Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 23 ½. 12 juni 1930 - Något om svensk möbelindustri, av E. Miltopæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
26 april 1930
av träet går till spillo
under bearbetningen och olir
bränsle under
ångpannorna.
Träet för
möbelframställningen åtgår dels i
form av tunna faner för
alla plana ytor, dels i form
av plank för ben o. d.
Ju mera böjda benformer,
dess tjockare plank. Då
grov plank kräver grövre
trädstammar inses, att
man så småningom i den
mån råvarubrist gör sig
gällande måste överge de
äldre böjda formerna och
i den rakare linjen se en
ändamålsenlig faktor av
stor ekonomisk betydelse.
I äldre dagar användes för
bordsskivor och större
plana ytor solida plankor,
men denna metod har
övergivits för att spara på
virket. I stället bygger
man numera plattorna av
furu, al och en del
utländska träslag, som icke
lämpa sig som ytträ. Man
limmar ihop smala längder
på kant, planhyvlar den
sålunda byggda plattan på
båda sidor, förser sedan
båda sidor med ett
vanligen 2 à 3 mm tjockt s. k.
blindfaner av asp eller
mahogny med fibrerna
tvärs för innerplattans
fibrer, ytterst kommer så
det faner som skall bilda
ytan, t. e. björk, ek,
mahogny, vanligen c:a 1 mm
tjockt med fibrerna tvärs
för blindfanerets fibrer
och alltså parallellt med
innerplattans. Vidare
iakttages, att ytterfaner av
lika sort och tjocklek
måste läggas på plattans
båda sidor för att undvika
spänningar och kastningar
Fig. 4. N. K:s tapetserareverkstad i Nyköping.
Fig. 5. Konferensmöbel från N. K.
Fiff. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
