Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. 8 mars 1930 - Kartframställning medelst flygfotogrammetri, av Fritz Danielsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
15 febr. 1930
Fig. 2. Wilds handmätkamera med upphängningsanordning. Kameran
har ett objektiv med 16,5 cm brännvidd och en växelkasett för 10
spegelglasplåtar i formatet 10X15 cm,
växelkasett för 10 spegelglasplåtar av formatet
10 X 15 cm. De för exponeringen av en plåt
erforderliga handgreppen äro enkla och kunna
utföras på 3 å 4 sek. Kameran är här upphängd i en
härför avsedd upphängningsanordning, som tillåter
alla erforderliga inställningar.
Den i fig. 3 avbildade kameran är en av Zeiss
byggd seriemätkamera. Denna är uteslutande
avsedd för fotografering med lodrät optisk axel.
Kameran är kardanskt upphängd. Den är försedd med
ett objektiv, som har 21 cm brännvidd, samt en
film-växelkasett för 285 bilder i formatet 18 X 18 cm.
Kameran drives av en med vridbara blad försedd
propeller. Inställningar kunna göras så att de olika
bilderna övertäcka varandra 30 eller 60 %. För att
kunna kontrollera att denna övertäckning erhålles
är i den med kameran fast förbundna sökarkikaren
infört ett med taggar försett hjul, som drives av
propellern. Dessa taggar passera kikarens synfält med
en viss hastighet. Genom att vrida propellerbladen
kan nu hastigheten å taggarna regleras, så att den
blir lika med den hastighet, som underliggande
terräng synes ha. Då så är fallet erhålles den inställda
övertäckningen. Förutom denna anordning finnas
i sökarkikaren bl. a. ett dosvattenpass, som anger
kamerans lutning, samt ett streckmärke medelst
vilket avdriften kan konstateras.
Före varje exponering pressas filmen av
lufttrycket från en tratt i flygriktningen mot en plan
skiva.
Med en dylik kamera erbjuder det inga
svårigheter att erhålla den önskade övertäckningen i
flygriktningen. I sidled är det däremot svårare. Här
beror det på förarens skicklighet att hålla den
föreskrivna kursen. För att underlätta detta finnas
olika navigeringsinstrument. Ett av dessa är t. e.
prof. Hugershoffs s. k. "Quo vadis". Här ritar ett
ritstift på ett papper flygmaskinens väg. Om en
karta med inritad flygväg orienteras under
ritstiftet skall alltså flygningen utföras så, att
ritstiftet följer den förut ritade linjen. En svaghet
med instrumenten i allmänhet är att- de i regel ej
göra utslag förrän felen äro begångna. Många
operatörer föredraga därför att flyga utan dylika
instrument.
Vid stora flyghöjder där man har god tid mellan
de olika exponeringarna utföres även
fotograferingen ofta med fördel utan användande av en
komplicerad seriemätkamera. Det är ju ofta så att
ju enklare apparater dess säkrare resultat.
Fotograferingen får utföras med hänsyn till
bildernas blivande användning. Då det endast är
fråga om en plankarta och de för bildernas
orientering erforderliga punkterna å marken äro inmätta
räcker det ofta om varje del av terrängen
återfinnes å en bild. Fotograferingen kan då ske på sätt
fig. 4 angiver. Skola däremot bilderna användas
för framställning av en karta med höjdkurvor måste
varje terrängdel återfinnas å minst två bilder. I
förra fallet utföres fotograferingen med så nära
lodrät optisk axel som möjligt. I det senare däremot
erhålles bättre resultat om fotograferingen sker med
i och från flygriktningen lutande optisk axel på så
sätt, att samma terräng avbildas på två varandra
efterföljande bilder.
Om det vore möjligt att flyga på en bestämd höjd
och fotografera med exakt lodrät optisk axel, skulle
vid plan terräng de olika bilderna direkt kunna
sammansättas till en skalenlig karta. Detta ar
emellertid ej möjligt. På grund av vindstötar,
luftgropar osv. kommer flyghöjden att variera, så att
bildernas skala blir olika. Det är ej heller möjligt
att fotografera med exakt lodrät optisk axel. Då
flygplanet ändrar riktning kommer vattenpasset att
visa fel, så att kameraaxeln ej blir lodrät även om
fotograferingen utförts med noga inspelande
vattenpass. I regel blir därför skalan ej densamma för de
olika delarna av en och samma bild. Då flygningen
och fotograferingen utförts omsorgsfullt och man
endast avser en översikt av det ifrågavarande
området, kunna bilderna direkt, med eller utan
användande av stödpunkter, sammansättas till en
bildskiss. Detta förfaringssätt användes i stor
utsträckning av amerikanare och engelsmän.
Fig. 3. Zeiss seriemätkamera. Kameran drives med propeller. Den
har ett objektiv med 21 cm brännvidd och en filmväxelkasett för 285
bilder i formatet 18x18 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
