Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Multipelindunstning med luft-ångblandning, av Erik Öman och H. Elis A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JULI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
397
ratur. Villkoren härför äro endast, att
vätskemängderna äro riktigt valda, samt att värmeytan är
tillräckligt rikligt dimensionerad.
Vi skola nu se, huru motsvarande förhållanden
gestalta sig vid direkt värmeutbyte i motström mellan
kall luft oeh varmt vatten.
Beröringsytan mellan gas och vätska förutsättes
vara så stor, att hänsyn därtill icke behöver tagas.
Vidare antages, att relationen mellan luftmängd och
vätskemängd godtyckligt kan varieras.
Luftens begynnelsetemperatur antages vara 15°,
vattnets begynnelsetemperatur 65°. Vi önska
genom avdunstning kyla vattnet till 30°, och skola
se, hur luft- och vätskemängder inbördes skola
regleras, för att den avgående luftens mättningstemp
era-tur skall utgöra 64°.
Ur det nyss visade diagram 3 beräknas, att 1 kg
luft vid mättning från 15° till 64° upptager 127
kgkal. Vidare avgives av 1 kg vatten vid kylning
från 65° till 30° 35 kal. Den mot 1 kg luft svarande
vätskemängden beräknas härav = 3,63 kg.
Alltså: om 1 kg luft med ingångstemperaturen
= 15° i motström möter 3,63 kg vatten med
begynnelsetemperaturen — 65°, så skulle enligt
beräkningen, om beröringsytan är tillräckligt stor, vätskan
avgå med 30°, och luften mättas till 64°. Detta synes
heller icke osannolikt. Låt oss emellertid se, huru
saken ter sig i diagram. Förloppet återgives i fig. 5.
Mättning av 1 kg luft från 15 till 64°
representeras här av kurvan A—B (samma som i fig. 3),
vätskans kylning åter av linjen D—E.
Vi SB, att linjen D—E skär kurvan A-—B i två
punkter a och b. Skulle verkligen
avdunstningsför-loppet vara det i diagrammet antydda, så skulle
tydligen under den del därav, som i diagrammet
återgives mellan dessa båda punkter ske en
värme-avgivnmg från ett kallare till ett varmare medium.
Detta är ju emellertid icke möjligt, och slutsatsen
måste därför bliva, att avdunstningsförloppet icke
kan vara det i diagrammet angivna, även om
kontaktytan göres oändligt stor. Man kan, som av det
visade framgår, icke godtyckligt välja den önskade
mättningstemperaturen hos den avgående luften.
Denna temperaturs högsta värde är icke enbart
bestämd av ingående vätskans temperatur, utan är
//> 70 30 40 50
Fig.
Fig, B.
Fig. 7.
även i hög grad beroende av den
temperatursänkning, som man vid avdunstningen önskar
åstadkomma hos vätskan.
Återvända vi till fig. 5, så är det ju tydligt, att
linjen D—E icke kan skära kurvan A—B. På sin
höjd kan den tangera, och det förlopp, som
diagrammet därvid representerar är genomförbart endast för
så vitt oändligt stor beröringsyta är rådande mellan
gas och vätska.
I fig. 6 se vi, huru förhållandena gestalta sig, om
kravet på vätskans kylning från 65° till 30°
fortfarande fasthålles. Luftmängden måste då ökas
relativt vätskemängden (vilket i diagrammet istället
ger sig tillkänna som en minskning av
vätskemängden); vi se, att den högsta uppnåbara
mättningstemperaturen utgör ungefär 59°C.
I fig. 7 återgives förloppet, när kravet på vätskans
kylning till 30° släppts, och huvudvikten i stället
lagts på att uppnå den önskade
mättningstemperaturen, 64°, hos den avgående luft-ångblandningen.
Under sådana förhållanden ä.r vätskemängden relativt
luftmängden högre än i fig. 5, och den lägsta
uppnåbara temperaturen hos den avgående vätskan
utgör ca 41,5°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
