Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 22 mars 1930 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Gefle, av Hgn. - Tekniska föreningen i Västerås,av C. E. - Norrköpings polytekniska förening, av Br.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
179
efter överingenjör E. Fornander, som avflyttat till annan
ort) och yrkesinspektör Nils Melander.
Till övriga ledamöter i valnämnden utsågos likaledes
på valberedningens förslag lantbruksingenjör Seth
Aspe-grén, civilingenjör Ivar Klinga, ingenjör Anders Levan,
ingenjör Erik Nordström och rektor Ernst Ström.
Revisorer blevo disponent Werner Bengtzon och
maskiningenjör V. F. Engelheart med ingenjör Anders
Levan som suppleant.
Aftonens föredrag hölls av arkitekt Birger Hammabén,
New York, över ämnet: Den dynamiska stadsplanen, nya
riktlinjer för modern stadsplanekonst, belysta med
exempel från världens största stad.
Den moderne stadsbyggaren uppbygger och omformar
sin stadskropp icke genom att intvinga densamma i vissa
schablonmässiga former utan genom att med teknikens
hjälp och med begagnande av det intima samband, som
råder mellan näringslivet och trafikväsendet, leda
utvecklingen i önskad riktning. Emedan tid är pengar, blir
näringslivet på grund av sitt beroende av
kommunikationerna, grupperat kring trafiklederna på ett sätt, som
motsvarar varje företags resurser att köpa tid, och hela
stadsbildningen blir därigenom en genom trafiklederna
förmedlad funktion av tiden.
Det finns ingen stad, där dessa problem ägnats så
mycket studium som i New York. Dessa
undersökningar, som pågått under framstående nationalekonomers
och teknicis ledning, äro särskilt anmärkningsvärda på
grund av den betydelse för en stads ekonomiska liv,
som desamma tillmäta trafiken. Utredningarna ha även
blivit av rent praktisk betydelse, enär de lagts till grund
för såväl New Yorks stadsplan som för dess regionsplan.
New Yorks jätteliknande utveckling har medfört
nödvändigheten att lösa en mängd trafikproblem. Ur
ekonomisk synpunkt är det därför av stort intresse att
iakttaga det intima förhållande, som. förefinnes i denna
världsstad mellan trafikväsendet och produktionslivet,
ty för New York har produktionsproblemet i det
väsentliga blivit ett trafikproblem. Hela staden verkar
såsom en enda produktionsapparat. Men medan vid en
mindre sådan arbetarna stå stilla och varorna framföras
på en rörlig bana, är förhållandet vid den stora
staden = produktionsapparaten det motsatta. Varorna stå
stilla och arbetarna tillföras desamma på en bana, som i
detta fallet tagit formen av stadens underjordiska
järnvägar, subways. Men då en fabrik växer, utbygges den.
Nytt material anskaffas; det gamla omplaceras och
försäljes. En rationaliseringsprocess har ägt rum.
Även ifråga om sin utveckling påminner New York
om en växande fabriksanläggning. Under de sista 25
åren har stadens invånareantal fördubblats. Det är de
underjordiska järnvägarna, som möjliggjort denna
förändring. Genom dem har staden utvecklat sig till ett
ekonomiskt maskineri, en levande organism, med hjärna
(bankdistriktet), blodström (trafiken), muskler
(fabrikerna), måge (konsumtionen) osv. Denna organism
uppbygger och förnyar sig själv utan uppehåll. Stadsdelar
rivas och uppföras ånyo vart 10—20 år. Endast själva
gatunätet och vad som finnes under marken, ledningar för
elektricitet, ånga, vatten, avlopp och de underjordiska
trafiktunnlarna, äro bestående. Främlingen upphör
aldrig att förvåna sig över att man i New York river och
bygger i varje kvarter.
