Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
MEKANIK
21
värmningen möjliggöra även att under sommaren
utnyttja överskottsenergi i elektrisk ångpanna och
härigenom under en del av året kunna ligga med pannor
under tryck, praktiskt taget utan bränslekostnad.
Förlust genom avställning av pannor viss del av dygnet.
Ofta framhålles, att pannor vid reserv- och
spetscentraler böra hava så litet murverk som möjligt för
att därigenom minska det i murverket magasinerade
värmet och härigenom gynnsamt påverka pannans
driftsverkningsgrad.
Detta är icke alltid riktigt, utan frågan om
murverkets massa är beroende av förhållandet mellan
drifttid och avställningstid.
Förutsattes, att murverkets isolering utåt är lika,
är det fördelaktigare med tjockt murverk, då
förhållandet mellan drift- och avställningstid är stort. Vid
ett visst värde å detta förhållande bör inträffa, att
ett murverk av stor tjocklek är likvärdigt med ett
av mindre tjocklek. Vid lång avställningstid,
varunder murverket hinner att kallna, är det givetvis
bättre, ju mindre värmemagasin detta är.
Då driftavbrottet är kortvarigt, torde det icke vara
någon nackdel med ett stort värmemagasin i
murverket, om detta är väl isolerat utåt. Huvudparten av
det avgivna värmet går då till pannan och håller
härigenom trycket uppe. Under driften, som i detta fall är
den längre tidsperioden, är även värmeförlusten utåt
mindre, på grund av den bättre isoleringen.
Litet värmemagasin är ju av värde för att hastigt
få pannan i fortfarighetstillstånd och därigenom
fortast möjligt kunna ur densamma uttaga största
möjliga ångmängd. Detta är dock av relativt liten
betydelse vid pannor med stor överbelastningsförmåga
och måttliga anspråk på hastig ångavgivning. Gäller
det däremot momentanreserv med maskinen ångvärmd
eller eventuellt i drift för faskompensering, torde
under förutsättning av lika god verkningsgrad hos olika
panntyper dylika med minsta möjliga värmemagasin
vara mest lämpliga för detta ändamål. Ångvärmda
strålningspannor torde bäst uppfylla fordringarna
härvidlag. Dessa pannor hava ju praktiskt taget
intet murverk, och enär pannans vatteninnehåll och
järnvikt äro relativt små, bör nämnda panntyp även
vid hastig uppeldning från kallt tillstånd vara
överlägsen andra pannor. Det är dock icke enbart själva
pannans egenskaper, som äro avgörande, utan lika
betydelsfullt är att hastigt kunna tillföra pannan
värme. I detta avseende är kolpulvereldningen
knappast överlägsen kedjerosten, för så vitt ej
kolpulver-pannan för hastig igångsättnings skull är utrustad
med oljebrännare.
För att undersöka avställningstidens inverkan på
pannornas driftsverkningsgrad hade det varit
värdefullt, om provningar kunnat utföras. Detta mötte
dock svårigheter ur driftsynpunkt, och sådana prov
skulle även ställt sig dyrbara.
Utrönandet av avställningstidens inverkan på
pannors driftsverkningsgrad har varit föremål för
undersökningar bl. a, av Guilleaume1, Forssblad2,
Eberle3 och Praetorius4.
i V. D. I., 1915, sid. 262.
- Teknisk tidskrift, Mekanik, 1922, sid. 171.
3 Archiv für Wärniewirtschaft und Dampfkesselwesen, 1928,
sia. 133.
i Die Wärme, 1927, sid. 167.
Eberle framhåller, att driftsverkningsgraden vid
varierande last är mycket beroende av pannornas
skötsel, samt att verkningsgraden vid omsorgsfull
sådan är praktiskt taget konstant vid en
belastnings-ändring från 1 till 3 och mycket nära den
verkningsgrad, som erhålles i fortfarighetstillstånd. Han
påvisar även, att vid försök av von Burgdorff1 å
wan-derrostpannor, utrustade med automatisk
eldningsanordning, har erhållits en driftsverkningsgrad av
83,5 %, vilken knappast skiljer sig från verkning»
graden i fortfarighetstillstånd. Vid detta prov
varierade lasten i förhållande 1 till 4.
I artikeln finnes bl. a. en kurva, visande huru stor
del av den i murverket upptagna värmemängden, som
tillgodogöres av pannan efter avslutad driftsperiod.
Vid exempelvis 8 timmars driftavbrott tillgodogör sig
pannan 50 % av det värme, som murverket förlorar,
vid kortare tid mera.
Beträffande undersökningarna av Praetorius
påvisar denne, att förlusterna genom driftavbrott äro
beroende av:
1. Avställningstidens varaktighet.
2. Belastningens storlek.
3. Storlek av kylyta och dennas isolering.
4. Täthet hos spjäll och luckor.
5. Skicklighet hos pannskötaren vid påeldning och
avställning av en panna.
Han har genom prov med en hel del olika pannor
härlett ett gemensamt karakteristiskt uttryck, som
han kallar "Kennzahl" = K, där
medelvärde av stilleståndsförlust pr tidsenhet
K =–––––
strålnings- och ledningsförlust pr tidsenhet i
fortfarighetstillstånd.
Värdet å K varierar vid 0 till 24 timmars
stillestånds-tid mellan ca. 2,4—1,9 vid full last, vilket betyder,
att de inre avkylningsförlusterna i de flesta fall äro
större än förlusterna genom strålning och ledning
utåt. Härav framgår vikten av täta spjäll och luckor
samt fördelarna med s. k. dragspärr, vilken
fullständigt avskiljer pannan från skorstensdraget under
avställning, varför K vid användning av denna
anordning bör vara ungefär lika med 1 eller något
därunder.
Fig. 14. Driftsverkningsgrad vid olika pannbelastning
och avställningstid.
Vid uppritandet av dessa kurvor har den vid
proven erhållna korrigerade kurvan, fig. 5, ansetts
representera pannornas verkningsgrad i
fortfarighetstillstånd vid olika belastning. Det av Praetorius funna
värdet på K har genomgående satts lika med 2,
vilket måhända är något för gynnsamt vid kort
avställningstid, men däremot för ogynnsamt vid längre
avställningstid och isynnerhet vid låg belastning, där
K troligen är betydligt lägre. K är såsom
framhållits synnerligen beroende på, huru pass täta
spjällen äro. Troligen är K, vid Värtaverkets grupp
I, lägre än 2, enär synnerligen stor omsorg
nedlagts på noggrann tätning av spjällen. Förmånligt
hade varit, om varje panna varit utrustad med
drag-sjjärr, vilket är möjligt att anordna och eventuellt
l A.rchiv für Wärmewirtschaft und Dampfkesselwesen, 1927,
sid. 399.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
