Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
teknisk tidskrift
21 sept. 1929
enskilda ländernas strävanden, representera ett
storartat arbete, väl värt en eloge. Dock måste nationella
standard endast betraktas som föregångare till något,
som ligger på ett högre plan, nämligen internationella
standard. Förhållandet är tyvärr, att nuvarande
nationella standard visa många skiljaktigheter och
kunna därför endast i begränsad utsträckning kallas
internationella. De uppfylla endast till en del de
krav, som en fordringsfull iakttagare ställer på dem.
Man har ju visserligen sedan gammalt den
uppfattningen. att en standard är något orubbligt, något som
man med största förtroende kan hålla sig till, men
med tanke på den moderna internationella rörelsen
får man kanske moderera sin uppfattning, när det
gäller en enbart nationell standard. Det med stor
fart bedrivna nationella standardiseringsarbetet är ju
relativt ungt och utan tvivel har man att emotse en
del korrigeringar av nationella standard såsom en
naturlig följd av den sunda utvecklingen —
internationaliseringen. Givetvis beröras ej alla standard
därav, ty många hava enbart nationellt intresse.
Av förefintliga nationella standard att döma har
standardiseringskommissionerna haft på känn, att en
del nationella standard utgöra ett provisorium. Detta
kan tänkas bero på, att resp. länders industrier icke
själva varit säkra på sin sak och föredragit att tills
vidare uppställa en försöksstandard eller också har
man haft ett kommande internationellt samarbete i
sikte och av försiktighetsskäl icke velat för gott
fastställa en standard, som om några år måhända måste
undergå en eller annan förändring. Av dessa
anledningar hava sådana standard som "provisoriskt
fastställda", "Vornormen", "tentative standards" osv.
uppstått. Oaktat denna ovisshet, som av naturliga
skäl ibland måste förefinnas, har det nationella
standardiseringsarbetet varit, och är fortfarande en
nödvändig procedur, ty detta förutan finnes icke
möjlighet att bilda sig ett begrepp om vad den inhemska
industrien verkligen vill i standardiseringsväg, och
vad som, i enlighet härmed, ett lands representanter
böra understödja eller motarbeta vid en internationell
konferens.
Ett glädjande tecken på samförstånd emellan de
mera betydelsefulla industriländerna är den
internationella standardiseringen, som år från år synes vinna
mera terräng. Svårigheter att skapa internationella
standard existera naturligtvis i stor utsträckning, men
den goda viljan finnes och arbetet underlättas
betydligt genom de möjligheter till överenskommelser, som
erbjudas genom den internationella
standardiseringsorganisationens förmedling. För uppkomsten av denna
organisation, vars godkända, förkortade benämning
är ISA, redogjordes i Teknisk tidskrift Mekanik, 16
juni 1928.
På inbjudan av den tjeckoslovakiska
standardkommissionen hölls i Prag, okt. 1928, ett sammanträde
med ISA:s interimstyrelse, varvid beslut fattades om
den internationella standardiseringsorganisationens
definitiva konstituerande och trädande i funktion.
De vid detta möte fattade besluten hava godkänts av
Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Holland,
Italien, Japan, Norge, Polen, Rumänien, Ryssland,
Schweiz, Sverige, Tjeckoslovakien, Tyskland, Ungern
och Österrike. Anmärkningsvärt är att England, på
vars initiativ ISA bildades, icke anslutit sig till denna
organisation. England föredrar tills vidare att stan-
dardisera nationellt. Endast i enstaka fall, då
särskilda intressen äro att bevaka, deltager England i
det internationella standardiseringsarbetet. Amerika
har av vissa formella skäl ännu icke anslutit sig till
ISA, men samarbetar icke desto mindre på det mest
kordiala sätt med de övriga länderna. Australien och
Kanada hava på grund av Englands hållning ej heller
inträtt uti ISA-organisationen.
Att intresset är stort för internationell
standardisering blir tydligt för en var, som tar en blick på
arbetsprogrammet. Vilket land som helst kan
pro-ponera internationell standardisering av något
industrialster genom att hänvända sig till ISA, och om
förslaget understödes av tillräckligt många andra
länder, tillsättes en kommitté, som får handlägga
detta ärende. En sådan kommitté består av
representanter från länder, som äro särskilt intresserade av
frågan och som hava förutsättning att kunna bidraga
till dess lösning. Av dessa länder utses ett att vara
sekretariat, dvs. att handhava utredningen och
arrangera konferenser ända tills ärendet är klart. Ett
sådant uppdrag lär icke vara någon sinekur.
Programmet, 24 ärenden, jämte kommittéländerna återgives
här nedan (sekretariatlandet nämnes först).
• iså nr. Ärende och kommitté.
1 a Gängor (tum).
1 b Skruvar och muttrar (tum). England,
Amerika, Kanada, Schweiz och Tyskland.
1 c Nyckelvidd å skruvar och muttrar (tum och
mm). Sverige, Amerika, England,
Frankrike, Kanada, Schweiz, Tjeckoslovakien,
Tyskland och Österrike.
2 a Gängor (mm).
2 b Skruvar och muttrar (mm). Schweiz, Frank-
rike, Sverige, Tjeckoslovakien, Tyskland
och Österrike.
3 Toleranser. Tyskland, Amerika, Frankrike,
England, Schweiz, Sverige och
Tjeckoslovakien.
4 Kullager. Sverige, Amerika, England, Italien,
Schweiz och Tyskland.
5 Rör och rörflänsar. Schweiz, Belgien, Eng-
land, Frankrike, Tyskland och
Tjeckoslovakien.
6 Pappersformat. Tyskland, Belgien, Frankrike,
Schweiz, Tjeckoslovakien och Österrike.
7 Nitar. Holland, Frankrike, Schweiz, Tjecko-
slovakien, Tyskland och Österrike.
8 a och b Skeppsbyggeri (havsgående fartyg och
flodfartyg). Holland, Amerika, England,
Italien och Tyskland.
9 a Klassificering av standard.
9 b Förteckning över nationella standard.
9 c Halvårsrapporter över arbetets utveckling.
9 d Omräkningstabeller för eng. tum till mm.
Generalsekretariatet ISA.
10 Ritningars utförande. Schweiz, Frankrike,
Italien, Sverige, Tjeckoslovakien och
Tyskland.
11 Ångpannebestämmelser. Tyskland, Frankrike,
Italien, Polen, Sverige, Ungern och
Österrike.
12 Avloppsrör. Tjeckoslovakien, Belgien, Frank-
rike, Schweiz, Tyskland ocli Ungern.
13 Centrumhöjd för axlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
