Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERBYGGNAD TILL FYRAR VID ÖPPEN SJÖ.
INNEHÅLL: Underbyggnad till fyrar vid öppen sjö, av kapten Harry Lenander. — Malningsfinliet, vattencementtal
och tryckhållfasthet hos cement, av ingenjör V, Bärhner. — Litteratur. — Notiser. — Insänt.
HÄFT. 9
SEPT. 1929
TEKNISK TIDSKRIFT
VÄG-OCHWTENBYGGNADSKONST 9
Redaktör: Walo Finne
IVEN AV SVt
Av kapten Harry Lenander.
Redan i mycket gamla tider kände man till bruket
av sjömärken och fyrar för att vägleda de
sjöfarande. Å fasta landet invid stranden uppförde man
snart nog särskilda byggnader för detta ändamål
såsom stångmärken, stenrös eller kummel, vilka
tjänade som märken under dager. För att de skulle
synas jämväl nattetid och på långt håll anordnade
man å desamma eld i en gryta eller dylikt, varigenom
rnan erhöll en fyrvipp, en fyrbåk eller liknande.
Utseendet av ett par dylika gamla fyrtyper från vårt
land visas å fig. 1 och 2.
För att utmärka invid farleder belägna grund har
man även sedan gammalt känt till bruket av flytande
sjömärken såsom prickar och så småningom, i
samband med teknikens utveckling, bojar, lysbojar,
fyrskepp etc. I detta sammanhang kan vara av
intresse att visa en, särskilt i Nordamerika ännu
ganska allmänt förekommande synnerligen enkel typ
för en mindre flytande fyr, nämligen flottfyren, fig.
3. Den har visat sig vara lämplig t. e. vid farlederna
mellan de Stora
sjöarna. Fyren består
av en fotogenlampa,
som kan brinna
några dagar utan
särskild skötsel.
Lampan är upphängd å
en liten flotte, som
kan bära 1 man.
Flotten är förankrad
medelst kätting och
ett litet ankare.
Konstruktionerna
för underbyggnaden
till fast anordnade
fyrar vid öppen sjö
äro mångahanda och
ändras i stort sett
med vattendjupet å
själva fyrplatsen.
Typen är påtagligen
även i hög grad beroende av, exempelvis,
grundförhållandena, och huru utsatt platsen är för is och sjö.
Svårigheterna vid utförandet av en fyrbyggnad ökas
vanligen också med vattendjupet. Vid planläggandet av
ett dylikt arbete å utsatt plats måste också största
uppmärksamhet ägnas åt transporternas ordnande samt att
träffa anordningar för arbetenas i möjligaste mån
ostörda uppförande med hänsyn till vind, sjö etc.
För att bereda full sysselsättning åt arbetarna även
Fig. 1. Vippfyr på Gotland enl. på 1700-talet använd typ.
Fig. 3. Flottfyr, Detroit river.
Fig. 2. Landsort på 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
