Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 29. 19 juli 1930 - Notiser - Ett pan-europeiskt kraftnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JUnI 1930
rättas, baserat på brittiska, belgiska och franska kol,
utgår en linje över Paris—Lyon och vattenkraften i
Rhöneområdet till Barcelona och Zaragoza, där
vattenkraft står till förfogande, samt slutligen till Lissabon,
som åter ligger väl till för de europeiska stenkolen. Den
tredje linjen slutligen går från Warszawa över de
tyskpolska kolområdena i Oberschlesien, genom
Tjeckoslovakien, över Wien och de österrikiska vattenkraftområdena
till Jugoslavien, där vattenkraften i Dalmatien tillföres
nätet.
I öst-västlig riktning upptager planen två linjer. Den
ena har anslutning till den från Warszawa utgående
nordsydliga linjen, kolområdena i Oberschlesien samt
oljeförekomsterna i Galizien, går sedan över det
mellan-tyska brunkolsområdet vid Halle, där linjen korsar den
skandinavisk-italienska huvudlinjen, vidare över Koblenz
och de västtyska stenkols- och brunkolsområdena, över
Trier till Paris, där den sammanknytes med linjen
Calais-Lissabon. Den andra linjen löper sydligare. Den utgår
från Rostow i Donets-kolbäckenet, går över Alexandrovsk
(i närheten av Djneprvattenkraften) och Odessa, där
kraft från de kaukasiska oljefälten inmatas, genom
Rumänien med dess oljeförekomster till Bukarest.
Härifrån kunde en grenlinje utgå till Bulgarien och Turkiet.
Från Bukarest går linjen över Järnporten i Donau med
dess stora, ännu outnyttjade vattenkraft till Wien och
den andra nord-sydliga huvudlinjen, därifrån genom de
österrikiska, schweiziska och franska Alperna till Lyon
och den tredje nord-sydliga huvudlinjen.
Längden av de här uppräknade huvudlinjerna skulle
bli ungefär 10 000 km. Spänningen har preliminärt an-
givits till 380 à 400 kV (större spänningar kan man på
grund av koronaförlusterna tills vidare ej räkna med).
Byggnadskostnaderna för huvudlinjerna beräknas till
ca 140 000 RM/km i slättland och medelhöga
bergstrakter och till ca 190 000 Em/km i svår terräng
(högfjällsområden). För överföringen från ’Skandinavien till
Tyskland har däremot räknats med 2 mill. RM/km.
Byggnadskostnaderna för ledningarna ha beräknats
uppgå till sammanlagt 1 500 mill. RM. Härtill komma
kostnaderna för 25 faskompenseringsstationer med 400
mill. RM och för 20 transformatorstationer med 180 mill.
RM, varför totala anläggningskostnaden för nätet skulle
sluta vid ca 2 milliarder RM.
I årskostnaderna komma de rena kapitalkostnaderna
att betyda mycket mer än kostnaderna för drift och
underhåll. Billig kredit är därför ett ofrånkomligt villkor
för planens genomförande, men förslagsställaren anser
det ej omöjligt, att inom en ej alltför avlägsen framtid
ett intereuropeiskt lån efter 4% % (inkl. amortering)
skulle kunna erhållas. Drifts- och
underhållskostnaderna ha beräknats efter 2 % på anläggningskapitalet,
varför årskostnaderna efter 6% % å det investerade
kapitalet skulle uppgå till ca 130 mill. RM eller 13 mill.
RM per 1 000 km ledningssträcka. Lägges härtill värdet
av den vid överföringen förlorade energien, skulle
kostnaden för överföring av 450 000 kW över en 1 000 km
lång sträcka uppgå till ca 20 mill. RM. Med en
utnyttjningstid av 5 000 timmar årligen skulle
överföringskostnaden i medeltal uppgå till ca l,i pfennig per kWh.
Denna kostnad anser förslagsställaren vara
jämförelsevis hög, men han beräknar, att de nu befintliga kraft-
Förslag till ett europeiskt storkraftnät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
