Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 sept. 1929
var denna näring undantagen skråförordningen. När
betsockertillverkningen gjorde sitt segertåg genom
Europa, utbytte man endast kolonialsockret mot
betsocker och fortsatte att raffinera. Visserligen gjordes
vid sekelskiftet några försök att ersätta
benkolsraffi-neringen med endast för mekanisk filtration byggda
raffinaderier, men inom kort blevo de, som arbetade
för export, tillbyggda med benkolsfilterstationer.
Så kom världskriget med brist på allt. Man fick
nöja sig med tvättat råsocker. Efter freden lärde
man sig att göra råsockret något bättre, tvättade,
färgade med rött och blått och sålde detsamma som
raffinad. Då ställdes man inför frågan: Är raffineringens
bibehållande berättigat? I Göteborg lyckades det
oss att till besvarande av denna fråga få hjälp av en
framstående vetenskapsman, dr Harald Lundén, som
sedan år 1924 ägnar sin vetenskapliga gärning åt
socker och sockerindustrien. Han har snabbt nått en
erkänd ställning inom sockervärlden. Svaret på
frågan: är raffinering av betsocker berättigad, måste
bliva beroende på, om raffinerat socker har fördelar
framför vitsocker (det vanliga namnet på tvättat och
färgat betsocker).
Först finner man då, att renheten på vitsocker är
99,90 och på raffinad 99,95 à 99,995. Denna lilla
skillnad har föranlett Tysklands vitsockerfabrikanter att
påstå, att hela raffineringen är humbug.
Om sockerindustriens män varit belåtna med sina
oraffinerade produkter, ha dess kunder ej varit det.
Det är den uppblomstrande sötvaruindustrien, som
märkt skillnaden mellan raffinerat och oraffinerat
socker. De ha observerat, att smaken på deras
sötvaruprodukter blir mycket bättre om raffinad
användes. Detta föranledde en sötvarufabrikant att på
utställningen i Magdeburg för socker och
sötvarupro-dukter uttala en varning till sina yrkeskamrater mot
låga sockerkvaliteter. De pfennige de möjligen
kunde spara förlorades i mark. Smaken på en
söt-vara inverkar direkt på konsumtionen av densamma.
Får man exempelvis en god marmelad äter man mera
och gärna om igen. Smakar det ej bra, bryr man sig
ej om £itt ätci en gång till. Man bråkar ej ined
fabrikanten, man bara avstår från användandet av hans
vara.
Vid konsumtion av socker direkt beklagade man
sig över vitsockrets brist på sötma, men möttes man
då av fabrikanternas svar, att det är inbillning.
Sockret är vitt och vackert och polariserar 99,9,
därmed punkt. I Amerika låter man ej lura sig tack
vare den reklam kolonialraffinaderierna göra för sitt
benkolsfiltrerade socker. Man smakar på det socker
man köper.
Att man även i Sverige märker skillnaden mellan
vitsocker och raffinerat socker bevisas av att en hel
del av det socker, som importerades till Sverige
under sista sockerbristen var osäljbart, då det svenska
raffinerade sockret åter kom i marknaden. På en
större sockerhandlares begäran raffinerade vi en hel
del av detta importerade socker.
Att smaken på sötvaror blir olika, om man
använder raffinerat eller vitsocker är känt. Varje
omtänksam husmoder ser till att vid syltningen gott socker
användes. För att lätt övertyga sig om att ett vitsocker
har skadlig inverkan på aromen rekommenderar jag
följande prov. Gör en svag lösning av ingefärsarom,
så svag att den pepparlikuande smaken endast svagt
67
märkes. I t. e. 100 cc. av denna lösning löses 3 g
vitsocker. Smakar man på denna sockerlösning,
skall man finna, att den aromatiska smaken helt
försvunnit. Tager man i stället för 3 g vitsocker 3
g raffinerat socker, skall man finna, att den
aromatiska smaken tydligt framträder.
Fysikaliska grundvalar för färgmätningar.
Till att börja med måste framhållas, att vi i denna
avdelning betrakta färgen såsom en fysikalisk
upp-mätbar egenskap hos en substans och tills vidare
icke sysselsätta oss med färgen, betraktad som en
förnimmelse. Det förekommer nämligen då och då,
att sammanblandning sker mellan de båda begreppen:
färgen betraktad som en substans med mätbara
optiska egenskaper och färgen betraktad som en
fysiologisk sensation. Detta har stundom lett till onödiga
och värdelösa diskussioner.
Till att börja med redogöres för färgmätningar på
vätskor. En vätska är mörkare än en annan, om
den genomsläpper mindre ljus. Graden av
ljusförsvagning uttryckes i siffror genom kvoten: styrkan
hos det genomgångna ljuset dividerad med styrkan
hos det inkommande ljuset. Om denna kvot kallas
t, gäller, att ju mindre t är, dess mörkare är vätskan.
Genom detta sätt att uttrycka en mörkhetsgrad
uteslutes jämförelsematerial, och man erhåller en
absolut mörkhetsskala. Det finnes nu olika slag av ljus,
och därför måste vi fixera det eller de slag av ljus,
som skola användas vid mätningar.
Vad beträffar sockersafter är ljusutsläckningen
störst i blått ljus och minst i rött ljus, och därför ha
framkommit och framkomma ännu förslag, som
bestå däri, att mätningarna böra ske i blått ljus, därför
att utslagen i så fall bliva störst. Men det är ej utan
vidare klart, att det slag av mätningar, som
förefaller lättast utförbart, också lämnar de från praktisk
synpunkt mest värdefulla resultaten. I själva verket
äro vad sockersafter beträffar mätningar i gult eller
i rött ljus de värdefullaste. Detta har framgått av
undersökningar i betråsockerfabriker och
raffinaderier, som bearbeta rör- och betsocker. Enligt direkta
fabrikserfarenheter äro nämligen olikheterna hos olika
sockermaterial mest framträdande, om mätningarna
ske i gult eller rött ljus. För fullständig undersökning
genomgår man hela spektret, vilket, om visuella
observationer användas, kan ske mellan ca 4 000 Ångström
(yttersta violett) och ca 7 300 Ångström (yttersta
rött). En Ångström är den vetenskapliga enheten för
längd, 1010 Ångström är lika med 1 meter.
Några resultat av färgmätningar på sockersafter.
På prov från betsockerfabriker och från
raffinaderier, som bearbeta rör- och betråsocker, hava vi utfört
spektrometriska mätningar, alltså vi ha vad beträffar
betsocker följt hela fabrikationen från de första
safterna i råsockerfabriken till de färdiga varorna och de
sista safterna i raffinaderiet. Dylika mätningar finnas
knappast förut utförda. Endast från Carbohydrate
Laboratory (statens centrallaboratorium i
Washington) och från provstationen i Pasoeroan på Java ha
mätningar från aktuell fabriksdrift publicerats.
Färgen hos i fabriksdrift förekommande
sockermaterial är mycket .växlande, med andra ord det
finnes flere olika slag av färgämnen, varför det är
nödvändigt att klassificera olika slag, i ändamål att be-
KEMI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
