Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
13 april 1929
hos gummi än det medelst alkoholisk kalilut erhållna
extraktet. Som bekant användes för bestämning av
faktis i gummi en metod, som i huvudsak går ut på
att ur det acetonextraherade provet medelst varm
alkoholisk kalilut utlösa förefintliga vid svavel
bundna glycerider. Man har funnit, att även sådana
gummiblandningar, som ej innehålla faktis ge en
mindre mängd "förtvålbar substans". Nu ha van
Rossem och Dekker visat, att alkalit ej har någon
betydelse för utlösandet av denna substans utan kan
detta lika väl utföras med alkohol. De ha också visat,
att den från gummi på tidigt åldringsstadium med
alkoholisk kalilut utlösta substansen är löslig i
etyle-ter men att extraktets eterlöslighet blir
ofullständigare ju längre åldringen fortskrider. Den i eter
olösliga delen visade sig ha betydligt högre syrehalt än
den eterlösliga. Det av van Rossem och Dekker givna
uppslaget torde bli av mycket stor betydelse för
studiet av kautschukens åldringsförlopp.
Den s. k. "accelererade åldringen".
För gummifabrikanterna har det sedan långt
tillbaka varit ett önskemål, att medelst ett ej alltför
tidsödande åldringsprov kunna förutbestämma ett
vulkanisat^ livslängd. Många metoder för "accelererad
åldring" ha också föreslagits. De flesta grunda sig
på kautschukens benägenhet för autoxidation. En
accelerering av oxidationsförloppet genom upphettning
har legat närmast tillhands, och en lösning av
problemet efter denna linje har också försökts först.
Vladimiroff (Journ. Soc. Chem. Ind. 11, (1892), 929)
föreslog upphettning i luft under 5 timmar vid 125°,
och de Bruyn90 använde sig av upphettning under 2
timmar vid 135°, ett prov, som än i dag föreskrives i
vissa föråldrade varuspecifikationer. En metod,
speciellt använd för provning av cykeldäck, utarbetades
av C. O. Weber75. Den grundade sig på
vulkanisatets förmåga att upptaga syre ur en lösning av
vätesuperoxid i aceton. Enligt Webers försök skulle
gummits viktökning stå i visst förhållande till dess
benägenhet för sprickbildning på ytan vid exponering
i solljus ("sun cracking"). Metoden synes dock ej
ha funnit någon allmännare användning. Ej långt
därefter lanserade Ditmar91 och 92 en metod, grundad
på upphettning vid 100° i syrgas av atmosfärstryck.
Även han bestämde provets viktökning, vilken
emellertid i vissa fall kunde bli negativ, ett förhållande,
som naturligtvis gjorde tolkningen av resultaten
ganska problematisk. Metoden måste därför snart
överges. Marzetti93 har emellertid senare modifierat den
genom att sänka upphettningstemperaturen till 77°.
En åldringsmetod, som fått mycket vidsträckt
användning är Geer’s94. Enligt denna metod upphettas
provet vid 70° i en luftström med konstant hastighet,
varefter dess hållfasthetsegenskaper jämföras med
det icke upphettade provets. Marckwald och
Frank05 använde sig av upphettning på en
värmeplatta (50—70° respektive 100—120°) under
samtidig exponering i solljus. Bierer och Davis96 tillgrepo
ännu kraftigare medel. De föreslogo upphettning till
60 eller 70° i syrgas vid ett tryck av 300 pounds per
square inch. Av litteraturuppgifter att döma, tycks
metoden funnit vidsträckt användning. En ny faktor
infördes i den accelererade åldringen genom Asano67,
som föreslog, att under provets upphettning vid 71°
i strömmande luft samtidigt utsätta det för bestrål-
ning med ultraviolett ljus. Detta förslag har vidare
utformats av Jecusco97. Även fransmännen ha
använt sig därav vid utarbetande av en åldringsmetod,
benämnd: "La Rou de TOffice des Inventions".
