Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
TEKNISK TIDSKRIFT
7 sept. 1929
logföreningens stadgar, varom beslut fattats vid
föreningsstämma den 21 mars 1929, från den 1 januari
1930 konstituera sig som en förening med eget namn,
varvid under förutsättning av föreningsstyrelsens
godkännande detta namn skulle vara Svenska
elektroingenjörsföreningen, avdelning av Svenska teknologföreningen,
2: o) att uppdraga åt avdelningsstyrelsen att jämlikt
§ 8 av teknologföreningens stadgar hos
föreningsstyrelsen anhålla om fastställelse av detta namn,
3: o) att i anslutning till den tankegång, som legat
till grund för överläggningarna och beslutet om
avdelningarnas rätt att konstituera sig som föreningar göra det
uttalandet, att avdelningen icke genom sitt ovannämnda
beslut avser någon rubbning varken av den sedan ålder
bestående samhörigheten mellan teknologföreningens
avdelningar inbördes eller i det samfällda arbetet till
fromma för den svenska teknikens utveckling och till
inbördes sammanhållning bland dess målsmän, som
utgör en Svenska teknologföreningens huvuduppgift,
4:o) att avdelningens nuvarande arbetsordning skulle
tillsvidare tjänstgöra som stadgar för den blivande
föreningen, varvid under början av år 1930 frågan skulle
upptagas om uppdrag åt den dåvarande styrelsen att
efter samråd med övriga avdelningsföreningars
styrelser framlägga förslag till nya stadgar på basis av ett
föreliggande av tre föreningsmedlemmar utarbetat
utkast,
5:o) att uppdraga åt avdelningsstyrelsen att till
föreningens styrelse hemställa, att denna i slutet av detta
år i en rundskrivelse till utländska ledande föreningar
underrättar dessa om den ändring föreningen vidtagit
i sin organisation, närmast med hänsyn till sina växande
arbetsuppgifter, och samtidigt lämnar en förteckning
på de anknutna föreningarnas namn och adresser på
svenska, engelska, tyska, franska och event. några
andra språk.
Härefter behandlades ett föreliggande förslag till
"Normer för pådrags- och regleringsanordningar vid
elektriska maskiner", vilket förslag utarbetats inom
Elektriska standardiseringskommittén och avsåg att
utgöra en ny omarbetad och utvidgad upplaga av denna
kommittés meddelande nr 2 av år 1920. En stunds
livlig diskussion angående vissa detaljfrågor uppstod
med inlägg av hrr Borgquist, Norberg, Körner,
Wennerberg, Liljeblad, Eli,, Zachrisson, Herlitz och Sjöberg,
varefter avdelningen beslöt, att kommittén måtte
erhålla i uppdrag att med ledning av de i diskussionen
framförda synpunkterna slutredigera förslaget. Härvid
skulle alla diskussionsinlägg och övriga anmärkningar
skriftligen refereras och insändas till kommitténs
sekreterare, civilingenjör J. Körner, före den 1 november
1929.
Man övergick härpå till huvudpunkten på dagens
program, som utgjordes av diskussion över "Aktuella
frågor rörande högspänningslinjer". Innan ordet
lämnades till förste inledaren, begagnade ordföranden
tillfället att hälsa de gäster välkomna, som av avdelningen
inbjudits med anledning av dagens diskussion.
Inbjudan hade dessutom utsänts till Svenska
elektricitetsverksföreningen samt till de industriföretag, som direkt
syssla med fabrikation av linor för
högspänningsledningar.
Förste inledningstalare var ingenjör J. Kuusinen,
Helsingfors, som talade om "Några synpunkter på
luftledningars uppspänning". Anförandet behandlade i
huvudsak de viktigaste synpunkter, som göra sig
gällande vid val av påkänningar inom linmaterialet under
olika belastningsförhållanden samt i vad mån
permanenta töjningar med därav följande erforderlig
om-spänning böra tillåtas.
