Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 12
TEKNISK TIDSKRIFT
DEC. 1929
*
MEKANIK. 12
Redaktör: hf. Nordström
UTGIVEN AV SVENSKA TEHNOLOS FfiR E NI N6E.IN
INNEHÅLL: Atmospannans senaste utveckling, av civilingenjör J. Viktor Blomquist. — Ombygning av en turbin
ved Rånåsfoss kraftanlegg, av ingenjör Hallgrim Thoresen. — De nya Pentamotorerna, av bergsingenjör C. A.
Landegren. — Föreningsmeddelanden.
ATMOSPANNANS SENASTE UTVECKLING.1
Av civilingenjör J. Viktor Blomquist.
För några år sedan hade jag äran att vid samma
tillfälle som nu säga några ord om den s. k.
Atmos-pannan i dess dåvarande gestalt, vars mest
karaktäristiska kännetecken är, att den roterar. Jag
påpekade även de fördelar, som mycket höga ångtryck
hava med sig, och att utvecklingen inom
ångpannetekniken borde gå hän mot mycket höga ångtryck,
ca 100 atm. Det har visat sig, att mina förutsägelser
blivit besannade, då ju som bekant under innevarande
decennium i Amerika och på kontinenten flera
ångkraftstationer för mycket höga tryck blivit
igång-körda.
Det möter inga egentliga svårigheter att
tillgodogöra sig högtrycksångan, men annorlunda förhåller
det sig med själva ånggenereringen.
De flesta i gång varande högtrycksångpannorna äro
visserligen av den vanliga sektional-(marin-)typen
eller vertikalrörtypen, och man skulle därav kunna
draga den slutsatsen, att de lämpa sig lika bra för
mycket höga som för hittills normala ångtryck, och
att någon genomgripande ändring i ångpannesystemet
icke är av behovet påkallad.
Det oaktat vågar jag påstå, att det icke är a priori
säkert, att den bästa lösningen av
högtrycksångpanne-problemet ligger här, dvs. att man endast har att öka
godstjockleken hos tuberna och ångsamlarna för att
med de hävdvunna typerna uppnå bästa möjliga
resultat.
Som bekant äro tuber med stor genomskärningsarea
att föredraga framför sådana med liten diameter.
Men stora tuber kunna vid de vanliga
ångpannekonstruktionerna icke komma ifråga, när det handlar
sig om mycket höga tryck, dels på grund av det
därigenom uppträdande större riskmomentet vid
invals-ningsställena, dels på grund av de stora
värmespänningar, som förorsakas av den till följd av det inre
trycket ökade godstjockleken. Man är därför nödd
och tvungen att använda sig av små tuber.
Härigenom har man trott sig kunna reducera spänningarna
i dessa till rimliga belopp, ehuruväl de det oaktat
kunna bliva otillåtligt höga, som jag längre fram skall
visa. Genom att minska på tubdiametern minskas
även spänningarna vid invalsningsställena i över- och
underpannorna. Men ehuruväl dessa vid de tryck,
1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens
avdelnings för Mekanik årsmöte den 26 oktober 1929.
det här är fråga om, hava en godstjocklek av cirka
100 mm och måste vara utförda av högvärdigt legerat
stål, äro spänningarna vid invalsningsställena det
oaktat oerhört stora.
Som belägg för den saken tjänar följande passus
av dr ing. Marguerre i hans uppsats i Zeitschrift
des Vereines Deutscher Ingenieure av den 29 juni d. å.
om de båda av Hanomag och Humboldt
utförda vertikalrörpannorna, vardera för en ångmängd
av normalt 63 och maximalt 70 ton per tim. vid 100
atm. tryck, vilka äro uppställda i elektricitetsverket i
Mannheim, vars chef han är. Han skriver i
översättning: "Enligt den i lagen stipulerade formeln skulle
väggtjockleken i ång- och vattensamlarna vara 79
mm. Den verkliga väggtjockleken bestämdes
emellertid till 111 mm, fastän beräkningen visade, att t. o. m.
denna godstjocklek icke utgör någon säkerhet
gentemot den garanterade sträckgränsen av 17,5 kg/cm2.
Visserligen gäller denna garanti för en temperatur av
350°, vilken garanti f. ö. väsentligt överskreds vid
materialprovningarna. Beräkningarna taga tydligen
icke hänsyn till vissa utjämningsfenomen inom
materialet, då eljest alla utförda ångpannor skulle hava en
skräckinjagande liten säkerhetsgrad."
För att komma ifrån dessa olägenheter vid de
vanliga ångpannetyperna hava fyra nya konstruktioner
framkommit, nämligen A t m o s-, Benson-, L ö f
f-1 e r- och Schmid t-pannorna, av vilka de tre
förstnämnda äro speciellt avsedda för mycket höga
tryck, 100 atm. och mer.
Jag skall i det följande huvudsakligen sysselsätta
mig med Atmospannan men kommer ännu en gång att
längre fram med några ord vidröra de vanliga
utföringsformerna, eftersom de som sagt hittills äro de
mest använda, vilket tyder på, att de ännu hava det
största antalet anhängare.
Man bör enligt mitt förmenande ställa den fordran
på en ångpanna för mycket höga tryck, att dess
konstruktion är sådan, att man med säkerhet kan
bemästra materialpåkänningarna, och detta blir på
enkelt sätt uppfyllt genom den roterande rörelsen.
Atmospannan är helt och hållet i avsaknad av stora
domar, men ångan genereras i rör med relativ stor
diameter, vilka på grund av rotationen bliva
likformigt ansträngda. De uppträdande
materialpåkänningarna kunna följaktligen noga beräknas, varför
man kan välja diameter och godstjocklek så, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:21 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929m/0155.html
