.
Efter föredragen framförde ordföranden avdelningens
tack till föredragshållarna, varefter det av ett 80-tal
medlemmar besökta sammanträdet avslutades kl. 21,40.
Härefter vidtog supé och samkväm, det senare
anordnat i något mer högtidliga former än vad eljest är
vanligt, detta i ändamål att giva avdelningen tillfälle att
framföra sin hyllning till sina doktorer. Efter ett
kortare hyllningsanförande, i vilket framhölls den stora
betydelse, som vetenskaplig forskning äger för den
praktiska elektroteknikens framgång, överräckte ordföranden
de inofficiella, men dock till sin konstruktion tämligen
regelrätta lagerkransar, varmed avdelningen önskat att
smycka sina kunskapsrika söner, allt under dånande
kanonsalut, smattrande fanfarer och brakande applåder.
Härefter fortsattes samkvämet under omväxlande sång
till luta, pianomusik och demonstration på svarta tavlan
av en mångfald av de matematiska paradoxer, med vilka
skarptänkta män älska att sätta myror i huvudet på
varandra. Efter en i alla avseenden lyckad samvaro
åtskildes man i första kvadranten av småtimmarna.
F. Dn.
Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik avhöll den 4 oktober höstens första sammanträde
i serien Radio- och svagströmsteknik. Efter
protokollsjustering invaldes ingenjören Stellan Ryman i
avdelningen.
Civilingenjör Håkan Sterky höll sedan ett föredrag
om "Nya svenska, system för hög frekvens förbindelser å
telefonledningar". I föredraget redogjordes för de
anläggningar, som Svenska Radiobolaget levererat till Java
och Mexico.
Efter en allmän översikt av möjligheterna för
användning av högfrekvens för telefon- och telegrafförbindelser
lämnades en beskrivning över Mexicoanläggningarna,
som beställts av L. M. Ericssons mexikanska bolag.
Mellan städerna Mexico City, Vera Cruz, Guadalajara, Celaya
och San Luis Potosi äro icke mindre än 9
högfrekvens-telefonförbindelser under uppsättning, förlagda på
ledningar av stålaluminium, då koppartrådar ej få vara
i fred på grund av det gångbara skrotvärdet. Bland de
intressanta konstruktionsdetaljerna märkas
frekvens-genereringen, som till urkälla har en generator på 5 000
hertz, placerad i systemets mittpunkt, Mexico City. Ur
denna härledas genom diverse knep samtliga
bärfrekvenser, vilka belägga alla jämna femtusental från 5 till
40 000 hertz. Härvid kommer bl. a. en patenterad s. k.
impulsgenerator till användning.
Synkroniseringsproblemet bortfaller härigenom och interferenstoner bli
omöjliga.
Den speciella moduleringsanordningen grundar sig på
dr Vos’ kompounderingspatent och tillåter 25-periodig
modulering för signaleringen, vilket medgiver en enkel
och pålitlig signalutrustning. En detalj av
fabrikationsintresse är den speciella spänningsregleringsanordningen
för inställning av förstärkningen.
Härefter övergick ingenjör Sterky till att beskriva
Javaanläggningen, som den holländska
kolonialförvaltningen beställt för att förena sin centraltelegrafstation i
förstaden Weltevreden till Batavia med radiostationerna
vid Malabar för sändning, och Rantja Ekek för
mottagning. Här användas högfrekvensförbindelserna således
för telegrafi. Från mottagarestationen finnas fem
enkelriktade förbindelser, som var för sig förmedla en
sum-mermottagning med cirka 1 050 hertz. Till
sändarstatio-nen finnas fem förbindelser, som överföra
sändartelegraf-signalerna. Den avsevärda telegraferingshastigheten av
200 ord/min. är garanterad, och anläggningen har
nyligen tagits i bruk med gott resultat. En av de största
svårigheterna här har varit att trots de ogynnsamma
klimatiska förhållandena ernå hållbara konstruktioner.
Svenska radiobolaget har hemfört denna beställning i
konkurrens med de ledande världsfirmorna på området.
Det väl framförda föredraget avtackades av
ordföranden, som samtidigt lyckönskade radiobolagets
konstruktörer, närmast dr Vos och föredragshållaren själv, till de
ernådda resultaten, varefter det av ett femtiotal
medlemmar besökta sammanträdet avslutades med supé och
samkväm.
S. Ii. N.
Svenska teknologföreningens avdelning för
elektroteknik höll sitt ordinarie höstsammanträde på
föreningens lokal fredagen den 18 oktober 1929 kl. 15.
Sammanträdet öppnades av avdelningens ordförande,
överingenjör N. Forssblad, varefter protokoll frän
sammanträdet den 27 september upplästes och godkändes.
I avdelningen invaldes civilingenjör Axel Heilborv
och ingenjör Per Hansson samt inträdde efter anmälan
civilingenjör Bertil Hauffman.
Ordföranden lämnade härpå en kortfattad redogörelse
för den nuvarande situationen i avdelningens
namnfråga. Sedan teknologföreningen på stämma den 21 mars
1929 fastställt de ändringar av sina stadgar, enligt
vilka avdelningarna äga rätt att bl. a. antaga egna namn,
hade avdelningsstyrelsen utarbetat ett förslag till
praktiska åtgärder för avdelningens för Elektroteknik
vidkommande.
I enlighet med avdelningsstyrelsens förslag beslöt
avdelningen:
1 :o) att med stöd av de ändringar i Svenska tekno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
