Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
T E K N 1 S K T lDSKIil F T
12 okt. 1929
det att cellulosaindustrien där har ett
centrallaboratorium, som handhar ifrågavarande undersökningar
för industrien.
De försök, som utförts vid olika svenska
cellulosafabriker, visa, att de utländska metoderna på
styrke-bestämningen icke äro så genomarbetade och den
använda apparaturen icke av sådan beskaffenhet, att
någon av dem i oförändrad form lämpar sig såsom
standardmetod för den svenska cellulosaindustrien.
I. Vid Statens provningsanstalt utförda undersökningar.
Bestämning av styrkan hos kemisk trämassa
omfattar vanligen följande operationer:
Massans uppslagning (defibrering) i vatten och
spädning till en för målningen lämplig koncentration.
Massans målning.
Bestämning av malningsgraden.
Tillverkning av papper av den malda massan.
Bestämning av hållfasthetsegenskaperna hos det
tillverkade papperet.
1. Massans uppslagning.
Vanligen föreligger massan i form av våta eller
torra ark. Före målningen är det nödvändigt, att det
uttagna provet fullständigt slås upp i vatten
(de-fibreras), enär i annat fall en del av malningsarbetet
åtgår härför. För uppslagningen är varje anordning
användbar, som inom rimlig tid åstadkommer önskad
effekt, utan att massan härvid undergår målning i
märkbar grad. Detta innebär, att massans
malnings-grad icke märkbart förändras om den, sedan den
upp-slagits, behandlas i apparaten minst lika lång tid,
som erfordras för uppslagningen.
Vid provningsanstalten har använts en desintegra-
tor, som är avbildad i fig. 1. Massaprovet blötes
först i vatten och rives därefter i mindre, c:a 5 cm2,
stycken, som inläggas i apparaten och försättas med 8
liter vatten. Härefter igångsättes desintegratorn, som
köres med en hastighet av c:a 1 500 varv pr minut.
Tiden, som erfordras för att fullständigt slå upp
massaprovet, är beroende på detsammas
beskaffenhet. För högtryckspressad sulfitmassa erfordras 10
minuters och för blekt sulfit 5 minuters behandling
i desintegratorn, varvid den drives halva tiden i ena
och halva tiden i andra riktningen. I början voro
de två längsgående 25 mm breda plåtremsorna i
behållaren icke insatta, och då erfordrades c:a 3 gånger
så lång tid för uppslagningen, beroende på, att en
stor del av massagröten roterade runt behållarens
sidor utan att bearbetas av apparatens rörliga del.
Vid behandling av blekt och oblekt sulfit i
desintegratorn erhöllos efter olika tidsintervall följande
målning sgrader:
Tid i minuter 5 10 30 60
Malningsgrad
Blekt sulfit ... 13,1 12,8 12,9
Oblekt sulfit... — 11,5 11,9 11,8
Desintegratorn åstadkommer således ingen märkbar
ökning av massans malningsgrad, då behandlingstiden
utsträckes till 6 gånger den tid, som erfordras för
massans uppslagning.
2. Målning av massan.
Hållfasthetsegenskaperna hos det papper, som
tillverkas av en massa, äro under i övrigt lika
förhållanden beroende på dels massans egenskaper och dels
på vilket sätt målningen utföres. Papper, som
tillverkas av en viss massa, kunna hava avsevärt olika
hållfasthet, beroende på målningssättet, även om
målningen drives till en och samma malningsgrad. Det
starkaste papperet erhålles av s. k. "smörjigt" mald
och mindre starkt av "ryskt" mald massa.
Vid reproducerbar styrkebestämning hos kemisk
trämassa är det därför nödvändigt att använda en
mal-ningsapparat, som vid ett standardiserat
arbetsförfarande i olika personers händer leder till lika
mal-ningsresultat. Försök hava gjorts såväl här i Sverige
som i utlandet att härför använda
laboratorieholländare, ehuru något förslag, att dessa skulle användas
vid en standardmetod, icke synes hava framkommit.
Malningseffekten hos en given holländare är
huvudsakligen beroende på knivarnas skärpa och utseende
samt materialet i dessa, trycket mellan valsen och
det fasta skäret, noggrannheten med vilken dessa äro
inslipade mot varandra, valsens rotationshastighet
samt den hastighet, med vilken massan cirkulerar och
densammas koncentration. Att standardisera samtliga
dessa faktorer, så att en reproducerbar malningsmetod
erhålles med en praktiskt lämplig och användbar
holländaretyp stöter på mycket stora svårigheter.
Härtill kommer dessutom att holländareknivarnas
nötning och även annan mekanisk påkänning på
apparatens delar lätt medför ändring av den ursprungliga
malningseffekten. Sannolikt är emellertid, att vissa
holländaretyper kunna hava ett visst värde vid
fabrikskontroll, då en och samma holländare, som
skötes av samma person, åtminstone under en
begränsad tidrymd kan lämna jämförbara
malningsre-sultat. I vad mån den nödvändigtvis inträdande för-
Fig. 1. Desintegrator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
