Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 29 mars 1930 - Kommunikationsmedel inom större samhällen, av J. Körner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERN IS Kli D S KRI FT
HÄFT. 13 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 29 MARS
ÅRG. 60 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 19 3 0
INNEHÅLL: Kommunikationsmedel inom större samhällen, av civilingenjör J. Körner. — Notiser. — Litteratur.
— Tekniska föreningar. — Sammanträden.
KOMMUNIKATIONSMEDEL INOM STÖRRE SAMHÄLLEN.
Spårväg eller buss har under snart ett
decennium varit ett stående
diskussionsämne varhelst två eller tre kommunala
trafiktekniker varit församlade. För att
pejla frågans läge för dagen, icke ur
synpunkten antingen-eller utan ur
förhållandet både-ocli hade under ovanstående
rubrik detta ämne upptagits till diskussion
vid teknologföreningens stämma den 19
mars. Efter inledningsföredraget av
civilingenjör J. Körner, som återges här,
utspann sig en livlig diskussion. Denna
kommer att återges i ett följande nummer.
Inledning.
Nuvarande tid är framför allt 50-års jubileernas
tid. Det är då ej ägnat att förvåna, att även den
elektriska spårvagnen firar sitt jubileum. Det
förnämliga fordon som fig. 1 visar togs i drift 1881 i
Gross-Lichterfelde och bör sålunda för just 50 år
sedan ha befunnit sig på ritbrädet. Det bär i allo
en vederhäftighetens prägel, en skapelse sprungen
aus der Tiefe des deutschen Bewusstseins, fulländad
ända ned till konduktörens sträckta hållning och
blanka knappar, väl ägnad att fylla en
monopoliserad ställning i ett ordnat samhälle.
Ett halvt sekel är ju i allmänhet numera ingen
ålder, men i den moderna teknikens historia betyder
en sådan period dock rätt mycket. En del
människor hålla därför före, att födelsedagsbarnet redan
haft sin tid, andra se mera optimistiskt på
situationen. Utan tvivel hava spårvägarna hittills spelat
den dominerande rollen på
stadskommunikationernas område, även på sådana platser, där av olika
orsaker andra trafikmedel tillkommit vare sig i
konkurrens eller för att fylla uppgifter, som ligga
utanför spårvägarnas räckvidd. Mycket betydande
kapital äro bundna i spårvägsindustrien. Det är därför
endast helt naturligt, att varje impuls till mera
väsentliga ändringar i utvecklingen på detta område
måste utlösa betydelsefulla reaktioner.
Jag kommer i det följande att något närmare ingå
på hithörande frågor i samband med en mera
allmänt upplagd behandling av stadskommunikationer
i gatuplanet, företrädesvis ur driftteknisk och
ekonomisk synpunkt.
De kommunikationsmedel, som härvid i första
rummet komma i betraktande, äro spårvagnen och
bensinomnibussen, på senare tid här och där även
den s. k. trolleybussen eller kontaktledningsbussen,
vilka båda något främmande och långa ord möjligen
skulle kunna utbytas mot benämningen elektrobus-
sen. Speciella snabbtrafikförbindelser över eller
under jord komma i detta sammanhang endast att mera
kortfattat beröras.
Spårvagnen och automobilen.
Vid automobilens snabba utveckling har tack vare
relativitetslagen spårvagnen kommit att synas
tämligen stillastående, åtminstone för den mer ytlige
betraktaren. Det är emellertid av vikt att på denna
punkt få eventuella missuppfattningar skingrade.
Utan tvivel har här och där såväl i Europa som i
Amerika spårvägsväsendet visat benägenhet för
stagnation, särskilt under decenniet 1900—1910, efter
den första stora utvecklingsperiodens avslutning.
Denna första period sammanfaller med årtiondet
1885—1895 och kännetecknas av spårvägsväsendets
tekniska genombrott, ett skede, varunder de
grundläggande och ofta dyrköpta rönen gjordes för
driftmässig utbildning av såväl ledningar som rullande
material. Under de därpå följande 10—15 åren
noterades visserligen tekniska framsteg med avseende
på utbildning av detaljer, men inga av mer
reformerande inverkan på drift eller ekonomi. Spårvägarna
hävdade sin betydelse som stadskommunikationernas
ryggrad, någon gång måhända ej utan ansatser till
slentrian, som trafikmonopol lätt nog kan förleda
till. Jämsides med utvecklingen av spårvägarna
gick en kanske något snabbare sådan med avseende
på förortsbanor och tunnelbanor, varvid tidigare
erfarenheter från spårvägsområdet i lämplig
omfattning utnyttjades.
Vissa ekonomiska svårigheter vid spårvägsdriften
började emellertid skymta redan före automobilens
Fig. 1. Den första spårvagnen, konstruerad av W. von Siemens 1880,
för provbana i Gross-Lichterfelde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
