Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 4 jan. 1930 - Snöstormsvarningar på riksgränsbanan, av C. J. Östman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’8
TEKNISK TIDSKRIFT
11 jan. 1930
ner, vilka vanligen medföra snöstorm, samt beskrives
huru en sådan i regel förlöper. Därefter lämnas
exempel på registrerade diagram över de olika
meteorologiska elementens förändring vid tiden för en sådan
storm. Slutligen nämnas några ord om huru försöket
med ifrågavarande varningar utfallit.
Vindförhållandena i Riksgränsen under
vintermånaderna december, januari och februari framställas i
nedanstående tabell och figur 1, beräknade för åren
1904—1913, dvs. en period av tio år ur de tre
dagliga observationerna. Av tabell I a, som innehåller
medelantalet observationer per 1 000 på varje
vindriktning och för lugnväder, framgår, att västliga och
ostliga vindar med resp. 37 och 35 % äro
förhärskande samt till antalet avsevärt högre än de
övriga vindarna, vilka tillhopa utgöra endast 11 %.
Lugnvädrens förekomst är i medeltal 17 % av
observationerna. Denna statistik visar således, att man
i Riksgränsen praktiskt taget har att räkna med
endast västliga och ostliga vindar — en följd av
orografiens inverkan på luftströmmen — samt att de
förras antal icke avsevärt överstiger de senares. De
olika vintermånaderna uppvisa inga större olikheter.
För övrigt är det antal år, som frekvensberäkningen
omfattar, alltför ringa för att en säker slutsats skulle
kunna dragas rörande detta, men tillräckligt stort
för att bestämma vindrosens orientering, vilket i
föreliggande undersökning har det största intresset.
Tab. I. Medelantal vindar och lugnväder per 1 000
observationer i Riksgränsen (1904—1913)
_a)_
N NO O so s sv v NV Lugnt
Dec............. 1 4 377 49 32 19 318 9 191
Jan............. 2 — 335 45 23 21 422 — 152
Febr......... 2 9 353 59 29 23 370 3 152
Med. 2 4 355 51 28 21 370 4 165
b)
0 1 2 3 4 5 6 Vindstyrka
Dec............. 191 455 152 127 52 23
Febr......... 152 504 128 124 46 43 3
Jan............. 152 439 137 126 79 62 5
Med. 165 466 139 126 59 42 3
Tabell I b över frekvensen av styrkegraderna,
uppskattade i den 6-gradiga skalan, där således varje
styrka motsvaras av dubbla värdet i den 12-gradiga
Beaufortskalan, ger vid handen, att vind av styrkan
minst 4, dvs. 8 Beaufort och däröver, förekommer i
10 % av observationerna. Detta betyder med andra
ord, att hård vind av sagda styrkor inträffar
ungefär tio dagar under dessa månader; omkring hälften
så ofta förekommer styrkan 10 Beaufort eller storm.
Dessa för Riksgränsen beräknade vindförhållanden
gälla i stort sett även för den ovannämnda av
snöstorm mest hotade bandelen, dit avståndet är 10 à 12
km, och terrängen icke är av nämnvärt olikartad
beskaffenhet. Snöstormar förekomma oftast under de
nämnda vintermånaderna men kunna uppträda redan
i oktober och fortfara ända in i maj månad.
Med stöd av resultaten i ovan lämnade vindstatistik
ligger det nära tills hands antaga, att stormtillfällen
med västlig vind förekomma lika ofta som dem med
ostlig. Detta är emellertid icke fallet. De västerifrån
kommande cyklonerna, vilka under passagen över
eller förbi nordligaste Skandinavien ge upphov till
västliga vindar, ha i regel större hastighet och
frekvens än cykloner med annan rörelseriktning. De
ostliga stormarna uppträda i något mindre antal, men
därigenom att desamma i regel ha en något större
varaktighet, är det som medeltalet observationer blir
ungefär lika stort på de bägge huvudvindriktningarna.
Vanligtvis orsakas dessa senare stormar av cykloner,
som långsamt röra sig i nordlig riktning utefter
norska västkusten eller förskjutas in över mellersta
Sverige. Genom studium av ett stort antal synoptiska
kartor har det visat sig, att de båda nyssnämnda
slagen av cykloner utgöra huvudtyper för de
väderlekssituationer, som stå i samband med snöstormar
i trakten av Riksgränsen. Dessa båda situationer äro
icke blott de vanligast förekommande utan medföra
även de svåraste och mest ihållande stormarna. Den
gruppering av väderlekstyper, vilken lett till detta
resultat, har på ett lämpligt och överskådligt sätt
kunnat ske med tillhjälp av de kartkopior — till ett
antal av 475 —som byrådirektör Sandström låtit
upprita för de dagar, under vilka snönederbörd i
samband med hård vind förekommit i Riksgränsen.
Beträffande förloppet av en västlig snöstorm
lämnas här först en beskrivning över ett enstaka,
verkligen inträffat stormtillfälle och därefter medelvärden,
erhållna för ett flertal fall. Ett oväderscentrum, som
utbildades mellan Island och Grönland under natten
mellan den 1 och 2 dec. 1925, rörde sig därefter
i en båge åt nordost mellan Spetsbergen och
Nord-Norge med tämligen konstant hastighet av c:a 37
km/tim., motsvarande 10 à 11 m/sek. Det fördjupades
under närmaste dygnet med 15 mm, så att
barometerståndet i centrum var 730 mm på morgonen den 3.
Ovädret befann sig då c:a 500 km sydväst om
Spetsbergen och i Abisko, dit avståndet var dubbelt så
stort, kunde man iakttaga ovädersbådande moln av
formerna Cirrus och Alto-Stratus. Vinden var på
denna plats sydvästlig av styrkan 5 à 7 m/sek. och
ur pilotballongiakttagelser framgick, att samma
vindriktning rådde ända upp till 2 000 m. Samma dag kl.
10 fm. började lufttrycket falla i Abisko, och under
eftermiddagen samt kvällen inställde sig vinden mer
och mer på en ostlig riktning, vilket plägar vara en
karakteristisk förelöpare till västlig hård vind, och
beror på den vid cyklonens annalkande åt väster
riktade lufttrycksgradienten, som drar luften åt detta
håll, innan jordrotationen påverkat luftrörelsen och
kastat om dess riktning. I samband härmed började
ungefär vid 4-tiden på em. lätta snöbyar förekomma,
vilka dock tydligen voro av orografisk och ej
cyklonisk beskaffenhet. Några minuter före kl. 3 på
natten mellan den 3 och 4 bröt stormen lös plötsligt.
Vindriktningen svängde över till NV och VNV,
styrkan sprang hastigt upp från 3 till 17 m/sek., och
temperaturen steg med c:a 12 grader upp till —2 under
loppet av få minuter. Relativa fuktigheten, som
under föregående dag ökat från 65 till 88 %, började
variera högst avsevärt. Även lufttrycket, vilket
fortfor att falla, visade hastiga ehuru små förändringar.
Registreringar över samtliga nämnda meteorologiska
element återgivas i fig. 2. Dessa diagram äro från
Abisko, den närmast belägna plats, varifrån sådana
erhållits. Tidigare ha registerade instrument varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
