Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 FEBR. 1929
olika sätt ögat. Den ena går över C till D,
reflekteras här och brytes vid A i riktningen AE. Den
andra strålen tankes råka den reflekterade strålens E
brytningspunkt med glasplattan i A och reflekteras i
riktningen AB; den går således ej genom luftkilen.
De från ljuskällan L utgående strålarna befinna sig
i samma svängningstillstånd. Strålen LCDAE har på
grund av den längre väg den tillryggalagt ett annat
svängningstillstånd i punkten A än strålen LA, som
Fig. 2. Diagram över interferenslinjernas uppkomst vid
en luftkii av likformigt tilltagande tjocklek.
omedelbart råkar denna punkt. Således hava de
strålar, som träffat ögat, undergått en fasförskjutning.
Är nu denna fasförskjutning ett udda antal halva
våglängder, så utsläckas eller dämpas vågorna och
punkten A förefaller mörk. Om däremot vågorna
täcka varandra, så förstärkas de och punkten A
synes ljus. Graden av den ljusstyrka, som iakttages
i punkten A, är således beroende av avståndet mellan
ytorna P och G. Alla punkter med samma ljusstyrka
ligga således på ytor med samma höjdskillnad från
planglaset. Höjdskillnaden mellan tvenne nivåytor
är lika med en halv våglängd eller t. e. för rött ljus
omkring 0,3 jj,. I fig. 3 a—d visas en schematisk
framställning av dessa nivålinjer.
Fig. 3 a, b, c, d. Interferensbildning vid luftkil.
Mitt emellan de mörka linjerna ligga de ljusaste,
vilka motsvara de nivåytor, vid vilka de likartade
svängningarna förstärkas. Tilltager den mellan
planglaset och passbiten begränsade luftkilen likformigt
i tjocklek, så erhålles på lika avstånd från varandra
belägna ljusa och mörka linjer (se fig. 3 a)
inter-ferenslinjer, vilkas storlek och avstånd ökas i den
mån kilvinkeln minskas (se fig. 3 c). Av fig. 3 b
torde man kunna bilda sig ett begrepp om huru man
51
med tillhjälp av interferensfenomenet kan bedöma en
ytas planhet. Den vågiga ytan betecknar ytan av en
mindre plan passbit. På de ställen, där kilvinkeln är
mindre, ligga interferenslinjerna längre från varandra
än på de ställen, där denna vinkel är större. Man
torde ofta behöva veta om kilvinkelns spets ligger till
höger eller till vänster, vilket icke utan vidare
framgår ur interferensbilderna. Fig. 3 c visar vägen
härför. Trycker man lätt på planglaset, så vandra
interferenslinjerna från vänster till höger, alltså bort
från spetsen. Man kan föreställa sig detta sålunda
att de i kilen visade lodräta linjerna föreställa stavar
av olika längd, vilka genom kilvinkelns förminskning
allt mer undanträngas åt kilöppningen.
I fig. 4 a är visat ett fall, där de båda planen äro
vridna, så att den vinkel, som bildas av de båda bakre
begränsningslinjerna, är mindre än den som inneslutes
av de båda främre. Av vad som förut sagts, så är
det tydligt, att avståndet mellan de främre
interferenslinjerna är mindre än mellan de bakre. Bilden
får således det utseende, som framgår av fig. 4 a.
Om man lägger ett planglas på en linsformig yta,
som i fig. 4 b, så bildas koncentriska
interferens-linjer. Enär lutningen på grund av den buktiga ytan
emellan planglasets undre yta och sfärens övre yta
icke är proportionell mot avståndet från mittpunkten,
så närma sig interferenscirklarna varandra mer och
mer mot periferien. Även här kan man fastställa om
ytan är konvex eller konkav. I förra fallet vandra
interferenscirklarna utåt, om man trycker på glasets
ena sida och i senare fallet inåt.
Varje olika våglängd motsvarar en viss färg i
spektrat. Dagsljuset är sammansatt av alla färger,
vars våglängder ligga emellan oo 0,66 ^ (rött) och
0,43 u (violett). Varje färg motsvarar ett annat
avstånd emellan nivåytorna och således en annan bild
av interferenslinjerna. Är en viss färgs våglängd
Fig. 4 a, b. Interferensbilder vid snedvridna, konkava eller konvexa
ytor.
känd, så är nivåskillnaden emellan tvenne
interferens-linjer lika med halva våglängden eller för praktiska
mätningar med t. e. natriumljus. i genomsnitt lika
med 0,3 [j,.
Provets praktiska utförande.
För provning av planheten av passbitens mätyta
erfordras i regel inga särskilt komplicerade
anordningar. Det planglas, fig. 5 a, som i allmänhet an-
MEKANIK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
