Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
det, aktuella fallet beträffande järnväg eller billed i
Torne älvs dalgång mellan Övertorneå och Pajala.
Den trafik, som för närvarande kan räknas med på
denna sträcka, är ej större eller av tyngre slag, än
att den tillsvidare bör kunna betjänas med bilar; en
annan sak är, om icke andra skäl än de rent
trafik-ekonomiska borde motiverat förslag till järnväg.
I det ovan sagda har det helt och hållet bortsetts
från den så kallade lyxtrafiken per bil. Det torde nog
förhålla sig så, att "bilflugan" för närvarande tillåtes
göra allt för mycket väsen av sig. Kraven från
biltrafikens sida på vägförbättringar och andra
anordningar för att man skall kunna köra fortare och
fortare med allt tyngre bilar växa snabbt. I massor av
fall skaffas och användas helt säkert bilar, där man
med större ekonomisk fördel kunnat begagna sig av
järnvägarna. Så pass dyrbar som automobildriften
ännu är, gör man sig ofta den frågan, om vi äro
nationalekonomiskt berättigade att kosta på oss så mycken
mindre behövlig billyx.
Här har också bortsetts ifrån den
järnvägsbyggnadsverksamhet, som går ut på att förbättra
befintliga banor i och för erforderlig ökning av deras
trafikkapacitet. Sådant kommer ju att behövas så länge
som järnvägar finnas.
Om man således funnit, att det med stor
sannolikhet fortfarande kommer att behöva anläggas nya
banor vid uppträdande nya behov, så kan man nog säga,
att den egentliga järnvägsbyggnadsepoken nu står
inför sin avslutning.
Diskussion:
Kapten H. N. Pallin uttryckte sin glädje över, att
järnvägarnas problem också blevo belysta och ej endast
landsvägarnas. Någon panikkänsla inför järnvägarnas
framtid hade man ej anledning att hysa.
Landsvägarnas och biltrafikens betydelse var för närvarande
överdriven. Projektet rörande Pajalabanan fann talaren
intressant, då ej endast ekonomiska utan även nationella
synpunkter där spelade in. Banans framtida
utsträckande till Ishavet kunde komma att öka dess betydelse.
Ingenjör Chr. Sylwan trodde ej, att
järnvägsbyggandets epok var förbi, även om tempot i fortsättningen ej
bleve lika hastigt som det varit hittills. Bilismen är
icke så litet en modesak och företer därför en hel del
överdrifter just nu — bilflugan. Talaren liknande i
detta sammanhang samhället vid en barnkammare, där
barnen fått nya leksaker. I viss utsträckning har bilen
för närvarande blivit en leksak, som efter hand kommer
att såsom sådan få mindre betydelse.
Överste Hj. Fogelmarck sade sig beträffande frågan
bil kontra järnväg också vara av den uppfattningen, att
automobilflugan gjorde för mycket väsen av sig. Även
om automobilen vore ett utomordentligt nyttigt
transportmedel, kunde det ej vara ekonomiskt, att alla
människor skaffade sig egna bilar. Mycket ofta vore nu bilen
en lyxartikel. Och när det exempelvis gällde
massgods-trafik kunde bilarna aldrig med fördel konkurrera med
järnvägarna. Exempel härpå är malmexporten från
Boliden, dit nu anlägges järnväg såsom ersättning för
hittillsvarande biltransport. Beträffande framtida
järnvägsbyggande hänvisade talaren förutom till vissa
mindre bandelar, som kanske skulle komma att byggas,
även till en del säkerligen nödvändiga
dubbelspårsbyggen. Dock måste man anse att själva den stora
järnvägsbyggnadsepoken nu är slut.
Kapten L. Spärr berörde den projekterade
Pajalabanan och framhöll bl. a. att järnvägsfrakterna voro
lägre på finska sidan, varigenom fara uppstode för att
handelsvägarna med svenska Tornedalen skulle läggas
genom vårt östra grannland i stället för genom det egna
landet. Ur nationell synpunkt vore en bana övertorneå
—Pajala önskvärd.