ön Manhattan, som utgör stadens kärna, är 20 km
lång. Den genomlöpes på längden av de underjordiska
banorna. Utefter dem ligga de olika handels- och
fabriksdistrikten likt pärlorna på ett band. I ett
distrikt säljes t. e. intet annat än pälsvaror. Genom en
underjordisk resa på några minuter kan man komma till
distriktet för manskläder osv. Om det ur affärssynpunkt
kan vara lämpligt för ett distrikt att välja nytt läge,
möter detta intet hinder. På så sätt äger en ständig
omflyttning rum. Så befinna sig nu t. e. päls-, klädes-,
hatt- och juveldistrikten på norra Manhattan, under det
att desamma för ej så länge sedan lågo på södra
Manhattan. Likaså vandra de större företagen ut ur staden
medan de mindre vandra in för att, sedan de vuxit sig
starka, åter vandra ut.
De genom en stadsdel framgående trafikslagen inverka
i hög grad på tomtvärdet. ’Sålunda äro dessa högst i de
av underjordiska banor genomkorsade delarna, där alltså
på själva gatorna endast gångtrafik förekommer.
Automobil- och i synnerhet lastautomobiltrafik på gatorna
medför däremot en sänkning av markvärdena. Genom
den differentiering av näringslivet, som ägt rum,
möjliggöres för de olika handels- och industricentra, att välja
sådana trafikmedel, som passa dem bäst.
Av det sagda framgår, att gatuträngseln i större
städer ej kan upphävas enbart genom breddning av
trafiklederna. I stället bör man genom underjordiska
trafikbanor med stor hastighet dirigera och fördela trafiken
på ett lämpligt sätt.
Talaren kom därefter in på planen om trafiktunnel
under Stockholm.
Efter föredraget följde supé och ett angenämt
samkväm.
Ugn.
Tekniska föreningen i Västerås
avhöll torsdagen den 20 februari 1930 på stadshotellet
i Västerås sammanträde med damer, under
ordförandeskap av direktör A. Lindén. Sedan ordföranden öppnat
sammanträdet och hälsat de närvarande välkomna,
varvid han särskilt vände sig till damerna och sedan ett
par smärre föreningsangelägenheter undanstökats,
överlämnades ordet till kvällens föredragshållare,
civilingenjör Ivar Folcker, Stockholm. Ingenjör Folcker höll
föredrag med skioptikonbilder och demonstration över
ämnet: "Några synpunkter på ljus ocli arbete, speciellt
med hänsyn till hemmets arbetsplatser". Därvid
berördes först synpunkter, som man ställer på ljuskällorna
ur kvalitativ synpunkt och huru de elektriska
lamporna fylla önskade fordringar. Därefter behandlades
belysningens kvantitativa sida och en del speciella
fordringar, som man måste ställa på
belysningsanläggningarna. Särskilt berördes frågan om ljuskällornas
placering och bländningsfrågan. Denna del av föredraget
åskådliggjordes med en serie instruktiva
demonstrationer. Ingenjör Folcker uppehöll sig därefter vid
belysningsfrågor rörande hemmen, varvid ett stort antal
skioptikonbilder visades och avslutade föredraget med
några ord om belysningsanläggningar inom industrien.
Efter föredraget följde en stunds diskussion med inlägg
av herrar A. Hansson, Folcker och O. Hellman. Sedan
ordföranden avtackat föredragshållaren och avslutat
förhandlingarna, vidtog supé och samkväm med dans.
Till underhållningen bidrogo därvid ingenjörerna C. G.
Stensson och Tage Strömberg med sång och musik.
G. E.
Norrköpings polytekniska förening
höll fredagen den 28 febr. sammanträde å Standard
hotell under stadsingenjör John E. Pettersons
ordförandeskap. Efter protokollsjustering upplästes en
skrivelse från Ingeniörsvetenskapsakademien med
inbjudan till deltagande i en föreläsningskurs i Stockholm
rörande eldfast material. Skrivelsen lades till
protokollet. Ordet överlämnades härefter till aftonens
föredragshållare, stadsarkitekt K. von Schmalensée, som talade
över ämnet "Rationell arkitektur".
Ifråga om arkitekturuppfattning leva vi just nu i en
tid, då olika åsikter skarpare än någonsin förr bryta
sig mot varandra, framhöll tal. Vi ha en äldre skolas
uppfattning, där man vill hänga fast vid vad man
anser vara tradition inom byggnadskonsten och anser att
denna bör kunna anpassas efter moderna krav. Vi ha
också en yngre skolas målsmän, som i motsats härtill
påstå att fasthängande vid tradition och äldre bygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
