Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 22 mars 1930 - Litteratur - Anmälan: Ivar Kreuger, av Filip Oberger - Anmälan: Svensk vägkalender - Tekniska föreningar - Tekniska samfundet i Göteborg - Tekniska föreningen i Gefle, av Hgn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22-4
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
skulle vara jämställda på papperet, men där svenskar
"till landets (Frankrikes) lycka" realiter bestämde,
arrenderar det franska tändsticksmonopolet. I själva
verket existerar det ifrågavarande bolaget icke, och
Kreuger arrenderar ingalunda det franska
tändsticksmonopolet; förhandlingarna därom strandade just. på
att fransmännen icke ville tillåta, att svenskarna finge
någon medbestämmanderätt. I det närmaste lika
grovt förvanskad är framställningen om de tyska
affärerna. Felaktiga uppgifter lämnas om trustens
framträngande i Sydamerika och på andra håll.
Författarens kännedom om förhållandena på ifrågavarande
område äro tydligen så små, att det hade varit av behovet
påkallat att ta närmare del av det källmaterial, som
uppenbarligen varit tillgängligt. Nästa kapitel
överflödar ock av misstag. Fastighets-a.-b. Huvudstaden
ligger icke, som författaren uppgiver, i Byggnads-a.-b.
Kr. & T:s portfölj men hos A.-b. Kr. & T:s
(moderbolagets) amerikanska dotterbolag. Detta senare har
aldrig förmedlat de stora kapitalplaceringarna i
Tyskland, utan detta utfördes av ett nu upplöst amerikanskt
dotterbolag till Kr. & T., som var av en helt annan
art än det nuvarande rena investmentföretaget.
Kreuger & Toll finansiera icke, som författaren säger,
Tändsticksbolagets fabriksköp, utan detta sker av
bolagets egna mycket rikliga likvida tillgångar.
Koncernens banker på kontinenten äro i motsats till vad
författaren gör gällande i allmänhet icke av större
dimensioner, och flertalet fungera huvudsakligen som
instrument för genomförandet av trustens transaktioner.
I samma brist på kunskap bottnar tydligen författarens
uppgifter om koncernens ställning till de utländska
bankirer och finansgrupper, med vilka den har
förbindelser. Det är i intimaste samarbete med dessa, som
Kreuger nått sin nuvarande position; såväl utom som
emot dem hade det varit omöjligt. Koncernens
fortsatta tillväxt genom tillförsel av utländskt kapital är
absolut avhängig av dessa förbindelsers art. Något
oberoende på denna punkt kan det ej vara tal om, även
om ställningen är stark och villkoren för samarbetet
nu äro betydligt förmånligare, än de voro till en början
Till bokens många felaktigheter ifråga om fakta
kommer, att författaren rör sig med begrepp, vars
innebörd han icke är på det klara med eller i varje
fall icke förmår återge. Han gör ett misslyckat
försök att klargöra, vad "participating debentures" är.
Det väsentligaste i begreppet fattas i beskrivningen.
Det presteras en skrattretande förklaring på
prohibi-tiva tullar, och "kassaresurser" identifieras med det i
ett företag investerade kapitalet (fastigheter, maskiner,
material osv.). Författaren talar om Kreugerpapperens
börsvärde, men menar tydligen Kreugerföretagens
börsvärde, vilket är något helt annat, då ju moderbolaget
har så stora poster i de övriga företagen i sin portfölj.
Tändsticksaktierna anges som närbesläktade med
guldkantade papper, trots att författaren väl borde ha en
aning om vad som tilldragit sig på in- och utländska
börser under de sista sex månaderna. Polens
kreditvärdighet, då det fick sitt Kreugerlån, jämställes i det
närmaste med Frankrikes vid den tidpunkt, då det fick
sitt, vilket ju vittnar om en bottenlös brist på kunskap
hos författaren om vad han rör sig med. Enbart en
jämförelse mellan avkastningen vid tidpunkterna ifråga
på de båda ländernas utelöpande lån lämnar ju ett
synnerligen klart besked om den kolossala skillnaden.
