Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 aug. 1929
mekanik
111
härigenom uppkomma, utebliva, om man förser flottören
med en oljebroms, så att den blir mindre känslig för
ändringar i dammens vattenstånd. Man kan då få
regulatorn att arbeta så väl, att höjdskillnaden i
dammens vattenyta, då turbinen går fullt belastad . och då
den går i tomgång, endast blir 60 à 70 mm, en
höjdskillnad, som i allmänhet utan olägenhet kan tillåtas.
Under det att vattenståndsregulatorn har till
ändamål att hålla fallhöjden konstant och möjliggöra ett
fullständigt tillgodogörande av den föränderliga
vattenmängden, har vattenmängdsregulatorn till uppgift att
vid varierande fallhöjd hålla den framrinnande
vattenmängden konstant. Detta senare villkor kan
vattenkraftanläggningens ägare på grund av olika
omständigheter vara tvungen att uppfylla. En
vattenkraftanläggning kan exempelvis vara skyldig att ständigt avleverera
en viss bestämd vattenmängd i en sidokanal. I ett
sådant fall anordnas regleringen enklast så, att
vattenståndet i denna sidokarial hålles konstant medelst den
ovan beskrivna vattenståndsregulatorn. Mera
invecklade äro förhållandena i avloppet från
vattenkraftanläggningar med dygnsmagasin. Dylika anordningar
lämpa sig som bekant särskilt, där höga
spetsbelastningar förekomma. Då belastningen är obetydlig,
förbrukas icke hela den tillrinnande vattenmängden, utan
en del magasineras för att användas, då kraftverket
måste lämna stor effekt. Sådana kraftverk lämna dock
mycket varierande vattenmängd till nedanför liggande
kraffanläggningar. Ibland fordra dessa senare lika
stor regelbundenhet i vattentillförseln som den, med
vilken vattnet tillföres det översta verkets
uppsamlingsdamm. För att så skall bliva fallet, måste man
nedanför det magasinerande verket anordna en
utjämningsbassäng, som upptager största delen av det vatten, som
kommer från denna kraftanläggning, och avlämnar det
jämnt fördelat på hela dygnet.
I en sådan utjämningsdamm stiger och sjunker
vattenytan betydligt under dygnet och vattnet avrinner
med en fallhöjd, som varierar flera meter. Därför
måste de dammluckor, med vilka den från
utjämningsdammen avrinnande vattenmängden regleras,
oupphörligt ställas om. I de flesta fall är det lämpligast att genom
en särskild kraftanläggning utnyttja fallhöjden mellan
utjämningsbassängen och avloppet. Turbinerna i ett
sådant kraftverk omöjliggöra icke uppfyllandet av villkoret,
att de nedanför liggande kraftverken skola erhålla jämn
vattentillförsel. Med vattenmängden kan i allmänhet då
icke hållas konstant genom reglering av vattennivån i
avloppet, såsom då en sidokanal finnes, utan de nedifrån
kommande av vattenytans höjning därstädes förorsakade
störningarna i vattennivån fordra en särskild
uppdämning i avloppet. Bildas denna genom ett skibord, blir
den uppdämda vattenytans höjd bestämmande för
vattenmängden, men vid bottenluckor blir höjdskillnaden
mellan vattenytorna ovanför och nedanför dessa
bestämmande.
Man kan även låta höjdskillnaden mellan
vattenytorna i och nedanför utjämningsbassängen inverka på
turbinregulatorn. Denna höjdskillnad har man dock
hittills omedelbart kunnat använda endast vid icke alltför
stora variationer i densamma, emedan
flottöranordningen i annat fall skulle erhålla för stora dimensioner.
