Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
TEKNISK TIDSKRIFT
28 sept. 1929
disse paastrykningsmidlers kemiske sammensætning og
egenskaper et saa stort kapitel at det vilde före for
langt at komme ind herpaa iaften.
Hvad andre konstruktioner og specielt de oplöste
damkonstruktioner angaar, vil den norske Komité antagelig
komme til at slutte sig til överingeniör Ekwall, at disse
konstruktioner ut fra et materialteknisk synspunkt, er
fordelagtigere end massive damkonstruktioner. For det
förste betinger de tyndere konstruktioner at man
öko-nomisk kan anvende fetere og bedre blandningsforholde,
likesom man ikke faar de store temperaturvariationer
indenfor selve materialet, idet den tynde plate vil ta
luftens resp. vandets temperatur. Det maa dog samtidig
være et krav for disse damme at de forsynes med
bak-væg, saa vinterkulden ikke faar komme til virkning paa
plåtens bakside. Vi bar et typisk ekspl. paa
nödvendig-heten herav ved en dambygning i nærheten av
Trondhjem, bygget i 1915. Den er dækket med bakvæg
und-tagen ved 2 fetter som er aapne nederst for at gi pläds
for avlöpsvandet fra 2 bundluker. Ved inspektion ifjor
viste det sig at kun paa dette sted, hvor altsaa den
kolde luft var kommet til paa plåtens bakside, kunde
man se nogen skade paa betongen.
Hvad endelig selve betongens rationelle
sammensætning angaar, saa er det antagelig klart for de fleste at
paa dette omraade er synderne store og månge. Vor
Komité har igangsat endel försök særlig for at fra frem
kornsammensætningen, vandtilsætningen og hærdningens
indflytelse paa tætheten. Særlig er utvilsomt
efterbe-handlingen av betongen av vital betydning for at opnaa
en virkelig tæt og motstandsdygtig betong.
Professor J. 0. Roos af Hjelmsäter: Den kunskap
om betongen, som man levat på i ungefär en generation,
har visat sig otillräcklig. Intensiv forskning efter nya
linjer behöves nu i flertalet länder. Vid statens
provningsanstalt har man sedan flera år tillbaka undersökt
ett speciellt betongproblem, nämligen möjligheterna för
framställning av beständiga betongrör för
avloppsledningar. Som bekant har på vissa orter betongledningar på
mycket kort tid frätts sönder. Provningsanstaltens
arbete har bestått dels i att undersöka huru rör av olika
beskaffenhet och blandningsförhållanden förändra sig
med olika täthetsgrad och olika vatten, dels också i att
på kemiska laboratoriet försöka få fram en snabb
metod, medy vilken man på ett enkelt sätt kan undersöka
hur olika slags cement förhålla sig gentemot olika slags
vatten. Därvid har anstalten i stort sett kommit till
samma resultat som övriga forskare, nämligen att det är
otätheten, vilken medger en sippring av vatten, med
påföljd att kalkbeståndsdelarna utlösas, som är orsaken
till förstörelsen. När en del av kalken bortfrätts, ökas
sippringen och förstörelsen accelereras.
Talaren beskrev därefter de metoder som
provnings-anstalten tillämpat för atti utröna olika vattens inverkan
å betong vid genomsippring. Vattnets beskaffenhet är
avgörande för dess inverkan på betongrör. Det
insipp-rande grundvattnet åstadkommer förstörelsen. Vattnet
kan vara rent vatten, representerat av typen destillerat
vatten, rent regnvatten, hårt vatten med större eller
mindre mängd upplöst kolsyra, verkande "aggressivt".
Talaren demonstrerade diagram över resultaten av
laboratorieförsök med destillerat vatten, Stockholms
vattenledningsvatten och Djursholms
vattenledningsvatten. Stockholms vattenledningsvatten är ett
tämligen mjukt vatten med ca 34 milligram kalk pr liter
och Djursholms vattenledningsvatten är ett mycket
hårt vatten med 116 milligram kalk pr liter. Med
dessa vatten ha utförts provningar dels utan
tillsats av aggressiv kolsyra, dels med tillsats av 30
milligram aggressiv kolsyra pr liter, som är ett vanligt
medelvärde i praktiken, och dels med 80 milligram
aggressiv kolsyra, sorri är högt men ibland förekommer.
