Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
bundna rörledningarna anoder på de ställen de äro i
kontakt med vätskestrålarna. Under det de förra
förbliva oförändrade, angripas de senare.
Å fig. 2 äro de för frätning utsatta delarna
utmärkta med plustecken. Användas glastrattar,
gummislangar eller annat oledande material å de för
frätning utsatta punkterna, medför detta endast, att
angreppet förflyttas till närmast belägna metalliska
delar. Det är vidare att märka, att även å material som
gummi och betong kan man ofta iakttaga ett visst
anodiskt angrepp.
s 2 s 3 s
1 = T+T + –+-
ns sn -f-l
, -i––––Z_ . n
T r r 2
I — den uppmätta strömstyrkan i ampère hos
jordledningsströmmen,
s = medelspänningen pr cell i voit,
r = medelvärdet av jordledningsmotståndet pr cell
i ohm,
n — antalet celler,
E = generatorspänningen i voit.
Härur erhålles:
s ■ n n 1 E n 1
r:" I 2 = I 2
Den totala energiförlusten W i watt under normala
förhållanden, dvs. då någon jordförbindning av
generatorns poler ej förekommer, beräknas sålunda:
W
-(
,2 4 s2 9 s2
+
2 s2
r
n n
2 \2
+ 1
E2 (n + 2)2
r 32
Fig. 2.
Då läckningsströmmens styrka är proportionell mot
spänningsfallet å ifrågavarande ställe, gäller detta
även för anfrätningen. Om vi se på fig. 1, är
sålunda frätningen störst å cell nr 1 och avtar
successivt till cell nr 25, där den är ytterst obetydlig. På
motsvarande sätt är frätningen å de jordförbundna
rörledningarna störst vid cell nr 50 och avtar successivt
till nr 26. Ju högre spänningen är för hela serien,
dvs. ju högre generatorspänningen är, desto större
bliva olägenheterna.
Strömläckningen innebär givetvis en energiförlust.
Denna är emellertid i regel mycket obetydlig och är
i varje fall av mindre ekonomisk betydelse än
materialskadorna. Genom följande metod kan
jordledningsmotståndet pr cell och energiförlusten
experimentellt bestämmas.
Generatorns ena pol förbindes på effektivt sätt med
jorden. På en ampèremeter, insatt i
jordlednings-kabeln, kan då summan av
jordledningsströmstyr-korna från samtliga celler avläsas. Om vi antaga, att
jordledningsmotståndet och cellspänningen är lika vid
samtliga celler och att den positiva polen är jordad,
erhålles följande ekvation:
Efter insättning av det ovan beräknade värdet å r
och hyfsning erhålles:
/ • E (n + 2† I E
W =–† - ; .....— (n + 3)
16 n + 1 — 16 1 † ’
En av oss utförd mätning vid en elektrolytisk
anläggning med ovanligt stora strömläckningsförluster
gav till resultat, att energiförlusten genom
strömläck-ning var c:a 2 % av totala energiförbrukningen vid
elektrolysen. Som synes var förlusten trots den
ovanligt stora strömläckningen jämförelsevis liten, men
spelade dock i detta fall en icke alldeles oväsentlig
roll ur kostnadssynpunkt.
Nämnas bör, att hela läckningsströmmen icke
alltid passerar genom jorden. Strömläckning kan även
ske mellan enskilda celler, t. e. genom en gemensam
tillopps- eller avloppsrörledning, som är isolerad i
förhållande till jorden. Frätningsfenomenen bliva härvid
desamma, som ovan beskrivits.
Vi skola nu se, huru de genom strömläckningen
förorsakade olägenheterna kunna avhjälpas eller
åtminstone minskas. Först och främst böra själva cellerna
på ett tillfredsställande sätt isoleras från jorden.
Fig. 3 visar en lämplig konstruktion av en isolator.
Denna är försedd med en tratt upptill, från vilken
läckande saltlösning och spolvatten avrinner utan att
väta isolatorns huvuddel. Mellan isolatorn och
celllådans botten ligger en plåtbricka, avsedd som skydd
för den senare. Vid en eventuell strömläckning blir
det nämligen i första hand brickan, som blir utsatt för
anodiskt angrepp.
Rörledningarna, som till- och bortföra elektrolyt,
böra vara av oledande material. Synnerligen
praktiskt och lämpligt har visat sig vara att som
matar-ledning använda gummislang med vävinlägg.
För-bindningàr och avgreningar åstadkommas med hjälp
av lergodsrör med refflade ändar, som instickas i
slangarna (se fig. 4). Ju smalare grenledningarna till
cellerna äro, desto större blir ledningsmotståndet hos
vätskepelaren inuti desamma. Samlingsledningen för
avgående elektrolyt utföres lämpligast av stengodsrör.
W////////////A
Fig. 8.
Fig. 4.
Fig. 5.
Är produkten starkt alkalisk, böra rören vara av
alkalibeständig kvalitet.
Vi komma nu till skyddet av de för frätning
utsatta delarna på cellen. Ett effektivt sådant kan
åstadkommas genom jordförbindning av generatorns
positiva pol, varigenom samtliga celler komma att
bliva katoder i förhållande till jorden. Om till- och
avloppsledningarna samtidigt äro åv oledande,
indifferent material, behöva sålunda inga frätskador
uppkomma. Denna anordning är emellertid icke tillrådlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
