Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 febr. 1929
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
25
Generaldirektör A. Granholm genmälde beträffande
affektsynpunkterna, att man på den svenska sidan redan
gjort väl så mycket för befolkningen som det gjorts på
den finska. Man har dragit fram järnvägen praktiskt
taget lika långt som på finska sidan. De svenska vägarna
vidare uppåt dalen äro bättre byggda och underhållna.
Året om fungerande postdiligensförbindelse finnes och
nu föreslås en regelbunden billinje för billig person- och
godsbefordran som fortsättning på järnvägen. Detta
finnes ej motsvarighet till på finska sidan. De mycket
omtalade förfinskningssträvandena torde knappast existera
i verkligheten. Det svenska språket vinner terräng i
gränstrakterna otvivelaktigt mera genom de goda
vägarna och biltrafiken på dem än genom järnvägen. Om
det blir billinje med en järnvägs funktion eller en
järnväg spelar i alla händelser ingen roll i detta avseende.
Ett irritationsmoment lär vara, att befolkningen ej i
bredd med svenska språket får lära också sitt moders-
mål finskan. Skolformerna skola vara för enkla för att
medge detta. Tag en del av de pengar, som sparas, om
järnväg ej bygges, och använd dessa till bättre skolor,
till odlingar och goda hus, till telegraflinjer, läkare
m. m.
Civilingenjör E. Nordendahl påpekade, att trafikleden
i Tornedalen berörde ett mycket ringa antal människor,
högst 10 000’, samt framhöll i anslutning till den
föregående talaren, att de vid en billinje sparade pengarna
kunde, om så vore önskligt och erforderligt, räcka till
"att späcka landet däruppe med kulturella hjälpmedel".
Major Kleen, kapten Spärr och kapten Pallin gåvo
därefter korta repliker, varvid den förstnämnde helt
anslöt sig till generaldirektör Granholms uttalade åsikter
beträffande den ifrågasatta banan övertorneå—Pajala.
Den givande diskussionen förklarades därefter av
ordföranden avslutad.
E. Aqt.
EN APPROXIMATIONSMETOD FÖR BERÄKNING AV
STAVARS KNÄCKNING.
Av fil. lic. Fritz Kiessling.
Vid behandling av vissa stabilitetsproblem1 har jag
kommit till en approximationsmetod, som med mycket
enkla räkningar ger praktiskt fullt användbara
resultat. Som följande exempel visa, kan den icke blott
användas till att kontrollera på annat sätt funna
värden, utan den ger också en översikt av sambandet
mellan en stavs avknäckningshållfasthet och form.
Vi skola här endast betrakta det fall, att en stav
med rak elastisk linje är infästad i sin ena ände och i
den andra påverkas av en kraft P i elastiska linjens
riktning. Tvärsnittsytan F(x) och dennas
tröghetsmoment I(x) må vara kontinuerliga funktioner av
avståndet x från stavens fria ände. (Fig. 1.)
Eftersom framställningen bygger på en
beräkningsmetod, som, åtminstone vid knäckningsproblem,
mindre ofta kommer till användning i tekniska
arbeten, skall jag börja med en kort översikt av denna
metod. De, som önska en utförligare behandling,
hänvisas till angivna arbete.
Om den ursprungligen raka och obelastade staven
erfar en liten deformation så, att den elastiska
linjens punkter (x, o) överföras i
xz=x — y = y(x),
upptager staven eti potentiell energi
(deformations-arbete), som kan skrivas:
i i
E r F [x) ■ (f)2 dx+E~ ( I(x) . [yy dx —
förflyttningar ur jämviktsläget, kan man tänka sig
dessa uppnådda i två steg, nämligen först en
förskjutning i axelns riktning och sedan en vinkelrätt
däremot.
Man finner då först det raka jämviktsläget
(2)
och kan lätt visa, att detta är stabilt, så länge man
håller sig till sådana rubbningar, vid vilka stavens
axel förblir rät.
F(i0
V//////////Z.
T
X
.i
f
Fig. 1.
7777777777/,’
0,1 0,2 0,3 0,4 0,5 n
Fig. 2.
L
— ~J?-F-(y’†dx.................... (1)
o
För stabil jämvikt erfordras tydligen, att denna pot,
energi L vid varje liten rubbning av jämviktsläget
erhåller ett större tillskott än det arbete, som kraften
P härvid uträttar på staven. Eftersom det gäller små
i P. Kiessling : über die Bestimmung der günstigsten Form
gerader, auf Knickung beanspruchter Stäbe. (Göteborgs
kungl. vet. o. vitterhets-samhälles handlingar, ser. B, band 1
nr a) (1928).
Vid förskjutningarna vinkelrätt mot stavens axel
uträttar P intet arbete, och villkoret för stabilitet blir
således, att för varje funktion y, som kan komma i
fråga, erhålles att
K l.
ÖL= I J/. (y"† dx— I ^’-F.{y’†dx> 0
O ü
eller, om uttrycket för f insattes och ekv.
multipliceras med ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
