- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1930. Allmänna avdelningen /
69

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 1 febr. 1930 - Litteratur - Anmälan: De Tekniska Vetenskaperna, av Hj. Fogelmarck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 febr. 1930

TEKNISK TIDSKRIFT

69

läggande eller förebildliga för svenska beräkningar och
konstruktioner.

Boken innehåller fem från varandra fullt fristående
avdelningar nämligen:

Järnvägar, Spårvägar, Förortsbanor, författad av
förste byråingenjören vid Bergslagernas järnvägar Y.
Simonsson; Bangårdar, av byråingenjören hos Kungl,
järnvägsstyrelsen K. B. Sandström; Växel- och
Signal-säkerhetsanordningar, av civilingenjören E. G. "VVindahl;
Brobyggnader, av byråingenjören hos Kungl,
järnvägsstyrelsen R. Kolm samt Färjor och Färjelägen, av förste
baningenjören Nils Pålsson.

Av utrymmesskäl kan det givetvis här icke bliva tal
om någon mera ingående redogörelse för de olika
avdelningarnas innehåll; man får inskränka sig till ett
kort omnämnande av det viktigaste, som finnes att hämta
ur bokens olika delar och de reflexioner över dess värde,
som därav föranledas.

I avdelningen järnvägar, spårvägar, förortsbanor —
som dock nästan uteslutande handlar om järnvägar -—•
giver Simonson först en ingående, kanske något
mångordig, redogörelse för de förberedande arbeten, som äro
erforderliga, innan man kan avgöra, huruvida ett visst
trafikbehov bör tillfredsställas med järnväg eller på
annat sätt. Han påpekar därvid behovet icke endast
av tekniska förundersökningar och kalkyler över
byggnadskostnaderna utan också av sakkunnigt utförda
beräkningar över de trafikekonomiska förutsättningarna
för banan och de fordringar i tekniskt hänseende, som
böra vara uppfyllda för att banan på bästa sätt skall
kunna fylla det förefintliga trafikbehovet. Tabeller
anföras över i Sverige brukliga tekniska bestämmelser för
banor av olika standard och spårvidder såsom
lutnings-och kurvförhållanden, dimensioner på banvall, ballast
och sliprar, rälsvikt, hjultryck med mera. Av särskilt
intresse är författarens handledning i beräkning av
tågets gång-, kurv- och stigningsmotstånd, nödvändiga
att känna bland annat för bedömande av alternativa
linjers förhållande till varandra med hänsyn till
ändamålsenligheten ur ena eller andra synpunkten eller med
andra ord de "virtuella längderna". Man bör vara
författaren tacksam för, att han klarlägger innebörden av
det ofta missförstådda begreppet virtuell längd och
visar, att någon generell formel för beräkning av en
banlinjes virtuella längd i förhållande till en annan icke
finnes helt enkelt därför, att virtuell längd endast är
ett jämförelsetal, som beräknas för de alternativa
linjerna med avseende på de faktorer, som skola jämföras,
exempelvis erforderligt transportarbete, driftkostnader,
reshastighet m. m. dylikt. Härefter går författaren in
på de byggnadstekniska synpunkterna med utredningar
och tabeller angående olika förekommande spårvidder,
spårviddens ökning i kurvor, rälsförhöjning,
lutningskurvor, övergångskurvor, normalsektioner för fria
rummet, avstånd mellan spår å linje och bangårdar m. m.

I ett kapitel avhandlande banans "underbyggnad"
gives en intressant ehuruväl koncentrerad framställning
angående geotekniska undersökningar och de slutsatser,
man därav kan draga beträffande markens bärighet
samt åtgärder för densammas förstärkning. Därefter
behandlas olika sätt att skydda slänter medelst
beklädnad och slutligen den viktiga frågan om banvallens
dränering och andra åtgärder för motverkande av
tjäl-skjutning, typer för avloppstrummor m. m.

"Spåröverbyggnaden" synes mig vara det kapitel i
Simonssons avhandling, som erbjuder det mesta
intresset. Författaren har här bäst lyckats förena teori och
praktik och fått en viss vetenskaplig fläkt över
avhandlingen, som man förgäves letar efter i större delen av
bandet för övrigt. Han angiver sålunda i lämplig
omfattning teoretiska beräkningsgrunder för
dimensionering av spåröverbyggnadens olika delar, såsom räler,
skarvförbindningar, sliprar och ballast ävensom för
konstruktion av spårväxlar, växelkurvor, spårplaner

med mera, samtidigt som han giver en ganska ingående
framställning i text och bild över olika nyare typer av
spåröverbyggnad såväl i ’Sverige som utlandet. Av
värde för många torde även bliva de i kapitlet ingående
tillverkningsbestämmelserna för räler, skarvjärn,
skarv-bultar, rälsspik och sliprar.

