- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
21

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 11 jan. 1930 - Svenska teknologföreningen under år 1929, av Fmn. - En trådlös lystringssignal för enstaka och gruppanrop, av A. Salmony

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

11 jan. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

21

intresse, som från många håll lagts i dagen för
ar-betsledarnes utbildning i den vetenskapliga
behandlingen av de i våra dagar mer än förr betydelsefulla
industriella organisationsproblemen, lärer väl
föranleda föreningen till att fullfölja planerna på ordnande
av nya kurser inom hithörande ämnesområden. Till
en början skola inom kort de vid den första kursen
hållna föredragen utgivas i en publikation i serien
"Skrifter utgivna av Svenska teknologföreningen".

Det "skandinaviska samarbetet" har resulterat i
bland annat att i Svenska teknologföreningen hållits
ett danskt föredrag av professor J. T. Lundbye, inom
avdelningen för Väg- och vattenbyggnadskonst, om
spillvattens rening genom fiskodling och två föredrag
från Finland, dels det ovannämnda av
generaldirektör H. Malmi, dels ett av dr Eero Mäkinen om
Outo-kumpu gruvfält, det sistnämnda inför avdelningen för
Kemi och bergsvetenskap. Inför Dansk
Ingeniørfor-ening föreläste generaldirektör F. Vilh. Hansen våren
1929 om svensk vattenkraftindustri, därvid för sista
gången offentligen företrädande Svenska
teknologföreningen. Några månader senare bortrycktes
generaldirektör Hansen, föreningens ende hedersledamot,
som offer för en smygande sjukdom.

Ett ståtligt uttryck för samarbetet mellan de
nordiska tekniska föreningarna var det nordiska
ingenjörsmötet i Köpenhamn den 28—31 aug. i anslutning
till Den Polytekniska Læreanstalts 100-årsjubileum.
Av detta mötes närmare 50 föredrag kommo ej
mindre än 11 på svenska talare, varjämte från svensk
sida gjordes ett stort antal värdefulla inlägg i
diskussionerna.

Utom vid nyssnämnda jubileum har föreningen
under året varit officiellt representerad vid ett
flertal in- och utländska möten och konferenser, bl. a.
vid högtidlighållandet av 100-årsminnet av
tillkomsten av L’Ecole Centrale des Arts & Manufactures
i Paris, vid Chalmerska institutets 100-årsjubileum.
Eskilstuna tekniska förenings 50-årsjubileum och
Akademisk Architektforenings i Köpenhamn
50-årsjubileum.

Sedan k. maj:t i anledning av utav
Ingeniörsveten-skapsakademien och Svenska teknologföreningen
gemensamt gjord framställning anvisat ett statsanslag å
20 000 kronor till reseunderstöd för en svensk
tekniskvetenskaplig delegation till världsingenjörskongressen
i Tokio 1929 hava ledamöter i denna delegation
utsetts efter av akademien och föreningen uppgjort
förslag.

Standardiseringsarbetet inom föreningen har
fortgått på grundval av tidigare upprättade program med

anslag dels från Svenska industriens
standardiseringskornmission, dels från föreningen, dels även med stöd
av enskilda bidrag. Särskilt har arbetet inom
ång-normkommittén befordrats genom sålunda till
förfogande ställda medel. Även under 1929 hava
utlåtanden lämnats rörande åtskilliga från Sveriges
maskinindustriförenings standardkommission remitterade
frågor och standardförslag.

Över det av särskilda kommitterade upprättade
förslaget till svenska byggnadsbeslag har utlåtande
expedierats.

En kommitté för utarbetande av nya
normalbestämmelser för murtegel har under året tillsatts och hava
i denna kommitté efter inbjudan av föreningen även
Statens materialprovningsanstalt och Sveriges
tegel-industriförening låtit representera sig.

Även har igångsatts en kommittéutredning
angående för Sverige lämpliga system för automatisk
tippning av järnvägsvagnar, varjämte en kommitté har i
uppdrag att pröva föreliggande förslag till den högre
lantmäteriundervisningens ordnande.

Bland under året avgivna utlåtanden eller
framställningar utöver ovanämnda äro underdåniga yttranden
beträffande yrkesinspektionen i gruvor,
motorfordonssakkunniges betänkande, taxa för väg- och
vattenbyggnadsväsendet, utlåtanden till kommerskollegium
rörande arbetstidslagstiftning för vissa
intelligensarbetare, till riksdagens statsutskott angående
undervisningen i skeppsbyggnadskonst vid tekniska högskolan
och till Stockholms stads namnberedning med förslag
rörande framstående svenska teknici, vilkas namn
böra ifrågakommas till hugfästande genom att efter
dem uppkalla gator och allmänna platser i Stockholm,
samt till styrelsen för Tekniska högskolans studentkår
angående dels vissa spörsmål rörande uppförande av
ny kårbyggnad, dels användandet av
civilingenjörsringen.

Föreningen har under året mottagit i gåvor
sammanlaget 37 st. preferensaktier i Svenska
teknologföreningens fastighetsaktiebolag och innehar nu 26 st.
ay de 80 stamaktierna och 5 038 st. av de 5 540
preferensaktierna i detta bolag.

Genom testamentarisk donation av givare, som
önskat vara okänd, har föreningens avdelning för
Mekanik tillförsäkrats framtida dispositionsrätt till
räntan å en fond om 25 000 kronor.

Till 1929 års Polhemspristävling hava inkommit 11
st. tävlingsskrifter vilkas bedömning pågår och
väntas inom kort avslutad.

För avdelningarnas inre verksamhet hänvisas till
resp. avdelningars årsredogörelser. Fmn.

EN TRÅDLÖS LYSTRINGSSIGNAL FÖR ENSTAKA

OCH GRUPPANROP.

Hos den vanliga telefonen är klocksignalen, resp.
lampsignalen, något helt och hållet självklart — vid
radiotelegrafering, resp. radiotelefonering har man
hittills helt och hållet måst avstå från något dylikt.
Ett radiobudskap kan endast nå mottagaren om
sändningstiden är förut överenskommen, eller om
mottagaren intensivt inriktar sig på att uppfånga en
anropssignal. Det är tydligen ett ganska ordent-

ligt slöseri, jämfört med den vanliga trådtelefonen.
Ofta utgör väntetiden den mångdubbla samtalstiden,
och denna väntetid är därtill ytterst ansträngande.
Mer än 6 tjänstgöringstimmar dagligen kan man
vanligen icke tilldela en radiotelegrafist, resp. telefonist.
Inte så sällan observeras anropssignalerna ej,
och den överenskomna tidpunkten glömmes bort, på
grund av andra affärer, och på så sätt kunna viktiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free