Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 18. 3 maj 1930 - Frågan om färjetrafik Sverige—England felaktigt bedömd, av Hjalmar Cassel - Aluminiumproduktionens expansion, av Erik Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’260
TEKNISK TIDSKRIFT
3 maj 1930
1) sortering, kontroll, packning............................5 öre
2) emballage (exportlådor) ....................................6,5 „
3) järnvägsfrakt i Sverige (medeltal)................2,5 „
4) sjöfrakt över Nordsjön ......................................4
5) diverse hamnkostnader ......................................3
6) järnvägsfrakt i England (medeltal) ............2
7) frakt till magasin, kontroll, ompackning. ... 4
8) förlust genom bräckage och skada ................8
9) utkörning till detaljisten ..................................1,5 „
10) grossörens vinst (6 d. pr 100 ägg) ................7,5 „
Summa 44 öre
Vid färjetrafik med genomgående kylvagn från
uppsamlingsstationen (äggföreningens packeri) direkt till
järnvägsstation i destinationsorten och utkörning i bil
till detaljhandlarna sparas följande poster: 5, 7 och 8
eller tillsammans 15 öre. I hamnkostnader i svensk och
engelsk hamn äro inräknade vissa omlastningskostnader,
magasins- och speditionsavgifter och i England vissa
hamngodsavgifter, som utgå för kajutrymme, kranar
etc., tillsammans lågt räknat 3 öre. Förlusterna genom
bräckage (krossade och knäckta ägg) samt i övrigt
under transporten skadade ägg ha varit föremål för
ingående undersökningar på olika trader. Dessa
förluster, som lågt uppskattas till c:a 4 %, kunna helt
undvikas vid färjetransport, då äggföreningens eget folk
inlastar järnvägsvagnen och dess representant i England
(agent, grossör, föreståndare) har likaledes vant och
pålitligt folk för urlastning. Därmed besparas också
grossörens kostnader för transport av äggen till
magasin, kontroll av varje ägg och ompackning (post nr 7).
Detta blir onödigt, då äggföreningen genom sitt
engelska ombud kan garantera äggens oskadade
beskaffenhet vid leveransen.
Emballaget (hopfällbara trälådor) återsändes med
återgående kylvagnar; ränta och amortering av
emballage, desinfektion och returfrakt på järnväg gå
sammanlagt till 85 öre pr tomlåda och dubbeltur, motsvarande
iy2 öre pr kg. exporterade ägg. Besparingen blir
således 5 öre pr kg. Färjelinjen skall sålunda krediteras
för 15 + 5 + 4 öre i normal sjöfrakt eller sammanlagt
24 öre pr kg. Men därjämte kan erhållas ett högre
pris för svenska ägg, som nu betalas avsevärt sämre än
danska och än mer under engelska och irländska ägg.
Denna förtjänst kommer producenterna till godo och
bör givetvis stimulera vår relativt obetydliga äggexport,
som dock har stora utvecklingsmöjligheter. I år väntas
äggexporten komma upp till 7 500 ton, men man kan
med färjetrafik gott räkna med det dubbla eller 15 000
ton, som dock endast är en tredjedel av Danmarks
äggexport. I sammanhang härmed kan nämnas att
äggexporten från Belgien till England 4-dubblats efter
tillkomsten av den belgiska färjelinjen.
En export av 15 000 ton ägg, motsvarande 15 procent
av färjelinjens exportkapacitet, skulle enligt
ovanstående beräkning av 24 öre pr kg ge en inkomst av
3 600 000 kr. pr år, vilket mer än täcker den av
järnvägsstyrelsen beräknade totala årskostnaden för
färjelinjen, inkl. räntor och amortering, nämligen 3 495 000
kr. Den egentliga driftkostnaden uppgår endast till
1 675 000 kr. Därefter skulle alla övriga export- och
importfrakter och inkomster av passageraretrafik vara ren
vinst. Det är självklart att det i verkligheten ej blir
fråga om att låta äggexporten betala linjen, men om
man tänker sig en jordbrukets centrala
exportorganisation som linjens ägare, blir resultatet detsamma.
