Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 juli 1929
mekanik
(fig. 4). •. • C„ = 0,9855 • 1,134 ■ 152 = 251,5. G/d2 =
= 75,8 (pl. IV). Gb = 251,5 • 75,8 = 19 080 kg/tim.
Den noggranna metoden ger följande resultat:
d
D
= 0,75. ••• y 0,963 (pl. III).
0,732 (pl. I). V’7l = 1,945 (pl. II). <
>h
Pl
= 20. ■.• k
= 0,985
(pl. III). \fht = 14,14.
• . • Gb — 4,444 ■ 152 ■ 0,963 • 14,14 • 1,945 • 0,732 ■ 0,985 =
= 19 140 kg/tim.
Pl. IV kan även i oförändrat skick användas om
tryckuttagen vid strypflänsen anordnas enligt
Odqvist. G/d2 avläses då direkt i pl. IV ur de uppmätta
p0, t0 och h0, men multipliceras med instrument-
konstanten C0=
C, • Co
dt2
(jämför slutekv. (27) och
sjhjh1
följande), där \Jh0/h1 erhålles ur pl. III.
Mot avläsningarna i föregående exempel svara
p0 = 9,98 ata och h0 = 185,7 mm. •. • C0 =
0,9855 • 1,134 • 152
0,963
= 261,4. G/d2 = 73,0 (pl. IV).
•. • G0 ■= 261,4 ■ 73,o = 19 080 kg/tim.
Har man under mätningen haft en sned
H20-pelar-belastning å Hg-pelaren, så korrigerar man härför
genom att förskjuta mätrullen i sidled så att
diagrammets 0-linje sammanfaller med det värde å den fasta
mm-skalan, som motsvarar den sneda H20-pelaren
reducerad till Hg-pelare. På liknande sätt kunde man
även, om man så ville, anbringa en i förhållande till
diagrammet förskjutbar tryckskala, som skulle
möjliggöra korrektion för vattenpelarbelastning
å manometern (och eventuellt för
barometer-ståndet).
Diagrammet kan på samma sätt som på
räknemaskinen anbringas direkt å
differen-tialmanometern (ångmätaren) — se fig. 6 —
vilket möjliggör en ögonblicklig bestämning
av den i en rörledning framströmmande
ångmängden. Vid dylik mätning väljer man
lämpligen strypflänsdiametern så, att
instrumentkonstanten blir ett helt tal, t. e. 10, 20
osv. Vill man helt och hållet undvika
multiplikation med instrumentkonstanten kan man
naturligtvis upprita ett specialdiagram för
flänsanordningen ifråga, Å andra sidan kan
det tänkas, att driftsledaren i en fabrik
önskar en daglig kontroll på en viss maskins
ångförbrukning, men icke vill bekantgöra
den verkliga ångmängden — önskemålet
uppnås genom att hemlighålla
instrument-konstanten.
Då diagrammet anbringas direkt å
ångmätaren, underlättas mätningen om siffrorna
i diagrammets tryckskala sänkas med en
enhet, så att de approximativt motsvara det vid
mätningen avlästa övertrycket;
approximationen är obetydlig vid låg vattenpelare å
manometern.
I mätaren enligt fig. 6 måste
diagram-rullen vid avläsningen höjas eller sänkas,
så att diagrammets O-linje sammanfaller
med deri nedre Hg-ytan. Genom att förse
U-röret med en ansvällning vid den nedre
Hg-ytan, så att denna håller sig praktiskt taget
konstant (för den kvarvarande, obetydliga variationen
korrigeras det tillhörande diagrammet) undvikes
denna operation, varigenom mätningen ytterligare
förenklas. Fig. 7 visar utseendet av en sådan
mätare, avsedd för halvförsänkt montage å
instrument-tavla.
Vid den föregående teoretiska förklaringen av
diagrammen framhölls nödvändigheten av vissa
manipulationer vid diagrammens uppritning, för att
desamma skola kunna göras användbara både för
mättad och överhettad ånga. Till belysning av storleken
hos de fel, som finnas i pl. IV, är i tabell 1 en
jämförelse utförd mellan för olika ångförhållanden
uträknade ångmängder, dels enligt pl. IV (Ge) och dels
enligt den noggranna metoden (G„). Som synes äro
avvikelserna negligerbara vid driftsmätningar; den
största avvikelsen uppgår till 0,7 % och beror delvis
på ofullkomligheter vid avläsning av resp. diagram,
Mätningarnas utförande.
Vad man har att iakttaga för erhållande av ett
riktigt mätningsresultat har Härlin på ett förträffligt
sätt belyst.1
Beträffande själva strypflänsens utförande synes
dock ett par tillägg erforderliga.
Vid mätning av mättad och fuktig ånga samlas
vatten framför strypflänsen om densamma anbringas
i en horisontal rörledning. Om detta vatten icke
avtappas, stores ångströmningen vid flänsen, vilket
resulterar i mätningsfel. Vid dylika mätningar bör
alltså i strypflänsens botten borras hål för en
vatten-avtappning från ringspåret
före flänsen. (I vissa fall kan
vatten samlas även efter
flänsen och måste då avtappas
från ringspåret efter flänsen.)
i) A. Härlin: En noggrann
ångmätningsmetod (IVA :s
meddelande nr 80), Stockholm 1928.
Fig. 6. Diiferentialmanometer med diagram
Fig. 7 Ångmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
