- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1929. Väg- och vattenbyggnadskonst /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

TEKNISK TIDSKRIFT

23 febr. 1929

bilden. De utförda rörelserna uppdelas i
komposanter på så sätt, att den inställda punktens koordinator
å autografen kunna avläsas. Själva
punktbestämningen sker genom optisk avskärning, eller kanske
rättare inskärning med orienterade riktningar. De
geometriska förhållandena vid en dylik punktbestäm-

Fig. 6. Geometriska förhållandet i Wilds autograf.

ning framgå av fig. 5. De båda kamerorna, som
måste vara identiskt lika med den vid fotograferingen
använda kameran, äro orienterade i förhållande till
varandra på samma sätt som vid exponeringen och
ha ett avstånd, som i den önskade skalan är lika med
basen. Plåtarna inläggas Sel. ätt de få exakt samma
läge, som de hade vid exponeringen. De belysas nu
bakifrån,, varvid kamerorna tjäna som
projektions-apparater. På grund av att kamerorna äro exakt lika
med den, som användes vid fotograferingen, och
plåtarna äro inlagda på samma sätt som då, komma nu
de utgående ljusknippena att taga exakt samma väg
som ljusknippena vid avbildningen hade. De fel, som
uppstodo vid avbildningen på grund av felaktigt
objektiv och ej fullt plan plåt m. m., elimineras, så att
det system av strålknippen, som erhålles utanför
objektivet, är identiskt lika med det, som var
verksamt vid avbildningen. Från t. e. en punkt P± å plåt
1 utgår nu en ljusstråle, som i punkt P skär
ljusstrålen från motsvarande punkt P2 å plåt II. Ur
dessa båda riktningar blir alltså punkten P till sitt
läge bestämd. De båda ljusstrålarna förkroppsligas i
autografen av två riktningsarmar rt och r2 enligt fig.
6. På grund av konstruktiva svårigheter kan i
autografen inte basen införas genom att ändra avståndet
mellan kamerorna, utan dessa ha ett konstant avstånd
k, och basen införes i stället vid P0 och Q0 på sätt
som framgår av figuren. Vid basnollställning äro
riktningsarmarna här parallella. De båda kamerorna i
fig. 5 hava i fig. 6 erhållit ombytta platser och
riktningsarmarna få motsvarande riktningar r1 och r, som
i fig. 5.

Vid P„ och Q0 inställes vid vardera sidan hälften av
baskomponenten bx och vid P1 hela baskomponenten
bz. Tänker man sig nu de båda trianglarna A0 P0 P
och B0 Q0 Q sammanförda längs de lika långa sidorna
A0 P0 och B0 Q0 erhålles en triangel (den streckade
i figuren), som är kongruent med den streckade
triangeln i fig. 5. De båda punkterna P och Q, som
motsvara ställningarna ri och r2 å riktningsarmarna
rekonstruera alltså här samma punkt som riktningarna
i fig. 5.

Kamerorna och de med dem förenade
riktningsarmarna inställas på grund av det optiska
betraktandet. Anordningarna äro härvid för varje kamera
de som i princip framgå av fig. 7. Kameran och den
därmed förenade riktningsarmen äro vridbara i
vertikal led kring horisontalaxeln h—h, som går genom
objektivets främre huvudpunkt. Kring vertikalaxeln
v—v genom samma punkt är kameran,
riktningsarmen och kameraprismat Pr vridbara i horisontal
led. Prismat Pr utför alltså vridningen i
horisontalled, men ej i vertikalled. Betraktningssystemet, som
i fig. 7 ritats som en teodolit, är fast, och det är
kamerorna, riktningsarmarna och kameraprismat, som
utföra rörelserna vid inställning å olika punkter.
På grund av att strålknippena ha att passera prismat
Pr, kommer bilden att bli upp och nedvänd. Plåten
måste därför vid inläggningen vridas 180° kring
kamerans optiska axel. Observatören kommer då att se
en rättvänd bild.

Riktningsarmen och kameran äro ej fast förbundna
med varandra, utan kameran kan kring den vertikala
axeln v—v vrida sig i förhållande till riktningsarmen.
Denna vridning erfordras för att riktningsarmen skall
angiva den verkliga riktningen, då i
teodolitanord-ningen en godtycklig punkt inställes å plåten.

Om t. e. punkten P i teodoliten skall inställas, kan
detta ske genom en vridring a kring vertikalaxeln
och en vridning ß kring horisontalaxeln. På grund av
vridningen a kommer punkten Pa (fig. 7) att
sammanfalla med märket m vid betraktande i teodoliten.
Genom vridningen ß kring horisontalaxeln h—h borde
nu punkten P i teodoliten bli inställd, men så är inte
förhållandet, utan i stället erhålles en punkt P1.
Denna punkt P1 och punkten P ligga emellertid på en
cirkel med medelpunkt i plåtens huvudpunkt M. Ge-



Fig. 7. Schematisk framställning av kamera, riktningsarm och
betraktningssystem i Wilds autograf.

nom vridning av kameran en viss vinkel kan alltså i
stället för punkten P1 den riktiga punkten P erhållas.
Genom en mekanisk anordning utföres denna
vridning helt automatiskt i autografen, så att den riktiga
ställningen å riktningsarmarna erhålles vid
inställning å en godtycklig punkt.

Huru kameror och betraktningssystem äro
anordnade i autografen och huru de olika rörelserna
utföras, framgår av nedanstående beskrivning.

På en bärande underdel äro æ-skenor fastmonte-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1929v/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free