Slutligen komma ett par kapitel om "vändskivor"
och om "banunderhåll", vilka säkerligen hava intresse
för dem det vederbör, icke minst genom den erinran
författaren gör om angelägenheten av att tid efter
annan effektivt granska spårets läge i "baxen" särskilt i
kurvor, där det är svårt upptäcka förekommande
oregelbundenheter, och där man därför tror, att det är bra
som det är. Det redogöres ingående för den numera
brukliga evolventmetoden för utrönande av dessa
oregelbundenheter i radiernas storlek på olika delar av kurvan.

Emellertid förefaller det, som om det förflutit en
ganska lång tid mellan det att avhandlingen författades
och boken trycktes. Vissa förekommande uppgifter äro
redan föråldrade. Exempelvis åberopas då och då
statens järnvägars banförordning av år 1923, oaktat en ny
sådan fanns utarbetad redan i slutet av år 1927. Skada
att hänsyn ej kunnat tagas till den senast utkomna
ban-förordningen, i vilket fall författaren säkerligen icke
skulle underlåtit taga med i sin avhandling en i den
senaste banförordningen intagen synnerligen praktisk av
kapten Spärr utarbetad grafisk tablå utvisande
sambandet mellan lokomotivhjultryck, tåghastighet,
slipersav-stånd och rälsvikt. Hade författaren skrivit sin
avhandling något senare, torde han nog också ägnat större
uppmärksamhet åt det allt mer intresseväckande spörsmålet
om hopsvetsning av rälerna i mycket stora längder.

Slutligen torde böra påpekas ett par mindre
felaktigheter, som insmugit sig i den eljest så förtjänstfulla
avhandlingen. Å. sid. 55 angives sålunda, att i Sverige
spåravståndet vid dubbelspår är 5,0 m utom å linjen
Stockholm—Uppsala, där avståndet är 4,5 m. Detta
är fel. Å linjerna Stockholm—Uppsala,
Huddinge—Rönninge och Hässleholm—Malmö är avståndet 4,o m men
å senare vid statsbanorna byggda dubbespår 4,5 m.
Måttet å skarvjärnshöjden i fig. 138 skall vara 102,6 mm
i stället för 126 mm.

Den följande avdelningen om bangårdar måste givas
det erkännandet, att den är synnerligen redigt och klart
uppställd. Sedan Sandström först lämnat en redogörelse
för de olika grupper, i vilka bangårdar kunna indelas
med hänsyn till de olika ändamål, de hava att betjäna
(person- eller godsbangårdar, drift- eller
rangerbangår-dar och bangårdar för andra särskilda ändamål), deras
läge i linjenätet (utgångs eller slutstationer,
mellanstationer, övergångs-, anslutnings- eller skiljestationer)
samt deras grundform (säckstationer,
genomfartsstationer, kil- eller östationer) visas bl. a. medelst talrika
typritningar huru de olika bangårdarna lämpligen kunna
utbildas för att bäst tjäna de ändamål, för vilka, de äro
avsedda. Författaren utvecklar därvid på ett
sakkunnigt sätt de skäl, som tala för eller emot den ena eller
andra typen, och giver även i bilder en redogörelse för
hur man löst bangårdsfrågorna i vissa utländska städer.
Vetenskapen angående bangårdars anläggande är ju hos
oss jämförelsevis ny. Före 1900-talets början byggdes
nog bangårdarna mera på en höft efter gamla mönster.
Kunskapen om deras lämpligaste anordnande med
hänsyn till bl. a. god driftekonomi var ganska ringa. Sedan
dess har emellertid frågan ägnats ett allvarligare
studium även inom vårt land, ej minst från författarens
sida och vi kunna vara honom tacksamma för den
intressanta och klara sammanfattning av den viktiga frågan,
han nu givit oss i föreliggande avhandling.

Nästa avdelning, växel- och
signalsäkerhetsanordningar, är givetvis skriven med en utomordentlig
sakkunskap, som ju varit att vänta, då författaren är vår
kände expert på området civilingenjör E. Windahl. Man
får en mycket ingående beskrivning på olika moderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:25:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1930a/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free