Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
teknisk
tidskrift
21 sept. 1929
fullt betryggande säkerhet kan påvisas, innan
sträckgränsen uppnåtts.
Men rotationen medför även andra fördelar, som
komma att framgå av mitt föredrag.
Det är som bekant svårt att få en nykonstruktion
införd på marknaden, i all synnerhet om den
principiellt skiljer sig från de hävdvunna, även om den
erbjuder väsentliga fördelar. Så har också varit fallet
med Atmospannan. Den enda Atmospanna, som
är i drift här i landet, är den som finnes uppställd
i Aktiebolaget Fors bruks sulfitfabrik. Ångan
genereras här i fyra rör med 305 mm utvändig diameter, 17
mm godstjocklek och 3,4 m eff. längd i fyren, vilka
rotera med en hastighet av 330 varv per min. På
grund av rotationen fördelar sig vattnet i ett
ringformigt skikt utefter rörens inre mantelyta, och den
bildade ångan separeras mot centrum. Den beställdes
för en avdunstning av 4 100 kg vatten per tim. till
ånga av 100 kg per cm2 arbetstryck och 425°C
ångtemperatur. Den arbetar emellertid alltid med cirka
25 % överbelastning, dvs. cirka 5 000 kg ånga per
tim. Den kördes igång första gången i slutet av juni
1926 men först i början av december samma år, efter
det att en destilleringsanläggning för matarvattnet
blivit installerad, kom pannan i verklig industriell drift.
Det matarvatten, som först användes, var kondensat
från torkcylindrarna samt på kemisk väg renat vatten,
som ersättning för kokningsångan.
Det visade sig mycket snart, att den kemiska
reningen icke var tillräcklig för en kontinuerlig drift
av pannan. Efter en drifttid av 21 dygn (dag och
natt) hade 21,5 kg avlagringar bildats i rotorerna. Vid
den dåvarande konstruktionen kunde slammet icke
avblåsas, men eftersom rotorernas omloppshastighet var
så stor, att vattnet och följaktligen även slammet
deltog i rotationen, skulle slamanhopningen (under
förutsättning av oavbruten drift) endast haft till följd,
att rotorerna förlängt sig abnormt mycket, vilket
skulle ha givit sig tillkänna på
förlängningsindikatorn. Man skulle alltså i tid hava kunnat ställa
pannan ur drift och sålunda skyddat rotorerna.
Huruvida detta observerats eller ej vet jag icke, då jag ej
var närvarande vid körningarna. Emellertid sattes
pannan först ur drift, när ett par av rotorerna
började läcka, och det visade sig, att de hade knytnävs-
i: Fig. 7.
stora utbockningar, i vilka funnos så stora hål, att
vattnet rann ut redan vid atmosfärtryck i rotorerna.
Läckan å ena rotorn upptäcktes 10 dagar innan
avstannandet. Rotorn hade arbetat under hela denna
tid med 100 kg ångtryck; ett bevis på utomordentligt
gott material. På så sätt kördes och lappades i
sammanlagt 4 perioder, tills man beslöt att installera en
destillationsapparat.
Fig. 1 visar Forspannan i genomskärning.
Under de nu snart tilländagångna tre åren, sedan
pannan kom i verklig drift, har en gång ett
ekonomi-serrör sprungit läck, vilket berodde på felaktig
anordning av detsamma. Detta fel ha vi på enkelt sätt
borteliminerat. Dessutom hava några tappar måst
förnyas och under midsommarhelgen d. å. måste
rotorernas kullager vid ånguttagningssidan förnyas. Vid
inspektionen visade det sig nämligen, att det icke
fanns mycket kvar av kulorna, varför
viktsbelastningen av rotorerna överflyttats till
tätningsmateria-let, och i så fall är det ju icke underligt, att tapparna
slitits abnormt.
Det har alltså varit åtskilliga reparationer, men icke
desto mindre hava stora besparingar i driften genom
det höga trycket ernåtts.
För övrigt vill jag påpeka, att det ännu icke har
konstruerats någon enda maskin av någon betydenhet,
som från början varit fullkomlig och Atmospannan
är intet undantag härvidlag.
Jag övergår nu till mina nyaste konstruktioner.
Det var under år 1913, som jag på egen hand
började syssla med högtrycksångpanneproblemet
(dessförinnan hade jag redan under 1890-talet haft
förmånen att få mina första lärospån på området hos dr
de Laval). Då för tiden var en ångpanna om 5 000
kg avdunstning per tim. ännu en relativ stor enhet,
varför Atmospannan i det hänseendet kunde
konkurrera med de vanliga ångpannetyperna. Men i början
av detta decennium började de stora amerikanska
ångpanneenheterna komma i ropet. Det var därför
nödvändigt för mig att försöka följa med i
utvecklingen åt det hållet. De hittillsvarande rotorerna
kunde endast lämna ungefär 1 000 kg ånga per tim.
För mycket stora enheter kunde följaktligen den
ursprungliga konstruktionen icke gärna komma ifråga.
Jag utarbetade därför en ny typ av rotorer, med
vilken betydligt större ångmängder per
enhet kunna genereras, bortåt 15 à 20 ton
per tim. Genom att parallellkoppla
sådana rotorer i samma eldstad, kan jag
åstadkomma snart sagt obegränsat stora
ångpanneenheter.
I maj 1928 kördes en sådan rotor igång
i en enkom för experiment uppsatt mindre
panna hos vår licensinnehavare i
Frankrike, Société Alsacienne de Constructions
Mécaniques, Mulhouse, näst Schneider &
Co. Frankrikes största
maskinetablisse-ment. Resultaten motsvarade våra
beräkningar. Dessa jämte konstruktionerna
hava gjorts av min medhjälpare,
civilingenjör Torsten Blomén. Följden därav
blev, att tvenne dylika rotorer, vardera
för en ångproduktion av cirka 6 000 kg
per tim. togos i arbete för en större panna
om alltså 12 tons avdunstning per tim.
Anledningen till ångmängdens uppdel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
