Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFT. 4
TEKNISK TIDSKRIFT
APRIL 1929
*
VAG- ochWtENDYGGNADSRONST 4
Redaktör: Walo Finne
INNEHÅLL: Stereofotogrammetriska apparater och mätningsmetoder i Schweiz, av civilingenjör Fritz Danielsson.
— Höjning av Assuan-dammen. — Vägväsendets omorganisation. — Litteratur. — Notiser.
STEREOFOTOGRAMMETRISKA APPARATER OCH
MÄTNINGSMETODER I SCHWEIZ.
Av civilingenjör Fritz Danielsson.
1 Schweiz såväl som i många andra länder
använder man sig i stor utsträckning av fotogrammetrien
för kartläggningsändamål. Redan år 1921 började
man där med ingående provmätningar för att utröna
vilka av de moderna metoderna och apparaterna, som
bäst lämpa sig för de schweiziska förhållandena.
De fotogrammetriska metoderna karakteriseras
därav att det, som skall mätas, registreras å fotografiska
plåtar å vilka sedan mätningarna utföras.
För fotograferingen användas särskilda kameror,
för vilka de olika konstanterna äro mycket noga
kända och där vid exponeringen fyra märken
in-fotograferas å plåten. Dessa märken äro
erforderliga för den senare bearbetningen av plåtarna.
Fotograferingen, som här antages utförd för
kartläggningsändamål, kan ske från marken eller från
luften. I förra fallet talar man om terrestrisk
fotogrammetri och i det senare om luftfotogrammetri. De
apparater, som användas vid fotograferingen, bliva
olika, om arbetet sker å marken eller från luften. Å
marken har man fasta stationspunkter, på vilka
erforderliga vinkelmätningar kunna utföras. Här kan
även en godtycklig exponeringstid väljas, då
kameran står stilla. I luften däremot kunna inga mätningar
göras för bestämning av kamerans läge vid
exponeringen, utan detta läge får i regel bestämmas på
grund av å marken inmätta och på bilden avbildade
punkter. Exponeringen måste även utföras å
mycket kort tid, då ju kameran har en stor hastighet i
förhållande till den terräng, som skall avbildas.
Ur det fotografiska centralperspektiv, som en bild
representerar, kunna nu, då plåtens orientering är
känd, riktningar eller bäringar från den punkt där
exponeringen utfördes (stationspunkten) till alla de
å plåten avbildade punkterna bestämmas. Ur två
plåtar, tagna av samma terräng men från olika
stationer med visst läge i förhållande till varandra, kunna
de avbildade punkterna genom t. e. grafisk
konstruktion bestämmas. Detta förutsätter emellertid att
samma punkter kunna igenkännas å båda plåtarna,
vilket ofta är svårt. Metoden är oekonomisk och ger en
mindre noggrannhet. Ett betydligt mycket bättre sätt
att ur fotografiska bilder bestämma de olika
punkterna är att använda apparater, grundade på det
stereoskopiska seendet. Här måste bilderna tagas så, att
samma terräng avbildas från två stationer med ett
inbördes avstånd, som kallas bas. Längden av denna
bas bör stå i ett visst förhållande till avståndet av
den terräng, som skall fotograferas. Då dylika bilder
rätt betraktas med båda ögonen giva de en plastisk
eller stereoskopisk bild.
För att ur sådana stereoskopiska bilder bestämma
koordinaterna för de avbildade punkterna finnas för
närvarande inånga olika apparater, såsom t. e. Zeiss’
stereoautograf och stereoplanigraf, Hugershoffs
auto-kartograf och aerokartograf samt Wilds autograf. Av
dessa är Zeiss’ stereoautograf endast avsedd för
ter-restriskt tagna bilder, men de övriga för såväl
ter-restriska som luftbilder. Vid arbete med de olika
apparaterna tagas bilderna i regeln på olika sätt och
med användande av den för ifrågavarande apparat
avsedda kameran.
I Schweiz utfördes sålunda provmätningar med
Zeiss båda ovan nämnda apparater, Hugershoffs
autokartograf och Wilds autograf. Av dessa visade
sig Wilds apparater vara de för dessa förhållanden
mest lämpliga, och för närvarande arbetas det i
Schweiz till största delen med dessa.1
Zeiss’ stereoautograf och stereoplanigraf samt även
Hugershoffs autokartograf hava tidigare av doc. dr
Arvid Odencrants i t. e. I. V. A:s meddelande nr 35
beskrivits. Då Wilds apparater inte tidigare här
beskrivits, och författaren härav vid en studieresa i
Tyskland, Schweiz och Österrike speciellt studerat
dessa apparater och även under en månad arbetat
praktiskt med dem, skola de och deras användning
här något närmare beskrivas. Härvid är att märka
att många av de nedan beskrivna anordningarna och
metoderna inte alls äro speciella för Wilds apparater,
utan gemensamma för flera olika system.
På grund av terrängförhållandena användes i
Schweiz den terrestriska fotogrammetrien i stor
utsträckning.
Utseendet av Wilds för terrestriskt arbete avsedda
instrument, fototeodolit, framgår av fig. 1. Den
består av en underdel, stålhus för kamera, och på detta
en teodolit. Teodoliten är i huvudsak identisk med
den i Schweiz. Zeitschrift für Yermessungswesen
beskrivna Wildteodoliten.2 Kameran, som i stålhuset
1 Vid Landestopographie i Bern arbetar man med 3 Wild
autografer och 1 Zeiss’ stereoautograf samt hos privata
mätningsingenjörer med 3 Wild autografer och 1 stereoplanigraf.
2 H. Wild: "Der neue Theodolit", Schweiz. Zeitschrift für
Vermessungswesen nr 5 Jahrgang- 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:36 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929v/0043.html