Krahl98 använder också ultraviolett ljus men
framhåller svårigheten att skydda de under bestrålning
varande provstyckena från allt för stark
uppvärmning. Han fäster de för hållfasthetsbestämning
utstansade provremsorna på en ihålig metallcylinder,
som kyles inifrån med vatten, samt utsätter dem för
strålningen från en kvartsljuslampa, varunder
cylindern hålles i rotation med likformig hastighet. Efter
viss tids belysning samt en ännu ej närmare
preciserad återhämtningsperiod utföres avslitningsprov.
Ännu äro erfarenheterna beträffande dessa nyare
åldringsprov tämligen begränsade, varför det är
svårt att nu bedöma metodernas praktiska värde. En
fullt pålitlig relation mellan de vid accelererad åldring
och naturlig åldring erhållna materialegenskaperna
är ju knappast tänkbart att kunna uppnå, ty
förloppen äro av allt för komplicerad natur. Variablerna
äro för många. De accelererade åldringsförsöken ha
(■mellertid varit till stor nytta för kautschukindustrien,
och deras betydelse kommer säkerligen att växa mer
och mer. Man kan också vänta sig, att de skola
lämna åtskilliga bidrag till lösande av vissa problem,
som ännu hindra ett klart överblickande av de förlopp,
vilkas resultant vi känna under namnet
"kautschukens åldring".
Litteraturförteckning.
1 Brazier, S. A., The ageing of rubber. Ind. Rubb. Journ.
67, (1924), 193.
2 Torquemada, J. de, Monarquia Indiana, Madrid, 1615. Ref.
av Chapel, Le Caotchouc et la Gutta-Percha, Paris, 1892. S. 7.
3 Ädriani, A., Verhandelingr overde Gutta-Percha en
Caout-chouc, Utrecht 1850. Jahresber. Fortsohr. d. Chemie, (1850),
519.
•i Spiller, J., Ön the oxidation of india rubber. J. Chem.
Soc. 18, (1865), 44.
5 Miller, AV. A., Ön the decay of gutta-percha and
caoutchouc. J. Chem. Soc. 18, (1865), 273.
6 Clark, L., Åldringsförsök å parakautschuk. Ref. av
Chapel i Le Caoutchouc et la Gutta-Percha, Paris 1892. S.
324.
7 Bolas, T., The india rubber and g’utta-percha
indu-stries. J. Royal Soc. Arts, 28, (1880), 763.
8 Burghardt, C. A., The india rubber manufacture. J.
Soc. Chem. Ind. 2, (1883), 119.
9 Kuster, Om kautschukhartsernas betydelse för
vulkanisatets åldring. Zschr. anal. Chetnie, 24, (1885), 7 och 25.
id Thomson, W., India rubber and its deeay. J. Soc. Chem.
Ind. 4, (1885), 710 och 718.
11 Thomson, W., The destroying effect of oiis ön rubber.
Text, Manuf. Journ. 12, (1886), 219.
12 Thomson, W., Notes ön the vulcanisation and decay of
india rubber. Chem. News, 61, (1891), 192.
13 Thomson, W. & Lewis, F., Ön the action of different
me-tals, metallic salts, acids, and oxidizing agents ön india
rubber. Chem. News, 64, (1891), 169.
ii Dewar, J., The injurious action of copper ön rubber.
J. Soc. Chem. Ind. 10, (1891), 71.
15 Weber, Kupfer in Rohkautschuk, Gum. Ztg 17, (1903),
933.
Stevens, H. P., Ageing of vulcanized plantation rubber.
J. Soc. Chem. Ind. 35, (1918), 305 T och 340 T.
Chapel, E., Le Caoutchouc et la Gutta-Percha. Paris
1892.
18 Williams, I., Oxidation of rubber exposed to light. J.
Ind. Eng. Chem. 18, (1926), 367.
18 Kelly, A., Taylor, B. S. & Jones, W. N., Ageing of
stret-ched rubber. J. Ind. Eng. Chem. 20, (1928), 296.
20 Balazs, G. G., Das Altern von Kautschuk unter
Spannung. Gum. Ztg. 43, (1928), 708. Orig. Ind. Rubb. Tire
Rev. 28, 1928, n :o 10, S. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
