Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
TEKNISK TIDSKRIFT
23 febr. 1929
överstelöjtnant Ingemar Petersson: Som allmän regel
gäller, att alla organ i en organisation måste samverka,
och intet organ får bli överbelastat. Med de nya
uppgifter, som det centrala organet inom vägväsendet —
Kungl, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen — måste få
med hänsyn till utvecklingen, blir detta så belastat, att
det nödvändigtvis måste lättas på sin nuvarande
arbetsbörda, dvs. det bör befrias från de många mindre
viktiga smärre ärendena. Centralorganisationen saknar i
regel lokalkännedom, varför alla ärenden, som fordra
sådan kännedom, böra flyttas ned till länsstyrelserna.
De nya uppgifter, som centralorganet (v. o. v.-stn)
måste få sig tilldelade, äro:
1) Att fungera som överrevisor i tekniskt-ekonomiskt
hänseende ifråga om användningen av allmänna medel.
2) Att efter lämpliga grunder och med aktgivande å
de från olika delar av landet framkomna kraven å
anslag samt med hjälp av statistiska uppgifter å trafikens
omfattning m. m. uppgöra fördelning av anslagsmedlen
å länen och städerna.
3) Att i mån av behov och med stor urskillning och
varsamhet genom förordningar och anvisning legalisera
den praxis, som visat sig ändamålsenlig.
4) Att vara kungl. maj:ts rådgivare ifråga om allt som
rör väg- och vägtrafikväsendet och verkställa alla för
respektive ärendes klarläggande erforderliga utredningar
samt avgiva yttrande i besvärsmål till kungl, maj:t i
regering och regeringsrätt.
5) Att lämna länsstyrelserna och andra de råd och
upplysningar, som begäras.
6) Att handhava sådana tekniska ärenden, som kräva
vissa speciella kunskaper, såsom konstruktion av broar
och andra svåra vattenbyggnadsarbeten, samt arbeten,
beroende på ingående geofysiska undersökningar och
framstående geoteknisk erfarenhet.
7) Att leda försöks- och provningsverksamheten på
väg- och vägtrafikområdet och för sådant ändamål
samarbeta med de institutioner inom landet och utrikes, som
arbeta på detta område.
8) Att genom utsändandet av tjänstemän å
studieresor samt genom deras rapporter och nyutkommen
litteratur hålla sig à jour med utvecklingen på väg- och
vägtrafikområdet.
9) Att genom egna publikationer delgiva landets i
allmän och enskild tjänst arbetande vägingenjörer sina
erfarenhetsrön, baserade på ovanstående studier och
statistik över vägväsendet och vägtrafiken.
Det nödvändiga i en ingående lokal kännedom om
vägnätet samt väg- och trafikfrågorna kan ej nog
framhållas. Vägtrafikfrågorna äro de primära och
vägbyggnadsfrågorna de sekundära. Den enda myndighet, som
kan vara insatt i vägtrafikfrågorna, är länsstyrelsen.
Av det anförda torde framgå, att decentralisation av
vägväsendet är en ofrånkomlig nödvändighet.
Generaldirektör G. Malm: När man börjar en ny stor
verksamhet, bör man hålla den i sin hand under en
stark ledning. Först sedan man är på det klara med att
så och så skall det vara skapar man den organisation
som man av erfarenheten funnit vara den riktiga. En
betydande ojämnhet inom landet förekommer beträffande
tillämpningen av de regler som gälla för
automobilskatte-medlens utnyttjande. Ledningen bör därför icke
försvagas utan förstärkas. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
arbetsbörda har ökats på ett abderitiskt sätt, men dess
personal har ej ökats.
Länsstyrelserna, som endast en eller annan gång ha
att handlägga tekniskt-ekonomiska uppgifter, äro icke
ägnade för sådan verksamhet i den omfattning som
vägväsendet kräver. Den teknisk-ekonomiska kontrollen
vilja vi ingenjörer ha kvar under ett organ, som visat
sig kunna handskas med sådana saker. Tillsvidare måste
man varna för en decentralisation av den
teknisk-ekonomiska verksamheten. Man måste pröva sig fram. En
centralisation i enlighet med 1928 års förslag är möjlig
att åstadkomma.
