Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1930 - Ett modernt sopförbränningsverk - Snöstormsvarningar på riksgränsbanan, av C. J. Östman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 jan. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
7
emot uppvärmas indirekt på så sätt, att det från
värmecentralen kommande heta vattnet ledes genom
tubsystemet i en motströmsapparat, från vilken sedan
lokalerna uppvärmas medelst varmvattenvärmeledning
med självcirkulation, vars vatten alltså cirkulerar på
tubernas utsida. Medelst en termostatanordning system
Samson regleras vattentemperaturen i det sekundära
systemet alltefter för tillfället rådande
ytterluftstem-peratur. För bad och tvätt uppvärmes
förbrukningsvatten ävenledes indirekt i en med
temperaturregle-ringsanordning försedd varmvattenberedare.
Direktionsbyggnaden uppvärmes medelst en
pump-varmvattenvärmeledning med motströmapparater,
genom vars rörslingor det från
sopförbränningsanstal-ten kommande heta vattnet cirkulerar. Uppvärm-
ningen sker alltså även här indirekt, och
motströms-apparaterna äro ävenledes försedda med
termostatreglering.
Sopförbränningsanläggningen i Zurich i och för sig
synes vara synnerligen lämplig för sitt ändamål, i
det att sopornas hantering och förbränning försiggår
med minsta möjliga personal, utan någon besvärande
utveckling av damm, rök eller aska. Ugnarnas
skötsel, såsom påfyllning och slaggning, sker medelst
hydraulisk kraft, och eldaren har endast att röra
en hävstång för att verkställa dessa operationer.
Kombinationen med ett värmeverk under alstrande
av elektrisk energi synes å andra sidan vara den
bästa tänkbara lösningen, då det gäller att
tillvarataga det vid sopornas förbränning alstrade värmet.
SNÖSTORMSVARNINGAR PÅ RIKSGRÄNSBANAN.
Av fil. dr C. J. Östman.
Inom allt flera grenar av näringslivet har man
med tiden sökt utnyttja de av meteorologien vunna
resultaten. Härigenom ha å andra sidan sådana
forskningar framtvingats, vilka inriktats på att ge
slutsatser med omedelbar, praktisk tillämpning och
betydelse. Ett bland de meteorologiska problem, vars
lösande är av denna beskaffenhet, gäller möjligheten
att utfärda varningar för snöstorm till den s. k.
riksgränsbanan i norra Sverige.
Denna bana går miltals övei’ ogästvänliga
ödemarker och tvärs igenom det lappländska
högfjällsområdet med en serie stigningar, skärningar och
tunnlar, av vilka Nuoljatunneln, Sveriges längsta, mäter
drygt en kilometer. Sedan 1903 rulla malmtågen med
millioner ton av den berömda svenska järnmalmen
från Kiruna till Narvik — utskeppsningshamnen vid
Ofotenfjord i Norge — en sträcka på 170 km. De
svåra snöstormar, som pläga förekomma i dessa
trakter, orsaka avsevärda hinder i järnvägstrafiken,
genom att de tunga malmtågen fastna i de av stormen
hårt sammanpackade och till vissa platser hopdrivna
snömassorna. Detta gäller huvudsakligen den 27 km
långa sträckan mellan Riksgränsen och Björkliden,
och särskilt svårt drabbas vissa delar av sträckan
mellan Kopparåsen och Vassijaure (fig. 1); banan
går här huvudsakligen i ost-västlig riktning med sjöar
och relativt öppet landskap på norra sidan, men
löpande invid branta höjder i söder. För att avvärja
genom snö uppkommande avbrott i trafiken utgå vid
behov särskilda tåg för spårrensning eller snöröjning,
varvid för ändamålet speciellt konstruerade maskiner
medföras. För att kunna i god tid hålla såväl dessa
som den erforderliga personalen i full beredskap och
därigenom minska risken för ett fullständigt
trafik-stopp igångsattes i början av år 1927 på försök
varningar för snöstorm; försöket har pågått även åren
1928 och 1929. Detta skedde på initiativ av
generaldirektör A. Granholm och efter byrådirektör J. W.
Sandström1 gjorda, förberedande undersökningar över
dessa stormar. Så snart snöstorm befarats har av
i Till byrådirektör Sandström, som välvilligt genomsett
manuskriptet, framföres ett vördsamt och varmt tack.
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt utfärdats
varning, vilken befordrats genom statens järnvägars
telegraf till bestämmelseorterna. Dessa ha varit
Kopparåsen, beläget på ena änden vid den av snöhinder
mest utsatta bandelen, Kiruna, varifrån order givits
om snöröjningstågens utsändande, samt slutligen
Abisko, varest dessa tåg och de speciella maskinerna
i regel varit stationerade. Såsom befordringsmedel
för dessa varningar har även rundradion begagnats.
Tillförlitliga varningar av ovannämnda slag äro
givetvis av stor ekonomisk betydelse icke blott för
våra kommunikationer utan även för en av vårt lands
huvudnäringar, nämligen bergsbruket. Det måste
därför anses vara av icke så ringa allmänekonomiskt
intresse, att med anlitande av lämpliga och till buds
stående medel ingående studera ifrågavarande
meteorologiska företeelse för att därigenom söka uppnå
högsta möjliga tillförlitlighet i nämnda förutsägelser.
Fig. l
Föreliggande undersökning utgör blott ett
preliminärt och tämligen ytligt skärskådande av detta
problem, huvudsakligen i synoptiskt avseende med
användning av dagliga väderlekskartor,
observationsjournaler och instrumentregistreringar. Först framställes
resultatet av en statistisk bearbetning av
vindobservationerna från en plats vid banan ifråga, nämligen
själva Riksgränsen. Sedan problemet härigenom
blivit något orienterat, studeras de synoptiska situatio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
