Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 okt. 1929
KEMI
35
Nämnda forskare funno, att två specima av
Actino-myces, A. elastica och A. fuscus, förekommande i
trädgårdsjord och dikesvatten, äga förmågan att
sönderdela kautschukkolväten.
I och med förbättring av metoderna för
mjölksaftens insamling och förarbetning ha dessa fall av
desaggregering (tackiness) hos råkautschuk blivit allt
mera sällsynta.
Ett annat fenomen, s. k. "rost" ("rustiness"),
bevisligen förorsakat av mikroorganismer, förekommer
understundom men tycks ej ha någon menlig
inverk-kan på kautschukens kvalitet. Undersökningar på
detta gebit ha utförts av" Petsch34, Arens35-37
Vries och Hellendoorn38, Hellendoorn39,
0’brien40 m. fi.
Desaggregering, förorsakad genom mekanisk
bearbetning, upphettning och belysning.
En ny epok inom kautschukforskningen inleddes i
och med att Axelrod41 år 1905 publicerade
resultaten av en del försök att identifiera olika
kautschuk-kvaliteter med hjälp av viskositetsbestämning på deras
bensin- respektive bensollösningar. Det dröjde ej
länge förrän oberoende av varandra Axelrod42,
Gorter43, Bernstein44 m. fi. hade visat, att
viskositeten å lösningar av kautschuk, utsatt för
mekanisk bearbetning (mastikering), hade lägre viskositet
än lösningar med samma koncentration, beredda av
ej mastikerad kautschuk, van Rossein45 påvisade,
att till och med tvättningen av rågummi åtföljes av
en ej obetydlig "depolymerisation". Under arbete
med viskosimetrering av kautschuklösningar fann
Woudstra46, att viskositeten avtog vid upprepade
bestämningar hos samma lösning. Detta bekräftades av
Fol47, som dessutom konstaterade, att viskositeten
avtog hastigare hos mera koncentrerade lösningar än
hos svagare. Kort därefter kunde van Heurn (se van
Rossem45) visa, att de iakttagna
viskositetssänk-ningarna berodde på desaggregation, förorsakad
genom belysning. Redan 1907 hade Fendler och
Kuhn48 konstaterat, att lösningar av kautschuk, som
varit upphettad till 100°, hade lägre viskositet än
lösningar med samma koncentration, beredda av ej
upphettad kautschuk, van Heurn (se van Rossem45)
iakttog viskositetssänkning hos lösningar av
kautschuk, som blivit torkad vid 50° temperatur. Detta
strider emellertid mot resultaten av Morgans40
undersökningar, enligt vilka temperaturer upp till 50°
ej skulle inverka menligt på råkautschuk. van
Rossem framhåller i samband härmed, att den av van
Heurn utförda torkningen ägt rum i diffust dagsljus,
och att belysningen möjligen givit upphov till den
iakttagna desaggregationen. Enligt av Fry och
Por-ritt50 helt nyligen publicerade undersökningsresultat
skulle den av äldre forskare iakttagna
desaggregationen vid upphettning vara helt beroende av syrets
närvaro. De funno, att råkautschuk, som upphettats
till 150° i vakuum, vattenånga, vätgas eller kvävgas
gav efter upplösning samma viskositetsvärde, som
normalprovet. Då prov av samma kautschuk
upphettades i närvaro av luft, avtog däremot
viskositets-värdet starkt. Dessa resultat äro synnerligen
intressanta men verka en smula överraskande, då Park,
Carson och Sebrell51 samtidigt meddela, att 24
timmars upphettning i vattenånga av 158° temperatur
förlänar kautschuken samma plasticitet, som den er-
håller efter 5 passager mellan hårt klämda valsar.
Fry och Porrit framhålla emellertid, att redan spår
av syre är tillräckligt att sänka viskositeten.
Lösningsmedels och kemikaliers desaggregerande
inverkan.
Lösningsmedel av olika kemisk sammansättning
påverka kautschukens aggregationstillstånd i olika
grad. Så t. e. fann Axelrod41, att bensollösningar
gåvo avsevärt högre viskositetsvärden än
bensinlösningar av samma konstruktion. Ingående
undersökningar beträffande olika lösningsmedels inverkan ha
utförts av Gaunt52, Kirchhof53 samt
Hellendoorn54 m. fi.
Oberoende av varandra ha Marquis och Hein55
samt Spence och Kratz56 visat, att spår av syror
nedtrycker viskositeten hos kautschuklösningar. Spår
av brom har enligt Bernstein44 och van Rossem45
samma inverkan. Bernstein visade dessutom, att
spår av svavelklorur verkar "depolymeriserande" på
kautschuk. Vid skakning av en
kautschukbensollös-ning med en vattenlösning av kaliumpermanganat
iakttog C. Harries57, att kautschuken undergick
desaggregation. Evers58 fann, att vid upphettning av
en lösning av kautschuk i klorbensol, försatt med en
ringa mängd aluminiumklorid, ca 35 % av
kautschuken hade blivit alkohollöslig.
Syrets betydelse under den s. k.
desaggregations-perioden.
En hel del av de under "viskosimetreringsepoken"
samlade rönen tyda på, att råkautschukens åldring
skulle inledas med ett desaggregationsförlopp. Även
vissa äldre forskningsresultat peka i samma riktning.
Sålunda visade Weber59 redan 1903, att den del av
råkautschuken, som genom mastikering överförts i
acetonlöslig form, hade samma kemiska
sammansättning, som den olösta delen. Harries57 kunde ej
påvisa någon oxidation (syreupptagande) av den medelst
kaliumpermanganat desaggregerade kautschuken.
Spence28 analyserade en normal och en "degig"
kautschuk och fann, att de hade samma procentuella
sammansättning. Bromabsorptionen var också lika för
båda, varför någon oxidation ej hade ägt rum.
Peachey60 ävensom Gorter43 studerade tidsförloppet
för syreabsorptionen i tunna kautschukfilmer och
funno, att tidskurvan karakteriserades av en
"initi-eringsperiod" under vilken syreabsorptionen var
omärklig, en mittperiod med snabbt tilltagande
absorption samt en mättningsperiod, under vilken
absorptionen syntes asymptotiskt närma sig ett
gränsvärde. I förbigående kan nämnas, att Dawson och
Poritt61 helt nyligen utfört en liknande
undersökning på balata och kommit till fullt analoga resultat.
Dels på grund av tidigare rön, dels med stöd av
egna undersökningar ansåg sig van Rossem62 1914
kunna fastslå, att råkautschuken måste undergå en
"depolymerisation" innan oxidation kan äga rum,
och han visade t. o. m. att ingen fixering av syre
ägde rum förrän kautschukens konsistens sjunkit till
ett visst värde. Konsistensförändringen följdes
genom viskosimetrering, och han kallade den
viskositet (å 1 %-ig lösning), vid vilken syreabsorptionen
började sätta in, för "kritisk viskositet". Whitby29
och Bernstein44 hade vid samma tid kommit till
liknande uppfattning. Den sistnämnde hade funnit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