Två viktiga detaljfrågor böra särskilt beröras. Den
ena är frågan om vägundersökningarnas utförande. Den
första undersökningens utförande är ett oerhört viktigt
arbete. Nu finnes ett statens organ för
vägundersök-ningar. I propositionen finnes endast uttalat, att
vägingenjörerna i den mån de hinna med skola göra sådana
undersökningar. Om de inte hinna med, är man
hänvisad till privata konsulenter, vilka i de nordliga delarna
av landet nu äro mycket fåtaliga. Det behövs alltså vid
sidan av den statliga ingenjörkåren en privat
ingenjörkår. Huruvida behovet av privata konsulenter kommer
att tillfredsställas, därom kan man nu icke uttala sig.
Femårsplanerna äro en annan viktig fråga. Om nu
föreliggande organisationsförslag går igenom, så får
v. o. v.-styrelsen huvudsakligen befatta sig med dessa
planer. Dessa femårsplaner äro ingalunda något prima
material. De grundas på material, som infordrats från
vägstyrelserna. Den ena är optimistisk och hugger till
ett stort program, den andra är pessimistisk och har ett
mindre program. Att rätt bedöma ett så ojämnt
material stöter på stora svårigheter. De ständigt skiftande
förhållandena göra att de icke kunna utgöra en
tillförlitlig grund efter vilket man kan ordna hela landets
väg–väsende.
Det av kungl, maj:t framlagda förslaget har två stora
fel. Det ena är att det är för dyrt, beroende på att
riksdagen uttalat sig för fasta löner i stället för
ackordslöner. Avlöningsformen är en modesak som skiftar.
Modet är f. n. fasta löner, men denna avlöningsform är
opraktisk. Farhågorna, att ackordsavlönade
vägingenjörer skulle gå vägstyrelsernas ärenden, äro obefogade,
då ju länsstyrelserna utfärda förordnandena.
Den andra anmärkningen, som bör riktas mot
förslaget är, att v. o. v.-styrelsens omorganisation icke
ordnades samtidigt som lokalorganisationen. För varje år
ökas automobilskattemedlen, och därmed ökas också
behovet av en stark ledning uppifrån. Att underlåta att
skapa en ryggrad åt styrelsen är icke riktigt.
Kapten H. N. Pallin: En anslutning till hr
Anderssons i Råstock motion vore mer än olycklig. Den är en
ny kapprock kring den gamla sillen, ett extrakt av 1928
års proposition. Den är icke värd det stöd, som major
Insulander kräver. Det av den Sydowska kommittén år
1927 framlagda utlåtandet vann ett överväldigande bifall
icke minst hos länsstyrelserna. Kommitténs majoritet
förordade att vägingenjörerna skulle vara v. o.
v.-styrelsens tjänstemän, men ordföranden, landshövding v.
Sydow, reserverade sig, enär han ansåg att de borde
vara länsstyrelsens tjänstemän. Enligt erfarenhet från
Gotlands län ligger konsulentens arbete till 95 % hos
länsstyrelsen och högst 5 % hos v. o. v.-styrelsen. Det
kan icke vara praktiskt riktigt att ingenjören blir
anställd med de fem procenten som envoyé extraordinarie
hos länsstyrelsen. Han blir endast ett ombud för v. o.
v.-styrelsen. Detta är av särskild betydelse vid
besvärsmål.
Även om den kungl, propositionen antages kan den
omdebatterade frågan om vägdistriktens utvidgande till
att omfatta ett helt län ordnas. Beklagligt är, att man
lämnat frågan om v. o. v.-styrelsens omorganisation
öppen, vilket kan medföra svårigheter. Särskilt äro
väg-inspektörerna behövliga. Men kungl, maj:t kan
befull-mäktiga styrelsen att med dess distriktschefer utöva en
tillräckligt effektiv verksamhet i detta avseende.
Vägväsendets långa lidandes historia kan bringas till
ett slut om riksdagen beslutar i överensstämmelse med
det Sydowska förslaget av år 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