Resultatet av försöken var att det destillerade vattnet
vid sippring gav en större utlösning av kalk än vatten
innehållande aggressiv kolsyra. Det hårda
Djursholmsvattnet ger obetydlig utlösning. Stockholmsvattnet ger
hälften av det destillerade vattnets och ungefär 20 ggr
så stor utlösning som Djursholmsvattnet.
Av undersökningarna torde kunna dragas den
slutsatsen, att olika vatten i hög grad ha olika utlösningsenergi
på cement. Stora möjligheter torde förefinnas att öka
cementets motståndskraft mot de olika slagen av vatten.
Mera beständiga silikat erfordras än vi nu ha i
cementet. Den primära orsaken till betongförstörelsen,
kalkens utlösning, måste hävas genom att åstadkomma
tätare betong. För att lösa den sidan av problemet
måste vi i likhet med amerikanerna gå in för betydligt
strängare specifikationer samt mycket omsorgsfullare
arbete och avvägning av betongblandningarna.
Man kan ej erhålla en tät betong genom tillsättning
av "patentmediciner". Statens provningsanstalt har
ännu aldrig kunnat giva ett gynnsamt intyg åt någon
av dem anstalten- provat.
Slutligen framförde talaren ett tack till ingenjör
Samsioe för det mycket planmässiga och väl
genomtänkta arbete han gjort på betongområdet.
Bergsingenjör J. A. Bonthron riktade
uppmärksamheten på aluminiumcementet, som visserligen är dyrare
än portlandcementet men som å andra sidan är
stabilare än detta.
Uttalade sin tillfredsställelse över, att
cementförbrukarna påvisa de önskemål, som finnas att fylla.
Cementindustrien strävar ständigt efter att anpassa sig efter
förbrukarnas krav, men hittills ha dessa i allmänhet
endast gått ut på en höjning av tryckhållfastheten.
Civilingenjör H. Melin: Såsom stipendiat besökte
jag hösten 1928 i Schweiz och södra Tyskland en hel
del vattenkraftanläggningar såväl äldre som nyanlagda
och sådana under byggnad och gav bl. a. akt på hur
betongarbetena utförts och utföres samt huru
betongkonstruktionerna stått sig.
Såsom ett allmänt omdöme kan då framhållas, att
vi i Sverige, brända av sorgliga erfarenheter, numera
utföra ett noggrannare arbete, ägna större omsorg åt
betongens sammansättning samt använda betydligt
cementrikare betongblandningar än vid de av mig
studerade anläggningarna. På de flesta håll synes man ej
anse det nödvändigt att få en för ensidigt
vattenövertryck utsatt betongkonstruktion vattentät;
anläggningar med otät och med utfällningar försedd betong
äro ganska vanliga utan att vederbörande anse detta
faktum innebära något anmärkningsvärt. Man skulle
därför kunna vänta sig att finna betongskador i stor
omfattning, men pà ett par undantag när hava
nämnvärda sådana dock ej påträffats trots sökande, och hava
iakttagna skador ej haft samma karaktär som de hos
oss förekommande.
De anläggningar^ jag besökt, hava samtliga varit
belägna i övre Rhen och dess biflöden samt i övre Donau
och dess tillflöden. Vattnet i dessa vattendrag är
ganska starkt alkaliskt och sålunda föga aggressivt, och
dotta tages som en förklaring till att otät och till synes
mindre god betong, även av hög ålder, har stått sig
relativt gott, i varje fall synes man hava att räkna med,
att en eventuell skadegörelse får ett betydligt
långsammare förlopp för konstruktioner, utsatta för inverkan av
alkaliskt vatten än för rent vatten. Även om vattnet i
de ovannämnda vattendragen i regel för kalkhaltigt
vatten, så måste givetvis under vårflöden och vid hög
nederbörd vattnet vara relativt kemiskt rent och sålunda
aggressivt. Man har därför all anledning att tro, att
urlakning av betongen åtminstone tidvis måste ske, och
det var därför förvånande att se och höra med vilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
