Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
Fig. 13. Transportering av GO m långa räler.
överbyggnadstyper, fördyrade underhållsarbeten och
under vissa förhållanden försvårad dränering, vilka
olägenheter dock i hög grad kunna neutraliseras
genom lämpligt val av spåröverbyggnad och
ballast-material samt maskinstoppning av sliprarna.
Användes emellertid den vanliga ballastprofilen, kan
spår-överbyggnaden givas tillräcklig sidoavstyvning
genom ökning av sliperns mot sidoförskjutning
verksamma yta. En sådan ökning kan ernås genom
förbindning sliprarne emellan genom platt- eller
vinkel-jäin vid sliprarnes ändar, anbringande av T-järnbitar
på sliperns undersida enligt Henkes förslag till
förbättring av spårläget i kurvor eller genom en
ballast-räl enligt dansken Wildts konstruktion. Wildt
anbringar på undersidan av sliprarne en kasserad räl,
som fästes med foten mot sliprarne medelst byglar.
Rälslängden var förr bestämd av valstekniska skäl.
Då numera flertalet rälsvalsverk kunna valsa längder
på 80—100 m och däröver, hava andra
omständigheter blivit bestämmande för rälslängden, såsom
kostnaden, skarvöppningarnes storlek, transport och
därmed sammanhängande synpunkter m. m.
Långa räler bliva dyrare i tillverkning än korta på
grund av ohanterlighet, kostnader vid kassation o. d.
Den ökade kostnaden härför motväges emellertid i
regel helt och mer till av besparingar genom minskat
antal skarvar samt i dragkraftkostnader vid driften,
Fig. 14. Termitsvetsad rälsskarv.
då tågmotståndet blir mindre vid långa räler än vid
korta.
Frågan om skarvöppningarne har behandlats här
ovan. Det har visats, att .en järnvägsräl ej behöver
givas särskilt stora dimensioner, för att även
lång-räler skola kunna upptaga förekommande
temperaturspänningar vid begagnande av för normalräler
brukliga skarvöppningar, om endast rälens
fastsättnings-anordningar gives erforderlig styrka, och ballasten
får lämpliga dimensioner. Den ekonomiska sidan härav
kan riktigt bedömas först efter långvariga försök.
Försök vid de österrikiska järnvägarna med långa
armeringsjärn och skarvade räler upp till 60 m längd
hava visat, att vid lämplig uppläggning av godset på
fordonen, möter ur trafiksäkerhetssynpunkt inga
hinder för transporten även genom skarpa kontrakurvor,
fig. 13. Risken för skador å så långa räler vid
lastningar och lossningar äro emellertid ännu mycket
stora, varför största helvalsade rälslängden tillsvidare
torde böra begränsas till 30 m.
En ökning av rälslängden utöver detta mått kan på
spåranläggningsplatsen åstadkommas genom hop
svetsning av räler medelst Goldschmidts Termit-metod
efter elektrisk svetsning.
Termitmetoden har under de senare åren
utvecklats avsevärt ej minst i ekonomisk riktning, och en
rälsskarvsvetsning i stor skala kan numera utföras
till ungefär samma kostnad som rälsskarvar med
bult-förband. Vid den s. k. kombinerade termitmetoden,
som är den vanligaste vid här ifrågavarande
svetsningar, fräsas rälsändarne fullt parallella med
varandra, en 6—10 mm tjock svetsplåt lägges mellan
rälshuvudena, varvid sålunda en öppning av
motsvarande bredd uppstår mellan rälerna vid liv och fot,
skarven omgives med en form, som närmast skarven
har ett foder av järnplåt, och en med bottenutskov
försedd degel för termitblandningen placeras över
formen. Termit är som bekant en blandning av i runt
tal 1 del aluminium och 3 delar järnoxid. Upphettas
blandningen till 1100°, en upphettning som endast
behöver utföras lokalt genom en tändsats, förenar sig
under stark värmeutveckling aluminiumet med
järnoxidens syre och järnet blir fritt. För att spara
termit och även för att torka formen förvärmes
rälsskarven med en bensinbrännare ("blåslampa"). Sedan
rälsändarne uppvärmts till rödvärme, "antändes"
termitblandningen genom tändsatsen. Det smälta
järnet sjunker till formens botten, rinner emellan räls-
Fig. 15. Skarv med fast svetsade skarvjärn och underläggsplatta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
