Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 19 juli 1930 - Notiser - Utbildningen i stadsplanekonst - Industriförbundets arbetsledareinstitut - Ett pan-europeiskt kraftnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19 JULI 1930
TE KNISK TIDSKRIFT
437
NOTISER
Utbildningen i stadsplanekonst.
Kommunikationsministern har uppdragit åt stadsplanedirektören A.
Lilienberg, byråchefen L. O. Bagger-Jörgensen, t. f.
professorn P. G. Hedqvist, intendenten A. G. Linden och
riksdagsmannen, lantbrukaren C. P. V. Nilsson i
Gränebo att såsom sakkunniga inom
kommunikationsdepartementet biträda med verkställande av utredning
och avgivande av förslag i fråga om förbättrad
utbildning i stadsplanekonst jämte vad därmed äger
sammanhang. Stadsplanedirektör Lilienberg skall leda de
sakkunnigas arbete. Till sekreterare har utsetts t. f. förste
kanslisekreteraren E. A. Westling.
Efter att ha berört lantmäteristyrelsens förslag
rörande lantmäteriundervisningens ordnande, vilken även
upptog frågan om undervisning i stadsplanelära vid den
föreslagna lantmäterihögskolan, förklarar statsrådet att
han delar den uppfattningen, att ett bättre ordnande av
utbildningen för stadsplanetekniker är en angelägenhet
av stor vikt. Den sakkunskap på området, som härför
kräves, är emellertid för närvarande ej tillfinnandes i
erforderlig omfattning, varför det måste anses önskvärt,
att åtgärder snarast vidtagas för avhjälpande av detta
missförhållande.
Industriförbundets arbetsledareinstitut. Sveriges
industriförbund har efter initiativ av den s. k.
arbetsfredsdelegationen beslutat upprätta ett centralt
arbetsledareinstitut i Stockholm. Institutet skall vara en central
utbildningsanstalt för arbetsledare samt för arbetare,
avsedda att befordras till befälsställning inom
industrien. Den av institutet meddelade undervisningen skall
omfatta i huvudsak sådana ämnen av icke teknisk art,
varom insikt är av betydelse för utövande av
arbets-ledareskap inom industrien, dvs. arbetsledning samt
yrkeshygien och yrkeslagstiftning. Utbildningen skall
försiggå i form av kurser, omfattande dels föreläsningar
och övningar, dels studier och demonstrationer på
arbetsplatser.
Institutets angelägenheter skola handhavas av en
styrelse, utsedd av styrelsen för Sveriges industriförbund
och bestående av fem ledamöter samt två suppleanter.
Till ordförande i styrelsen har utsetts direktör Gunnar
Jacobsson, Stockholm, och till övriga styrelseledamöter
verkmästare Erik André, Stockholm, bergsingenjör J.
Davidson, Hofors, överingenjör Fr. Grewin, Hallsta, och
verkstadschefen O. Hellman, Västerås.
-Under kommande läsår anordnar institutet de två
första kurserna, den ena under tiden 10 november—20
december 1930, den andra 12 januari—21 februari 1931.
Ledare av båda kurserna blir föreståndaren för
Bergslagets praktiska skolor och Jernkontorets förmansskola
i Domnarvet, doktor G. Ekelöf.
Ett pan-europeiskt kraftnät. Vid
världskraftkonferensen i Berlin framlade dr-ing. Oskar Oliven, Berlin, ett
projekt till ej mindre än ett hela Europa omfattande
hög-spänningsnät. Förslagsställaren gör sig dock inga
illusioner om planens snara förverkligande, för vilket tiden
ej är mogen, och detta icke så mycket på grund av
tekniska som fastmera ekonomiska svårigheter, vartill
komma subjektiva hinder, betingade av
nationalitets-hänsyn etc.
Vid kraftöverföring på så långa avstånd som det här
måste bli fråga om, komma förlusterna att bliva
avsevärda även vid användande av de högsta numera
brukliga överföringsspänningarna, och Oliven har därför
förslagsvis angivit en spänning av ca 400 kV som lämplig
för det blivande stol-kraftnätet. Vidare kommer det
tydligen att dröja länge, innan ett europeiskt kraftnät kan
erhålla den för räntabilitet erforderliga belastningen.
