Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 febr. 1929
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
43
ring på fri hand över bord eller inmonteras den i en
upphängningsanordning å flygmaskinens botten.
Kameran har ett objektiv med bränn vidden 165 mm och
en fyrlamellig centralslutare. som tillåter en
exponering av Viso sek.
Kassetten är en växelkassett, som är försedd med
alla erforderliga säkerhetsanordningar. Den är
avsedd för 10 spegelglasplåtar i formatet 100 X 150 mm.
För exponering av en plåt fordras tre handgrepp
och för växlande av plåtar ett. Alla dessa handgrepp
äro enkla och kunna utföras på 3 à 4 sek. Efter det
alla plåtarna i kassetterna exponerats, kan vidare
växlande inte ske, och kassetten kan inte heller
borttagas från kameran, förrän kassettskivan inskjutits.
På plåten infotograferas fyra mätmärken samt tre
nummerhjul, som ånge plåtens nummer.
Fotograferingen kan ske med nästan lodrät eller
med lutande optisk axel hos kameran. De bilder, som
härvid erhållas, kallas i första fallet lodbilder och i
det senare snedbilder. Om kamerans optiska axel är
lutande i flygriktningen vid exponeringarna, komma
två bilder, å vilka samma terräng är avbildad, att bliva
konvergenta.
Vid tagning av konvergenta bilder eller lodbilder
monteras kameran lämpligen i den härför avsedda
upphängningsanordnmgen. I denna kan kameran
vridas för korrigering vid avdrift samt enkelt och
bekvämt inställas på önskat sätt. I regel tages här
konvergenta bilder med en konvergensvinkel av ca 15°
och ett basförhållande av 1 : 5 till 1 : 3. Flyghöjden
vid fotograferingen är beroende på den noggrannhet,
som önskas, de klimatiska förhållandena samt den
skala i vilken karteringen skall ske. För kartering i
skalan 1 : 10 000 är flyghöjden 2 000 till 2 500 m och
för kartering i skalan 1 : 25 000 flyghöjden 3 000 till
4 000 m över marken lämplig, såvida de lokala,
klimatiska förhållandena tillåta en dylik flyghöjd.
Bildernas skala vid dessa flyghöjder bli 1:12 000 till
1 : 15 000 och 1 : 18 000 till 1 : 24 000 respektive. Som
regel gäller att ju lägre man flyger vid fotografe-
Fig. 4. Wilds flygkamera.
ringen dess större blir noggrannheten. Detta gäller
dock endast intill en viss gräns. Under denna gräns
kommer oskärpan på grund av flygplanets hastighet
att göra sig gällande.
Storleken av det område, som avbildas å varje
plåtpar, blir beroende på flyghöjden. Då erforderlig
övertäckning frånräknas, erhålles å varje plåtpar ett
område, som är ungefär lika med halva flyghöjdens
kvadrat. Även antalet erforderliga på marken inmätta
punkter för plåtarnas inpassning i autografen varierar
med flyghöjden, då i regel minst fyra för varje
plåtpar användas. Å km2 erfordras sålunda vid 2 000
meters flyghöjd 4,0, vid 3 000 meters flyghöjd 1,8 och
vid 4 000 meters flyghöjd 1,0 å marken inmätta
punkter.
Vid fotograferingen indelas området i strimmor.
Strimmornas bredd är beroende av flyghöjden och
dimensionen å plåtens kortaste sida. Plåtens längsta
sida har man nämligen i flygriktningen. Det är i
allmänhet lämpligt att ha strimmorna så långa som
Fig. 5. Geometriska förhållandet vid fotogrammetrisk punktbestämning.
möjligt, då dessa bestämma flygriktningen. Denna
måste dock ofta bli bestämd av vindriktningen, då det
med hänsyn till avdriften är lättast att flyga med
eller mot vinden.
För flygningen uppgöres en plan där å en karta
angives flyghöjd, flygriktning m. m. Den största
svårigheten är att hålla kursen, så att den önskade
övertäckningen i sidled erhålles. Med övad personal, som
har erforderliga instrument till sitt förfogande, visar
det sig dock, att flygningen och fotograferingen kan
utföras i ganska nära överensstämmelse med det
uppgjorda programmet.
Ur de på ovanstående sätt tagna bilderna
framställas kartor med tillhjälp av Wilds autograf. Medelst
denna kunna de samtidigt på två plåtar
förekommande punkterna bestämmas. Detta sker genom att
omvandla det fotografiska centralperspektivet i en
horisontalprojektion, x och y, eller riktning och avstånd,
representerad av en plan i önskad skala, samt den
tredje koordinatan z, eller höjden, genom
höjdkur-vor. För att på detta sätt kunna utföra omvandlingen
fordras att autografen utför exakt mätbara rörelser
i tre riktningar, och att det optiska betraktandet av
plåtarna står i samband med dessa rörelser.
Betraktandet i autografen sker å båda plåtarna på en gång.
Den ena betraktas med vänstra och den andra med
högra ögat, varvid, om de rätt orienterats till
varandra, en stereoskopisk bild uppstår. I
betraktnings-systemet, som är fast, finnes i vardera okularets
synfält ett T-märke1. Då T-märkena i de båda okularen
betraktas stereoskopiskt uppfattas de som ett. Då
plåtarna ändra läge i förhållande till de båda
märkena och till varandra, flyttas den gemensamma
bilden av märkena, som kallas det vandrande märket, i
den plastiska bilden. Plåtarna kunna nu i
autografen utföra sådana rörelser, att det vandrande
märket kan inställas å varje punkt i den stereoskopiska
i Vid bearbetning- av luftbilder användes ett märke, som
liknar ett snett stäende utropstecken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
