Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 26. 28 juni 1930 - Multipelindunstning med luft-ångblandning, av Erik Öman och H. Elis A. Göth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JUnI 1930
•Svårigheten av ett någorlunda enkelt
åskådliggörande hindrar mig tyvärr att här visa det i själva
verket mycket enkla sätt, som förefinnes, att kunna
helt undgå de eventuella olägenheter, som kunna
uppstå till följd av de sist berörda företeelserna.
Den korta resumé, som jag här gjort beträffande
avdunstningsförloppet. är synnerligen ofullständig.
Vidare äro de anförda synpunkterna starkt
förenklade, då det förhållandet, att vätskans mängd under
förloppet ju successivt minskas till följd av
avdunstningen, göra de verkliga förloppen betydligt mera
komplicerade. Jag hoppas dock, att vad jag anfört
har varit ägnat att giva en inblick i de intressanta
och oväntade problem som mött oss. Jag hoppas
också ha tillfredsställande styrkt mitt förut gjorda
påstående, att ett konstruerande av ett
indunstnings-system, arbetande med luft-ånga är dömt att
misslyckas, försåvitt man dessförinnan icke gjort sig
grundligt förtrogen med de teoretiska
förutsättningarna.
Inledningsvis hade jag redogjort för förhållandena
vid direkt indunstning med heta rökgaser, och det
multipelsystem vars princip jag sedan berört, har
förutsatts begagna sig av de från en dylik indunstning
avgående mättade rökgaserna som primär
värmekälla. Tydligen erfordras för en dylik anläggning
ingen ångpanna, vilket bör utgöra en stor fördel.
Emellertid kan naturligtvis mot anordningen ifråga
anföras, att då en del av indunstningen skall ske
genom lösningens utsättande för heta rökgaser, så
är den endast användbar i sådana fall, där lösningen
verkligen tål vid en dylik behandling.
Anmärkningen är givetvis fullt riktig, men saknar dock
betydelse av följande skäl: I inledningen påpekade jag
den betydelse indunstningen har för
oskadliggörandet av avfallslösningar, och nämnde därvid som
exempel sulfitluten. Vårt arbete har just i första
hand inriktats på utarbetandet av ett billigt
in-dunstningsförfarande, särskilt ägnat att begagnas
för ett sådant oskadliggörande, och det är ett dylikt
indunstningssystem, som jag i det föregående
skisserat upp.
Emellertid finnes det naturligtvis intet hinder, att
utesluta den direkta indunstningen och i stället
tillföra det erforderliga värmet i form av ren ånga. En
sådan apparatur kan även den göras synnerligen
ekonomisk i värmetekniskt hänseende. I själva
verket erbjuder den i vissa fall mycket stora fördelar;
så t. e. om för hög temperatur mycket ömtåliga
lösningar skola indunstas. Det blir med densamma
möjligt, att med god effekt utföra
multipelindunst-ning vid mycket måttliga temperaturer, vartill
kommer, att all lokal överhettning av vätskan blir
fullkomligt utesluten.
För det fall att lösningen icke tål att utsättas
för inverkan av luft, kan hela systemet göras slutet,
och arbeta med vilken permanent gas man så önskar.
Skall en jämförelse ske mellan olika
indunstningssystem, bör densamma egentligen gälla den totala
kostnaden för indunstning på ena eller andra sättet.
Emellertid är det icke möjligt att ånge en generell
siffra för denna kostnad, då den är starkt beroende
av de lokala förhållandena. Vanligen brukar därför
jämförelsen ske på så sätt, att man anger "antalet
effekter". Uttrycket borde rätteligen beteckna antal
kg vatten som avdunstas per kg tillförd ånga. Så
Fig. 8.
är emellertid icke förhållandet, utan uttrycket
"effekter" hänför sig snarare till antalet apparater i
in-clunstningsbatteriet. I fig. 8 anger kurvan I kg
avdunstat vatten per kg tillförd ånga vid olika
effektantal för en vanlig flerkropparindunstare. Kurvan
har uppritats på basis av senaste uppgifter i Hütte.
Kurvan är "teoretisk", så till vida som ingen hänsyn
tagits till strålningsförluster etc. Det faller sig
givetvis en smula svårt, att i ett dylikt diagram jämföra
ett system, arbetande med direkt indunstning med
rökgaser som första effekt, med ett annat system,
arbetande med ånga. Emellertid tror jag, att man
kommer till det riktigaste resultatet, om man för
systemet med direkt indunstning anger
avdunstningen vid olika, antal effekter, räknat på samma
bränslemängd, som i ångpannan förbrukas vid
generering av 1 kg ånga. Kurvan II anger under sådana
förhållanden de med kurvan I jämförbara värdena.
Som l:sta effekt har räknats den direkta
indunstningen med rökgaserna, medan 2: dra effekten
utgöres av den första apparaten i
indunstningsbatte-riet. Av diagrammet framgår, att medan i ett nu
brukligt flerkropparsystem med t. e. 3 effekter
avdunstas 2,37 kg vatten per kg tillförd ånga, avdunstas
i ett multipelsystem, arbetande med direkt
indunstning med rökgaser, i tre effekter 3,18 kg vatten.
Härtill kommer, att då flerkropparindunstaren arbetar
med ren ånga som värmekälla, hör till anläggningen
ifråga även en ångpanna. Vi se alltså, att med en
indunstare för direkt utnyttjning av rökgasernas
värme jämte ytterligare två effekter, uppnår man ett
värmetekniskt resultat, som betydligt överträffar, vad
som kan uppnås med en kombination av ångpanna
jämte tre vanliga effekter.
Trots denna överlägsenhet ifråga om
värmeekonomi har dock systemets största förtjänster icke
tydligt kommit fram med det sagda, varför jag med
några ord skall be att få påpeka dem.
Vid dimensioneringen av ett vanligt
indunstningssystem har man icke blott att taga hänsyn till de
rent värmetekniska faktorerna, utan man måste även
utföra konstruktionen med tanke på de mekaniska
påfrestningar, som apparaturen utsättes för.
I en dylik apparat råder alltid en tryckdifferens
mellan värme- och avdunstningssidorna, och
värmeytan, som alltid utföres i form av tuber, måste därför
väljas med ganska stor tjocklek. Vidare råder i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