Kapten H. N. Pallin ville uppmana järnvägarna att gå
till försvar för sin ståndpunkt och ansåg, att de borde
söka genomdriva ökad beskattning av bilväsendet.
Bilarna och övriga landsvägsfordon borde betala hela
kostnaden för vägväsendet, då först bleve väg och järnväg
åtminstone i ett avseende jämnställda.
Generaldirektör A. Granholm fann det orimligt att,
såsom en föregående talare gjort, betrakta bilen som en
leksak. Bilismen går nu över hela världen och
biltransporterna äro en mäktig faktor, som man säkert får
räkna med även för framtiden.
Att den stora järnvägsbyggnadsepoken var slut,
syntes talaren otvivelaktigt, även om såsom framhållits
vissa ej obetydliga kompletterande byggen till
järnvägarna vore att vänta.
Allt sedan motorfordonens insats började stå klar, har
järnvägsstyrelsen haft en annan syn på Norrlands
järnvägsfrågor än som kommit till uttryck i den under andra
förutsättningar antagna planen för Inlandsbanan med
tvärbanor.
Den återhållsamhet beträffande järnvägsbyggandet i
Norrland, som järnvägsstyrelsen sedan förordat, var väl
motiverad av järnvägsekonomiska skäl samt därav, att
man med motorfordon på landsvägarna kunde lika väl,
ofta bättre, tillgodose berörda bygdernas
kommunikationsbehov.
I anslutning till de av flera talare berörda projektet
Pajalabanan kunde man sålunda fråga sig, vad en
järnväg i verkligheten skulle hava för företräde framför en
billinje, då billinjen kunde besörja all förutsebar trafik
lika bra som en järnväg och därtill gav en bättre
anpassning till trafikcentra. Det måste väl ändock vara
effekten av transportmedlet som gives avgörandet.
Järnvägsstyrelsen ville gärna bygga en järnväg mellan
övertorneå och Pajala i framtiden, om så på grund av
trafikutvecklingen kunde bli erforderligt, men ansåg, att
en billinje nu vore ägnad att på ett billigt sätt fylla det
nuvarande kravet på kommunikationer samtidigt som
den kunde tjäna till att utreda det verkliga behovet av
kapacitetsrikare anordning.
För förfinskning av dessa trakter kunde någon fara
ej vara för handen. Bilarna, som brutit isoleringen med
den skapade lättheten att övervinna de stora avstånden,
hava redan nu påtagligt bidragit till svenskhetens
bevarande och spridande.
De låga järnvägstaxorna på finska sidan betydde föga
i det större sammanhanget, och järnvägsstyrelsen hade
för övrigt planer på att tillämpa en låg och för
gränstraktens särskilda förhållanden avpassad taxa.
Syftet med Pajalabanan kunde betydligt billigare och
mera effektivt ernås genom en billinje.
Ingenjör Chr. Sylwan förtydligade sitt yttrande om
bilen som en leksak: bilismen innebar ju alltid en
överdrift. Talaren påpekade hurusom i den allmänna
diskussionen om bilar i förhållande till järnvägar till och med
bland fackmän uttalats, att järnvägarnas verksamhet
borde övertagas av bilarna.
Major W. Kleen vid generalstaben påpekade, att
kravet på Pajalabanan snarare bottnade i affektsynpunkter
än i effektsynpunkter. Införandet av kulturella
hjälpmedel av ena eller andra slaget på den finska sidan för
alltid med sig krav på motsvarande åtgärder på den
svenska.
Major C. A. Nordberg tillmätte den nationella
synpunkten stor betydelse, när det gällde en bana sådan
som Pajalabanan. Genom en järnväg har man så att
säga befäst landet för den händelse exempelvis en
internationell gränsregleringstanke skulle uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