Därför hava dylika regleringsanordningar sällan
kommit till utförande. Slutligen kan man också låta
vattenhastigheten i utskovet inverka på regulatorn. I alla
dessa olika fall är den på avstånd förlagda
flottöranordningen betydligt överlägsen den vanliga, särskilt
emedan vattnet i närheten av dammluckan eller
utjämningsturbinen vanligtvis icke är tillräckligt lugnt och
man därför måste uppsöka en längre bort belägen
vattenyta. Användandet av en särskild uppdämning (med
skibord eller bottenluckor) för regleringen, vilket är
nödvändigt vid alla anläggningar med stora fallhöjdsvaria-
tioner, medför den olägenheten, att en del av fallhöjden
därigenom ej kan utnyttjas. Denna del kan vid
lågtrycksanläggningar vara rätt stor, så att en jämförelsevis stor
del av kraftverkets effekt åtgår för regleringen.
För undvikande av detta förhållande har en
avlopps-regleringsanordning konstruerats, som även vid stora
variationer i fallhöjden direkt påverkas av
höjdskillnaden mellan vattenytorna, utan att flottöranordningen
erhåller alltför stora dimensioner, såsom förhållandet är
vid de anordningar, som hittills använts uti ifrågavarande
fall. Man förbinder vattenytorna med en rörledning för
luft, vilken på lämpligt ställe inom kraftverket förses
med ett TJ-formigt grenrör fyllt med en vätska. Såväl
i den ovanför som nedanför det U-formiga röret
befintliga delen inpumpas luft, så att i var och en av dem
det lufttryck blir rådande, som motsvarar det djup, på
vilket resp. rörmynning befinner sig under vattenytan.
Om dessa djup äro lika stora, bliva vätskepelarna i det
U-formiga röret lika höga. Om på grund av höjdändring
i någon av vattennivåerna den ena rörmynningen
kommer att ligga djupare under vattenytan än den andra,
inverkar detta på vätskan i U-röret, och den ena
vätskepelaren blir högre än den andra. Vätskans
höjdskillnad i de bägge grenarna av U-röret angiver
sålunda skillnaden mellan den för tillfället varande
fallhöjden och den fallhöjd, som förefinnes, då vätskan
står lika högt i de bägge rörgrenarna. För att
variationerna må bliva små i den vattenyta i U-röret, som
användes för regleringen, utföres denna rörskänkel med
stor diameter.
Sammanfattning.
Alla vid vattenkraftanläggningar förekommande
önskemål beträffande den tillrinnande vattenmängdens
utnyttjande kunna uppfyllas medelst de ovan beskrivna
anordningarna för reglering av vattenståndet och
vattenmängden. Särskilt möjliggör flottöranordningen genom sin
användbarhet vid de mest olika lokala förhållanden och
olika driftsförhållanden användandet av
vattenståndsregulator även i sådana fall, i vilka andra anordningar
icke visat sig lämpliga. Regleringsanordningarna hava
fått stor användning och arbetat till belåtenhet. De
erbjuda kraftverksägaren garanti för ostörd och
ekonomisk drift.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Report ön tabulating the results of Heat Engine
Trials. 330 sid. London, W. Clowes and Sons, Ltd., 1927.
Pris bund. 5 sh.
Arbetet avser normering av provningsmetoderna för
värmemotorer och utgör resultatet av fem års arbete
från en stor och representativ kommitté, som arbetat
på ett flertal subkommittéer med sina underavdelningar.
Utlåtandet är ställt till The Council of the Institution
of Civil Engineers.
Normeringsarbetet är så till vida ovanligt lagt som
man utgått från protokollet som det primära och till
detta knutit ett stort antal anvisningar gjorda i direkt
anslutning till raden i protokollet.
Protokollen äro utarbetade för fullständiga prov
(comprehensive trials) men avses använda även för
mindre fullständiga (for industrial purposes). De
rubriker i protokollet, som de kommitterade ansett
gemensamma för båda ändamålen, äro speciellt utmärkta
(med *).
Provningsnormer byggda på dessa principer äro
utarbetade för:
a) ångpanneanläggningar,
b) kolvångmaskiner,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
