Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 20. 17 maj 1930 - Slipersimpregneringens ekonomiska betydelse, av K. E. Hedenlund - Notiser - Stockholms spårvägar under 1929
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 febr. 1930
TEKNISK TIDSKRIFT
287
statens järnvägar väntas komma att alltjämt stiga,
enär impregneringen ej varit använd så lång tid. att
man uppnått det s. k. fortfarighetstillståudet och
således icke ännu kan göra sig fullt gällande. (En
noggrann matematisk bearbetning av de danska
statsbanornas utväxlingsmatérial för de sista 40 åren
visar en medellivslängd av 29 år.)
Häremot stå de oerhörda utväxiingarna av råa
sliprar vid de svenska järnvägarna. Ar 1922 funnos
nedlagda i statens järnvägar:
oimpregnerade impregnerade
i huvudspår ......... 5 658 000 st. 3 093 000 st.
i sidospår ........... 1 948 000 ,, 811 000 „
I huvudspåren måste under åren 1917—1922
utbytas nedanstående antal oimpregnerade sliprar:
I distriktet 1917—22 summa 295 442 st. — 9.2 %
II „ „ „ 515 761 „ — 11,4 %
III „ „ „ 136 732 „ — 11,2 %
IV „ „ 686 792 „ — 6,2%
V „ „• „ 776 288 „ — 6,7%
av det i spåret liggande antalet oimpregnerade
slip-i ar.
Som synes är utbytesprocenten i IV och V
distrikten lägre än i de övriga, vilket beror på att den
starka och långvariga vintern i dessa nordliga
distrikt motverkar rötsvampens angrepp. I mellersta
och södra Sverige äro dock betingelserna för
rotsvampens angrepp större, och inom detta område
måste man räkna med en årlig utbytesprocent av
9—12 %.
Klimatet i detta område gynnar i hög grad
röt-angrepp, och man måste räkna med, att dessa bliva
värre för varje år, beroende på det förhållandet, att
då en ny sliper lägges ned, kommer den att ligga i
en ballast, som sedan flera år tillbaka är infekterad
av rötsvamp från tidigare förruttnade sliprar. Man må
ej förvåna sig över, att dessa nya sliprar så snart
bliva angripna och förstörda av rötsvamp, då intet
göres för att skydda dem för rötan. Också de
träödeläggande insekterna kosta Sverige årligen stora
summor, som kunde inbesparas, om träet vore
riktigt impregnerat.
Under de sista åren har en vanlig 9 fots furusliper
av statens järnvägars modell kostat i genomsnitt
2:60 kr. per st. Omkostnaderna för utbyte av en
gammal sliper, transport-, lastnings- och
lossnings-kostnader för den nya, nedläggning av denna
i spåret, ny spik m. m. uppgå till minst 1: —
kr. per st. En sådan sliper måste efter
ovannämnda officiella statistik beräknas utbytas inom
loppet av 9 à 10 år. Räknar man med 5 % ränta
p. a., betyder det att slipern de följande 10 åren
kostar 47 öre per år. då utgiften tankes fördelad över
åren med lika stor kvot per år. Om utbytet sker med
en impregnerad sliper och impregneringskostnaden
sättes till 1: 40 kr. per st., blir den sammanlagda
kostnaden 5: — kr. per st. Räknar man även i detta fall
med 5 % ränta p. a. och fördelar förräntningen och
avskrivningen å slipern med lika stort belopp per år,
skall fördelningen ske under 25—30 år, vilket
betyder en årlig utgift av 32 à 33 öre per sliper. Det
vill med andra ord säga, att på varje impregnerad
sliper som nedlägges sparar vederbörande
järnvägsförvaltning 12 à 15 öre per st. och år.
En järnväg, som har liggande t. e. 200 000 sliprar
i spåren, kommer alltså genom att nedlägga kapital
på impregneringen att göra en årlig besparing av
24 000 à 30 000 kr., sedan hela utväxlingen är
genomförd.
Vi hade i Sverige år 1922 minst 17 millioner
oimpregnerade sliprar. Det kostade oss årligen 2 à 21/»
millioner kronor att dessa sliprar ej voro
impregnerade. Detta tal är större nu.
Om man förutsätter, att den övriga civiliserade
världen hade använt oimpregnerade sliprar i samma
utsträckning som förhållandet är i Sverige, kunde
man tryggt påstå, att det f. n. skulle vara omöjligt
att tillfredsställa världsbehovet av träsliper, samtidigt
som priserna på träsliper skulle vara ofantligt höga.
Vi behöva blott erinra oss erfarenheterna efter
världskriget, då priserna å sliper här i Sverige gingo upp
till 5 à 6 kr. per st. Det är nedslående, då man
betänker. vilka stora summor våra järnvägar kunnat
inbespara, om de före kriget uteslutande använt
kreosotimpregnerade sliprar, varigenom
förbrukningen av sliper under de svåra åren efter kriget
skulle ha nedgått till 35 à 50 % av den
förbrukning, som obetingat uppstår, då oimpregnerade
sliprar användas. Att Sverige f. n. årligen nedlägger ett.
par millioner oimpregnerade sliprar, kommer i
framtiden att bedömas på samma sätt som vår tid
bedömer den rovdrift, som för något hundratal år
sedan bedrevs på skogarna och som nu bittert beklagas.
Nationalekonomiskt sett kommer införandet av
rationell impregnering av samtliga sliprar i de svenska
järnvägarna, i likhet med förhållandet hos
järnvägarna i det övriga Europa, i första hand att betyda
en mycket stor årlig besparing i järnvägarnas
underhållskostnader. Härtill kommer att förbrukningen av
sliprar minskas oerhört och sliprarna kunna
exporteras eller träet användas i annan form. Genom den
minskade förbrukningen och åtföljande minskad
efterfrågan kunna också inköpspriserna på de råa
sliprarna hållas nere, vilket ju är av stor betydelse för
våra järnvägar.
K. E. Hedenlund.
NOTISER
Stockholms spårvägar under 1929.
Styrelseberättelsen över a.-b. Stockliolmß spårvägars verksamhet under
år 1S29 anger antalet resande pä spårvägslinjerna till
130,4 mill. mot 126,0 mill. år 1928, vilket innebär en
ökning med 3,5 %. Inkomsterna för året uppgingo till
21,4 mill. kr. mot 20,c mill. kr. år 1928; ökningen utgör
3,0 %. Antalet vagnkm utgjorde 28,i mill. (ökning
"frän 1928 med 7,2 %). Antalet resande per vagnkm
(inkl. års- och skolkort) utgjorde 4,et mot 4,81 år 1928.
Inom de olika stadslinjerna växlade resandeantalet (exkl.
års- och skolkort) per vagnkm i dagtrafik mellan
4,3 och 6,0 (den under året nedlagda Frihamnslinjen
ej medräknad), på förortslinjerna i dagtrafik mellan
2,3 cch 4,9. Inkomsten per vagnkm har uppgått till
76,05 öre mot 78,is öre år 1928. Antalet spårvägsreßor
per invånare och år utgjorde 275 mot 271 år 1928.
Pä omnibuslinjerna utgjorde antalet resande (inkl.
skolkort) 24,8 mill. mot 17,4 mill. år 192S (ökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