Denna skörd av bevis på bokens verkliga halt kan vara
nog, ehuru den egentligen borde kompletteras med
några av författarens mera nationalekonomiskt
betonade funderingar, som höra till det mest befängda, jag
varit i tillfälle att se i tryck.
Jag slutar med ett citat, som ingalunda är
ensamstående i boken men som, om regeln: "Det dunkelt
sagda är det dunkelt tänkta", även här äger tillämp-
ning, tyder på ett absolut ogenomträngligt dunkel,
vilket, för att falla in i författarens stilart, "fordrar
kejsar Kreugers klart lysande tändstickor" för att i någon
mån skingras. Sista stycket på sida 75 börjar så:
"Båda dessa män (Kreuger och Ford) se i det stora
företaget — som kallas firma eller koncern eller trust
eller helst ingenting — en välsignelse för
mänskligheten, ty allmännyttan följer på köpet. Det stora
företaget måste helt enkelt skötas ekonomiskt; det kan
icke leva utan överlägsen organisation och teknik —
samhället inhöstar sitt, då produktionskostnaderna
minskas och lönerna ökas."
Filip Oberger.
Svensk vägkalender. Uppslagsbok för det svenska
vägväsendet. Årgång 1930. Stockholm, Svensk
vägtrafiktidnings förlag. 339 s. Pris 3: 50 kr.
Den föreliggande andra årgången av Svensk
vägkalender inledes med en serie korta uppsatser, bland
vilka märkas en översikt över vägväsendet i Skåne,
Sveriges längsta betongväg (Lund—Dalby), en översikt
av de viktigaste vägväsendet berörande händelserna
under 1929, vägärendenas handläggning, postverkets
diligensrörelse, S. J:s automobilfabrik i Bohuslän och
redogörelser för Statens provningsanstalts
väglabora-toriums samt Svenska väginstitutets verksamhet.
Den egentliga kalenderavdelningen upptager bl. a.
vägstyrelserna, väg- och schaktmästare samt
vägför-män, städernas gatuväsende, organisationer inom
väg-och motorväsendet, entreprenörer för väg- och
brobyggnadsarbeten samt leverantörer av vägmaskiner,
väg-material m. m.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Tekniska samfundet i Göteborg
samlades till allmänt extra sammanträde tisdagen den
28 januari 1930 med anledning av Götaplatsens då nära
förestående avgörande i Göteborgs stadsfullmäktige.
Professor Malte Jacobson demonstrerade därvid
samfällda drätselkammarens förslag till stadsplan för
Götaplatsen och stadsingenjör A. Södergren
byggnadsnämndens förslag jämte egna modifikationer därav. I den
efterföljande livliga diskussionen yttrade sig
arkitekterna Steen, Torulf, Branzell, R. O. ’Svensson och
Stendal, polisintendent Björkman, direktör Reuterswärd och
ingenjör Gustafsson.
I samband med Ericsson-koncernens
upplysnings-och propagandakurs i Göteborg i medio av februari
hade Tekniska samfundet även kallat till ordinarie
allmänt sammanträde fredagen den 21 februari.
Professor Sten Velander höll därvid föredrag om
"Elektricitetens användning i det moderna
samhällslivet" och fil. mag. Ossian Gertz "Om radio och dess
användning på skilda områden". Sedan supé intagits
lämnade civilingenjör Thomas övergaard meddelande
angående de senaste framgångarna vid svenska
radioinstal-lationer på fartyg.
Tekniska föreningen i Gefle
höll lördagen den 15 februari årsmöte på Grand hotel
under ordförandeskap av stadsarkitekt Gunnar
Wetterling. Den avgående styrelsen beviljades därvid full och
tacksam ansvarsfrihet för det gångna årets förvaltning.
Till styrelse intill årsmötet 1931 valdes på
valberedningens förslag stadsarkitekt Gunnar Wetterling,
ordförande, ingenjör Armand Deshayes, vice ordförande,
civilingenjör Sigurd Hillgren, sekreterare, civilingenjör Lars
Lundeberg, klubbmästare (nyvald efter civilingenjör
Törd Lindblad, som avflyttat till annan ort),
maskiningenjör Elis B. Höjer, ingenjör C. M. Jonsson (nyvald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