Smörexporten beräknas ge en liknande vinst, ehuru det här
rör sig om delvis andra besparingsmöjligheter.
Kvantiteten är dock mycket större.
Hjalmar Cassel.
ALUMINIUMPRODUKTIONENS EXPANSION.
Bland icke-järnmetallerna intager numera aluminium
femte plats beträffande produktion och förbrukning.
Den sistnämnda har varit i ständigt stigande över hela
världen, sedan man mer och mer kommit till insikt om
aluminiums värde som ersättning för koppar och andra
metaller, och den tekniska utvecklingen möjliggjort
framställandet av en högklassig produkt.
Världsproduktionen och -förbrukningen av aluminium var 1928 c:a
220 000 resp. 200 000 ton, dvs. tredubbelt mot 1913. I
jämförelse med förkrigstalen har Amerikas produktion
av aluminium ökat med 400 % och förbrukningen med
nära 300 %.
Aluminiumindustrien baserar sig för närvarande
väsentligast på utvinning av bauxit. Världsutvinningen
av bauxit har ökat från 690 200 ton 1923 till 1 735 000 ton
1928, och ungefär tre fjärdedelar användes numera för
framställning av aluminium. Detta mineral
förekommer rätt allmänt över hela världen, men i tillräcklig
koncentration för en ekonomiskt lönande exploatering
endast å några få platser. I fråga om bauxitutvinning
står Frankrike främst med appr. 588 362 ton under 1928,
medan Ungarn, Italien och Jugoslavien tillsammans
prestera ungefär 392 500 ton under samma år. Bortsett
från Amerika framstå Brittiska och Nederländska
Guyana med ett totalutbyte av 361 000 ton under 1929
som den enda mera betydande försörjningskällan i
berörda hänseende. I Surinam (Nederl. Guyana) vänta
betydande bauxitförekomster, som man approximativt
uppskattar till flera hundra millioner ton, på en
framtida exploatering.
Amerika är i det lyckliga läget att äga stora
bauxit-lager i Arkansas, Georgia, Alabama och Mississippi. Med
ett totalutbyte av 375 426 ton 1928 kommer det näst efter
Frankrike. I Amerika har importen av bauxit, som
huvudsakligast sker från Guyana, under de senaste åren
varit ekvivalent med det inhemska utbytet, och efter 1927
har en ansenlig export av inhemsk bauxit ägt rum. Av
den inom landet under 1928 förbrukade kvantiteten gick
58,2 o/o till framställning av metallisk aluminium, 19,4 %
till aluminiumspån och -pulver och 22,4 % till
aluminiumsalter och andra kemikalier.
Med två undantag, U. S. A. och Frankrike, producera
de bauxitförande länderna ej aluminium i några
nämnvärda mängder. Den viktigaste faktorn för metallens
utvinning är nämligen billig elektrisk kraft, vilket är
anledningen till aluminiumindustriens blomstring i
Kanada, Norge och Schweiz, där betydande
vattenkraftresurser stå till förfogande. U. S. A. är f. n. världens
ledande aluminiumproducent, men allt tyder på, att i
framtiden Kanada kommer att bliva en farlig
konkurrent till Amerika om nämnda rangplats. Den
kanadensiska koncernen Aluminium Limited förfogar över stora
bauxitfyndigheter i Brittiska Guyana och över ovanligt
riklig och billig vattenkraft. Koncernens styrka ligger
i ovanligt låga framställningskostnader.
Världsproduktionen av aluminium framgår av
nedanstående uppställning. Talen, som beteckna 1 000 "long
tons", äro hämtade ur den amerikanska tidskriften "The
Index", utgiven av New York Trust Co.
1928 1927 1926 1925
Förenta staterna 78,7 71,7 68,8 67,0
Kanada .............. 39,5 22,7 11,8 12,3
Tyskland ............ . . . 29,6 27,0 29,2 25,8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
