Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 sept. 1929
mekanik
119
3,4o
/OO 200 JOO 40C JOO 600 700 SOO jUyU /
Fig. 7 a. Sambandet mellan anodlikström och kapacitet i
svängningskretsen vid en koppling enligt fig. 6.
a-cyvsräoo, ^on^s^^/^/o^
f/offor/ios o’/ ’c/me^s/- /oo /n/n.
20 Jo 4c fo to 7o
/2a /So /4o /So J^a/rfs/oz- /o
- s /ti/?
Fig. 7 b. Sambandet mellan anodlikström och avstånd mellan
beläggen i en plattkondensator. Koppling enligt fig. 6.
exempelvis en stegring i anodströmmen av en
motsvarande minskning i gallerströmmen. En i
gallerkretsen insatt amperemeter visar genast detta, För
att få klarhet i förhållandena skola vi ett ögonblick
betrakta fig. 8. Den framställer rörets emissionsström
Te, anodström Ia och gallerström I vid en viss
konstant anodspänning och varierande
gallerspänning. Mellan de tre strömmarna gäller sambandet
L. = + 4- För negativ gallerspänning är lg noll,
men då gallerspänningen går genom noll mot positiva
värden erhålles en svag gallerström, till att börja med
långsamt tilltagande med ökad gallerspänning. Då
gallerspänningen blir ungefär lika med
anodspänningen, stiger Ig hastigt, anodströmmen avtar därvid
naturligtvis i motsvarande grad. Orsaken härtill
ligger hos de s. k. sekundärelektronerna. Då de från
glödtråden kommande elektronerna med en viss
/7f?G>ct3/1Ctr//! ///
/Co/isfø/?/.
Fig. 8. Emissionsström Ie, anodström ls och gallerström lg hos ett
elektronrör vid konstant anodspänning och variabel gallerspänning.
hastighet träffa anoden, utlösas ur denna andra
elektroner, sekundärelektroner, med en viss från anoden
riktad begynnelsehastighet. Så länge gallret har lägre
potential än anoden tvingas de omedelbart tillbaka till
den senare, men så snart gallerspänningen
överskrider anodspänningen, uppstår en ström av
sekundärelektroner till gallret och gallerströmmen ökar
kraftigt.
För att man med relativt liten anodspänning skall
få gallerströmmar av erforderlig styrka, är det
lämpligt att använda ett modernt 220-volts sändarrör av
lågtemperaturtyp. Det är f. ö. ej alla rör, som passa
för ändamålet, en del ge icke stabila kurvor utan
språng i anodlikströmmen från ett jämviktsläge till
ett annat.
Inom vissa gränser kan kurvan T0 = f(C)
parallell-förflyttas genom ändring av återkopplingen, såsom
framgår av fig. 4. Man kan på detta sätt ställa in
den branta delen av kurvan för olika värden på C,
något som naturligtvis i praktiken är av stort värde.
Det förefaller måhända, som om av de båda
kopplingssätten det med gallerläcka vore vida överlägset.
Det är också vanligen att föredraga vid
oscillograf-arbete, där det är bra att få upp känsligheten så
mycket som möjligt, så att man slipper
förstärkar-anordningar. Gäller det däremot att utföra mycket
noggranna statiska mätningar, alltså att använda
exempelvis ett känsligt visarinstrument i stället för
oscillografen, finner man snart att lågtemperaturrör
ha sina nackdelar. De ha nämligen en i förhållande
till glödströmmen mycket hög emission. Redan
ytterligt små variationer i glödströmmen komma därför
att ändra strömmen genom instrumentet i hög grad,
man kommer rätt snart till en gräns i
instrument-känslighet, utöver vilken man ej kan gå på grund
av bristande konstans i utslaget. Det inträffar
t. o. m., att om kapaciteten ändras från ett värde till
ett annat och därefter tillbaka igen, instrumentet ej
genast återtar det första utslaget utan kryper
tillbaka, tydligen beroende på den lilla ändring i
glödströmmen, som orsakas av den vid den första
ändringen uppstående variationen i anodströmmen.
Författaren har med den av honom använda
mätanord-ningen funnit, att det vore nödvändigt att ha
glöd-strömsvariationerna mindre än 1/50ooo för att kunna
utnyttja ett instrument med maximalt utslag för 0,1 mA.
En så enorm konstans torde vara omöjlig att ernå,
Med ett maximalutslag av 0,5 mA kunde man
däremot utföra mätningar, om vissa försiktighetsmått
vidtogos.
Vid dylika mätningar med visarinstrument eller
galvanometer är det därför säkert minst lika
fördelaktigt att använda ett högtemperaturrör och arbeta
efter den först behandlade principen. Kopplingen i
fig. 4 kan naturligtvis härvid modifieras på
mångahanda sätt.
II. Beskrivning på den å laboratoriet för maskinelement
använda apparaturen.
Vi skola övergå till att tala något närmare om
detaljerna i den apparatur, som förf. hopbyggt.
Generatorn är monterad å en ritbräda, varför det är
synnerligen lätt att eventuellt ändra kopplingsschemat.
Fig. 9 visar hur det hela är ordnat (fig. är i princip
identisk med fig. 6). Fig. 10 är en fotografi av
anordningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