Oliven har avstått från att göra några som helst
kalkyler i detta avseende.
Av utslagsgivande betydelse är emellertid, att ett
pan-europeiskt kraftnät kommer att medgiva en under andra
omständigheter otänkbar utjämning mellan
energiproduktionen och energikonsumtionen inom världsdelen. En
avsevärd utjämning skulle kunna ernås, även om endast
vattenkraft av olika slag bragtes att samarbeta, t. e.
Alpernas vattenkraft, kännetecknad av stora fallhöjder och
maximivattenföring under snösmältningen på sommaren,
vattenfallen på den adriatiska kusten, likaledes med stora
fallhöjder men med högvatten under den nederbördsrika
vintern, samt den ännu outnyttjade vattenkraften vid
Järnporten i Donau. I de olika klimatiska och
atmosfäriska förhållandena i Europa ligger alltså en
vattenkraftreserv, vilken skulle kunna utnyttjas ekonomiskt
genom ett europeiskt storkraftnät. Härtill kommer, att
de befintliga värmekraftverken genom insättning i detta
system kunna få sin kraftproduktion ekonomiskt väl
avvägd.
Genom storkraftnätet skulle även hittills endast delvis
eller ej alls utnyttjade kraftkällor aktualiseras, medan
deras läge långt utanför förbrukningsområdena f. n.
gör en utbyggnad oekonomisk. Till sådana kraftkällor
räknas dels Donau, dels vattenkraft på Dalmatiens kust,
sammanlagt 1 mill. kW, samt en del norska vattenfall,
vilkas utbyggnad f. n. är helt beroende av den
elektrokemiska industriens kraftbehov. Genom att på ett
europeiskt kraftnät inmata kraften från dessa reserver skulle
inom överskådlig tid 5 mill. kW kunna ekonomiskt
utnyttjas.
Detsamma gäller även värmekraften, i det att såväl
den galiziska och den rumänska oljan som de
sydryska stenkolen ligga inom räckhåll för det europeiska
nätet.
Det är en känd sak, att tiden för maximaleffektens
utnyttjande stiger med kraftnätets storlek. Medan denna
tid vid smärre kraftnät utgör 2 000 à 3 000 timmar
årligen, uppgår den vid det f. n. största europeiska
kraftnätet, det Rhen-Westfaliska, till mer än 5 000 timmar.
Utnyttjningsfaktorn skulle ytterligare höjas, om
storindustrier med 24 timmars drift (gruvor, järnverk,
storkvarnar, elektrokemisk industri) komme att hämta
sitt kraftbehov från nätet i stället för att ordna sin
kraftförsörjning från separata kraftverk, vilket numera
ofta är fallet. Man får vidare tänka sig, att
belastningsspetsarna komma att utjämnas genom den stora
tidsskillnad som råder mellan västligaste och östligaste
Europa (mellan Rostow vid Don och Lissabon är
tidsskillnaden ej mindre än 3 timmar, 10 min.). En
liknande utjämning ernås genom att dagarnas längd och
därmed tiden för ljusspetsarnas inträffande växlar från
norr till söder. Slutligen skulle ett europeiskt kraftnät
stimulera en allmännare järnvägselektrifiering, och som
bekant har den elektriska järnvägsdriften en
belastnings-utjämnande karaktär.
I den här (efter VDI-Zeitschrift) återgivna kartan har
förslagsställaren gjort ett utkast till storkraftnätet.
Detta omfattar nästan hela Europa med två viktigare
undantag, nämligen Storbritannien och Irland samt
större delen av Ryssland. Oliven har tänkt sig en
kraftöverföring England—Kontinenten i så måtto, att ett stort
ångkraftverk i Calais skulle drivas bl. a. med brittiska
kol. För Ryssland gäller reservationen, att Ukraina får
vara med på ett hörn, medan de stora avstånden och den
relativt obetydliga industrien eljest ställa Ryssland
utanför programmet.
Från norr till söder gå tre huvudledningar. Från
Skandinaviens vattenkraft går en ledning över
Hamburg och Berlin och det mellantyska brunkolsomådet till
vattenkraftområdet i Alperna, vidare genom
Brennerpasset till Genua för att framdeles utsträckas till Rom.
Från Calais, där ett stort värmekraftverk skulle upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
