Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 jan. 1929
MEKANIK
mellan ca. 5 700—6 300, och blandningarna hade
följande karakteristiska data.
Styckestorlek: 0—15 mm
Flyktiga ämnen ca. 30 %
Vatten „ 10 „
Aska „ 10 „
Kolen blandades för hand å pannrumsgolvet och
vägdes å en Stathmosvåg, som kontrollerades med
krönta vikter en gång varje timme.
Generalprov å kolen uttogos för varje prov ocli
analyserna utfördes av Statens provningsanstalt.
Dessutom uppvägdes askmängden och analys å
askan utfördes å fyra prov.
Matarevattentemperaturen bestämdes före
gjutjärns-samt före och efter smidesjärnseconomisern medelst
kontrollerade kvicksilvertermometrar, nedstuckna i
hylsor å matareledningen.
Ångtemperaturen efter överhettaren bestämdes dels
medelst kvicksilvertermometer och dels med
termo-element i samma hylsa å pannans ånguttag samt
ångtrycket efter överhettaren medelst kontrollmanometer.
För bestämning av avgastemperaturen användes
fyra stycken termoelement, jämnt fördelade över
kanalarean efter smidesjärnseconomisern.
Termoelementen voro försedda med dubbla strålskydd och
kalibrerade, i det att samtliga termoelement upp till 350° C
voro jämförda med normaltermometer, vid högre
temperatur med smältpunkten hos metaller.
C02- och CO-halt bestämdes med två stycken
Monoapparater, vilka efter proven kontrollerats med
Orsat-apparat. Uttagningsstället för Monoapparaterna var
anordnat på samma plats som termoelementen för
rökgastemperaturen.
Observationer å eldstadstemperaturen utfördes
medelst Holborn-Kurlbaum strålningspyrometer.
Fuktighetshalten hos ångan omedelbart före
överhettaren undersöktes med strypkalorimeter (se fig. 21).
Resultaten av proven framgå av tabellerna 1—4
lO zo JO HO
»I/DUHSTninc; Kf/M^iTm
Fig. 3.
’O 15 2 0 25 30 35 10 H5 50
ftVDurisTNlNc, n^/riIöTiM
Fig. 4.
samt av de med stöd av dessa protokoll uppgjorda
kurvorna (fig. 1—18).
Fig. 1. Verkningsgrad för panna med
smidesjärns-economiser.
Enligt protokollet för belastning och verkningsgrad
har fig. 1 uppgjorts, visande de olika provpunkternas
läge i förhållande till den där inlagda
verkningsgradskurvan. Avdunstningen är omräknad till ånga av
22 ata och 375°C samt en matarevattentemperatur av
50°C, enär dessa värden äro de, som ligga närmast
de under proven erhållna.
Kurvan kan, enligt redogörelsen för pannans
tillstånd vid proven, anses representera verkningsgraden
i fortfarighetstillstånd upp till 25 kg ånga/m2 och tim.
Vid högre belastning torde verkningsgraden ligga
högre, än vad kurvan visar, varför denna då blir ännu
flackare.
Av kurvan framgår, att dessa pannor arbeta med
god verkningsgrad inom praktiskt taget hela
belastningsområdet. Detta är möjligt endast genom
omsorgsfull skötsel av eldningen och de anordningar,
som möjliggöra att tillföra förbränningsluften på rätt
plats och i lagom myckenhet.
I verkningsgraden är ingen hänsyn tagen till
fläkt-motorernas effektförbrukning. Vid belastningar under
23 kg/m2 och tim. användes enbart naturligt drag, vid
23,27 kg tryckfläkt, och vid högre belastning både
sug- och tryckfläktar. Det vore knappast rättvist,
att i en pannas verkningsgrad införa ifrågavarande
förbrukning, enär dessa fläktar äro dimensionerade
var och en för 3 pannor. Vid drift med fem pannor
på en skorsten och ca. 22 000 kW last uppgår
fläktarnas sammanlagda effektförbrukning till ca. 1,25 %
av 22 000 kW.
Fig. 2. Verkningsgradskurvor för panna utan (kurva 1),
resp. med smidesjärnseconomiser (kurva 2), samt med
både smides- och gjutjärnseconomiser (kurva 3).
Under proven gjordes enligt det föregående
observationer å matare vattentemperaturen före den för fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