Näste talare var byrådirektör T. Nordell, Stockholm,
som behandlade "Synpunkter vid materialval och
uppspänning av kraftledningslinor, speciellt vid linjer för
c:a 132 kV spänning". Talaren redogjorde för de
hållfasthetstekniska egenskaperna och ekonomiska
förhållandena hos olika slag av kraftledningslinor, speciellt
koppar, stålaluminium samt en tämligen ny
aluminiumlegering, benämnd aldrey. Jämförelsen utmynnade i
den slutsatsen, att stålaluminium torde äga vissa rätt
stora företräden framför koppar, men ännu åtminstone
för Sveriges vidkommande knappast har tillräckligt
prövats för att ett slutligt omdöme skulle kunna fällas.
Vad beträffar aldrey, så synes detta material vara rätt
lovande, men är ännu tämligen oprövat.
Tredje talare var ingenjör O. Strand, Oslo, vars
anförande behandlade "Ledningsopstrekning og
faseav-stand med spesielt sikte på sammenligning mellem
kob-ber og stålaluminium". Talaren redogjorde för de
omfattande undersökningar och konstruktionsarbeten, som
under de senare åren utförts i Norge vid byggande av
högspänningslinjer, speciellt sådana av stålaluminium,
samt visade i grafisk form ett antal synnerligen
instruktiva jämförelser mellan de för driftsäkerheten
väsentliga egenskaperna hos koppar och stålaluminium. Med
särskilt betonande av den betydelse, som en rationellt
utförd förspänning av stålaluminiumlinorna äger,
utmynnade anförandet i en oreserverad rekommendation
av stålaluminium som ledningsmaterial, allt under
förutsättning av god kvalitet och rationell konstruktion.
Ordföranden framförde under de närvarandes livliga
applåder avdelningens tack till talarna för deras
värdefulla bidrag och speciellt till de utländska gäster, som
företagit den långa resan för att med sitt deltagande sä
kraftigt bidraga till utbytet av den av avdelningen
ordnade diskussionen.
Samtliga inledningsföredrag komma att in extenso
inflyta i Teknisk tidskrift, ävensom ett utförligt referat
av den synnerligen livliga och givande diskussion, som
efterföljde desamma. I denna diskussion deltogo
förutom de tre inledningstalarna overing. J. C. Holst,
Oslo, samt hrr S. Velander, Sjöberg, Forssblad, E.
Velander, Fogelström, Liljeblad, Gustrin, Ell och Malm.
Diskussionen, som var i synnerligen hög grad saklig och
uttömmande, syntes giva ett tydligt belägg för
stål-aluminiumlinans goda egenskaper och användbarhet,
allt under förutsättning att prima material står till
förfogande och fullt rationell beräkning lägges till
grund för linjekonstruktionerna. Detta utesluter dock
ej, att i vissa avseenden ytterligare erfarenheter äro
önskvärda i och för undanröjande av en del ännu ej
övervunna svårigheter.
Mellan c:a kl. 18—19,15 gjordes ett uppehåll i
diskussionen i och för intagande av gemensam middag i
föreningens lokaler, varefter diskussionen fortsattes
vid för samkväm dukade bord.
Sedan den av ett 70-tal medlemmar och gäster
besökta diskussionen avslutats omkring kl. 22, förevisade
professor S. Velander ljusbilder av ett antal synnerligen
lyckade fotografier från sommarens
elektrotekniker-möte i Finland, åtföljda av en entusiastisk skildring av
de oförgätliga dagarnas upplevelser. Detta anförande
gav impulsen till en spontan hyllning från avdelningens
sida åt värdarna under sommarens möte och därmed
åt de finländska teknikernas närvarande representant,
ingenjör Kuusinen.
Härefter förevisade överingenjör B. Ell en i högsta
grad instruktiv film över förläggning och skarvning av
Stockholms elektricitetsverks 30 kV kablar, varefter
överingenjör Eli även föredrog levande bilder från
sommarens Finlandsmöte samt en tecknad skämtfilm av
underhållande slag.
Efter stämningsfyllda och delvis humoristiska
anföranden av överingenjör Holst och ingenjör Kuusinen
avslutades samvaron kl. 23,15 med ett kortare anförande
av avdelningens v. ordförande, civilingenjör S. Norberg.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
