Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
med största intresse åhörda föredraget samt uttalat
förhoppningen om en snar lösning av denna viktiga fråga,
vidtog en mer än vanligt animerad och mycket
instruktiv diskussion.
Denna rörde sig i stort sett om vägväsendets
centralisation eller decentralisation och uppkallade ett stort
antal talare av bjärt skiftande åsikter, nämligen major
C. J. Insulander, överstelöjtnant Ingemar Petersson,
generaldirektör G. Malm, kapten H. N. Pallin,
civilingenjör E. Patjl Wretlind, civilingenjör N. von Matern,
landshövding N. Edén, kapten C. Gyllenberg,
väg-mästare O. ’Sander och civilingenjör G. Dahlberg.
Under diskussionen hade framkommit yrkande på
uttalande i frågan enligt av civilingenjör Wretlind
framlagt resolutionsförslag, vilket yrkande emellertid ej vann
avdelningens gillande. Avdelningen beslöt däremot att
diskussionen skulle utgöra svar på frågan.
Diskussionen torde komma att publiceras i Teknisk
tidskrift.
Förhandlingarna hade dragit långt ut på tiden och
klockan var 23,20, när avdelningens ovannämnda beslut
var fattat, varför ordföranden fann skäl meddela, att
styrelsen skulle taga under övervägande att utlysa extra
sammanträde för behandling av det under punkt 5 å
föredragningslistan upptagna ärendet, "Förslag till nya
bestämmelser för vägentreprenader", varefter
sammanträdet förklarades avslutat.
Efter sammanträdet, som bevistades av omkring 100
föreningsmedlemmar med gäster, följde supé och
samkväm med sång och strängaspel. En god hjälp vid
underhållningen hade ceremonimästaren skaffat sig i en
"hejarklack" av unga teknologer, vilka bl. a. under sång
förevisade roliga men för deras examens lyckliga utgång
vanskliga skämtteckningar över professorerna vid
Teknis. Ingenjörerna, som voro på säkra sidan i nämnda
hänseende, gåvo emellertid lika hjärtligt som riskfritt
sitt bifall tillkänna. Ej mindre uppskattade blevo visor
sjungna av direktör T. Bilde samt de för kvällen diktade
visorna "Om trafiken som man ser den genom
vindrutan", en stimulerande bilvisa med "högsta fräs"
föredragen av civilingenjör A. Södergren och "Sparvens visa
eller den naturaunderhållnes svanesång" en burlesk
hyllning åt den avtynande hästtrafiken föredragen av
civilingenjör E. Back, samtliga lyckligt ackompanjerade av
civilingenjör I. Hjort.
E. Aqt.
Grundundersökningar med elektricitet.
Jordborrningar för konstaterande av berggrundens läge äro
både tidsödande och dyrbara. Resultatet är också
många gånger synnerligen tvivelaktigt. Åtminstone
gäller detta då vanliga primitiva
borrningsattiraljer användas. Den enda kunskap om berggrundens läge,
som man uppnår vid borrning i jordlager som innehålla
stenar är, att berggrunden åtminstone ligger djupare än
borren nedträngt. Borrning med attiralj som medger
nedträngande till större djup i fasta jordlager åsamkar
Fig. 1. Ekvipotentiella kurvor (heldragna linjer) och strömlinjer
(prickade) linjer. Ett horisontalt lager vilande å en underbädd med högre
ledningsmotstånd.
mycket höga kostnader och är en synnerligen tidsödande
procedur.
Yid undersökning av gruv- och oljefyndigheter har
man alltmera övergått till geofysiska metoder. Först
helt nyligen ha emellertid sådana metoder kommit till
användning för undersökningar av grunden i
dammlägen, tunneltracéer osv. En metod som i första hand
tilldrar sig uppmärksamheten är den elektriska
motståndsmetoden.
Metoden grundar sig på det faktum, att jordmaterial
av skilda slag erbjuda olika grader av motstånd för en
elektrisk ström. Om en elektrisk ström ledes genom
grunden, uppstår ett elektriskt fält, som blir
regelbundet, om grunden är homogen. Lager, som äro mera
ledande eller sådana som erbjuda större motstånd än
det närliggande materialet förorsaka å andra sidan
störningar i det elektriska fältet. Fast berg erbjuder
vanligen högre motstånd än de överliggande jordlagren och
kan tack vare detta upptäckas på elektrisk väg.
Detta göres medelst en elektrisk ström ledd mellan
två jordkontakter i markytan. Potentialen i en punkt
vilken som helst kan matematiskt beräknas, om jorden
är absolut homogen. I närheten av varje jordkontakt
äro de ekvipotentiella ytorna omkring densamma
praktiskt taget koncentriska och sfäriska. Om däremot en
massa av obestämd utsträckning (2 i fig. 1) ligger under
ett jämntjockt lager (1 i fig. 1) med större
ledningsförmåga, så är det tydligt, att de ekvipotentiella ytorna nära
kontakten A icke bli halvsfärer utan av mera
komplicerad form. De ekvipotentiella ytorna brytas i gränsytan
mellan de båda lagren.
Dessa störningar återspeglas i formen och avståndet
mellan potentialkurvorna vid markytan med resultat, att
potentialfallen vid markytan avvika från det homogena
materialets. Detta faktum möjliggör bestämmandet av
det första lagrets tjocklek.
Fältarbetet för insamlandet av nödiga data består i att
släppa en elektrisk ström mellan två jordkontakter och
sedan med flyttbara elektroder mäta potentialfallen
mellan successiva punkter längs en eller två radierande
linjer. De enkla principer, som utgöra grundvalen för
"elektrisk borrning", äro utsatta för komplikationer, då
ett större antal jordlager med varierande karaktär
förekomma, och därvid kan endast approximativa resultat
erhållas.
Att metoden ger goda resultat, där förhållandena icke
äro alltför ogynnsamma, framgår av en uppsats i Eng.
News Record (febr. 14, 1929), vari redogöres bl. a. för
undersökningar av dammlägen i Connecticut River.
I det fall att mindre väl ledande sand och stenlager
förefinnas närmast berggrunden, erhålles ett föga
tillförlitligt resultat. Det framhålles att undersökningarna
böra ske i samarbete med en geolog och att tvivelaktiga
fall böra kontrolleras med vanlig borrning. Kostnaderna
för den elektriska borrningen uppgivas till 50 à 100
dollars per position. Apparaterna, som erfordras, äro icke
tyngre än att de kunna transporteras av två till tre man.
Metodens största värde torde ligga i att man på kort tid
och för rimliga kostnader kan utföra en preliminär
undersökning av ett större område.
Metersystemet har införts i Kina fr. o. m. ingången av
detta år. Tyvärr har man onödigtvis krånglat till
begreppen genom att dels kalla metern för "Standardfot"
och dels genom att kalla en tredjedels meter för
"Marknadsfot". Kommer så härtill att man inte avlyst en
äldre mätenhet benämnd "Byggnadsfot" — som är
kortare än marknadsfoten och längre än en engelsk fot, så
får man inte undra på, om förvirringen i Kina snarare
ökas än minskas genom denna reform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
