Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 31. 2 aug. 1930 - Det moderna vattenkraftverket, av B. G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
TEKNISK TIDSKRIFT
21 JunI 1930
vid färgas mer eller mindre starkt. Reläets
signal-och utlösningsanordning består av en fotoelektrisk
cell, eller ett värmekänsligt organ som belyses av en
lampa så placerad, att en liten del av den från
generatorn kommande kylluften passerar mellan lampan
och den fotoelektriska cellen. Så snart en färgning
av kylluften inträder, absorberar kylluften mera ljus
resp. värme än förut, och detta förorsakar en ändring
i strömmen från den ljuskänsliga cellen, resp. det
värmekänsliga organet, vilken strömändring
utnyttjas att lämna impuls till utlösning av en signal eller
av de för generatorns skyddande erforderliga
manöverorganen. Detta skydd har ingående provats bl. a.
vid Berlins elektricitetsverk och visat sig fungera
mycket tillfredsställande.
Oaktat dessa skydd i de allra flesta fall torde
kunna förhindra direkta överslag och därav
förorsakade eldsvådor i resp. maskiner, kan det dock
hända, att ett fel i en transformator eller generator
utbildas så hastigt, att skyddet icke kan förhindra ett
direkt överslag, och om ett dylikt inträffar i en
generator, är det tämligen säkert, att svåra brännskador
uppstå på isoleringen, som i regel innehåller en del
lätt brännbara ämnen, såsom bomull och isolerlack.
På grund av att de stora maskinerna behöva rätt
lång tid .att bringas till stillestånd, sprides en sådan
brand i vanliga fall till hela maskinen genom den
fläktverkan, som rotorn utövar, och för att i
möjligaste mån begränsa en dylik brand, användas med
fördel flytande kolsyra, som genom fast förlagda
rörsystem inuti generatorn får strömma ut på lämpliga
ställen vid inträffande överslag. Samtidigt måste
alla till- och avloppskanaler för luften avspärras, och
detta såväl som kolsyrans påsläppning sker
automatiskt medelst särskilda reläer, som träda i funktion
så snart ett överslag inträffar. I sådana fall, där
transformatorer och oljebrytare äro uppställda i
slutna celler, användes även för dessa dylik
kolsyresläckning med fördel.
Vid de moderna storkraftverken med sina
tillhörande stora ställverksanläggningar är det givetvis
icke möjligt för den person, som sköter driften, att
direkt kunna överblicka hela maskineriet eller att
för hand manövrera strömbrytare och
regleringsanordningar etc. på samma sätt som vid mindre
anläggningar. Det är därför vid större anläggningar
nödvändigt att sammanföra såväl de egentliga
mätinstrumenten för generatorer och linjer som alla
manöverorgan, reläer och signaler för temperaturer i lager och
maskiner, indikatorer för vattenstånd och för
luck-ställningar m. m. till ett manöver- eller kontrollrum,
där den vakthavande personalen med deras tillhjälp
kan övervaka och sköta driften. För allmän tillsyn
av den moderna stationen erfordras numera knappast
annat än regelbunden inspektion med vissa
tidsmellanrum, men sakkunnig personal måste dock
finnas tillgänglig så att den kan omedelbart ingripa och
vidtaga erforderliga åtgärder för avhjälpande av ett
eventuellt inträffande fel i stationen eller i ställverket.
I allmänhet torde nämligen de stora kraftstationerna
numera utrustas med automatiska skyddsanordningar
i sådan omfattning, att ett direkt ingripande av den
vakthavande personalen varken är nödvändigt eller
ens önskvärt för att avkoppla ett fel eller för att
förhindra skadegörelse vid inträffande fel. Vidare
skötes spänningsregleringen automatiskt genom
spänningsregulatorer, och i sådana stationer, som
samarbeta med övriga kraftverk, kan det numera ordnas
så, att belastningsfördelningen sker automatiskt efter
en på förhand uppgjord fördelningsplan.
Under förutsättning att den automatiska
utrustningen fungerar så som är avsett, arbetar densamma
givetvis betydligt snabbare och med större precision
än vilken vakthavande personal som helst, och detta
gör att den automatiska övervakningen av
anläggningarna finner ökad användning allt eftersom dess
fördelar bliva kända, dess tekniska detaljer
fullkomnas och dess driftsäkerhet ökas. Kraftverkets drift
kommer i dylika fall givetvis att bliva i hög grad
beroende av att den automatiska utrustningen alltid är
beredd att träda i funktion, när förhållandena så
kräva, och det är därför nödvändigt att denna
utrustning först och främst utföres på ett
ändamålsenligt sätt och sedan hålles i fullgott skick.
Utvecklingen inom vattenkrafttekniken går mot en
alltmer omfattande samköming mellan olika kraftverk
i syfte att bättre utnyttja vattnet, säkerställa
kraft-tillförseln och förbilliga driften. Det blir då också av
stor betydelse att kunna sammankoppla kraftverk,
som hava sinsemellan tidsförskjutna
lågvattensperio-d.r, och härför blir det ofta nödvändigt med långa
överföringsledningar och höga spänningar.
Villkoret för att under sådana förhållanden kunna
begränsa överföringskostnaderna till normala värden,
är att de överförda effektbeloppen skola vara stora,
och de härmed sammanhängande problemen måste
lösas på ett sådant sätt, att en dylik samköming
resp. överföring av stora effektbelopp över stora
distanser blir tekniskt och ekonomiskt genomförbar.
Huruvida de över stora distanser överförda
vattenkraftbeloppen skola utnyttjas enbart som bottenkraft
eller till en del som toppkraft blir beroende på
åtskilliga omständigheter, och det förefaller som om
det tidigare vanligaste sättet att använda dylik kraft
som ren bottenkraft, numera, sedan samkörningen
mellan olika verk blir mer och mer omfattande, icke
alltid medför den mest ekonomiska lösningen av
kraftförsörjningen i sin helhet. Sättet för kraftens
användning — som bottenkraft eller som toppkraft —
är emellertid avgörande för stationens
utbyggnadsgrad och detta bör sålunda utredas i samband med
planerandet av kraftverket.
Det är härvid nödvändigt att vederbörlig hänsyn
tages såväl till de rent vattentekniska detaljerna som
till den blivande belastningens art, och detta kräver
ett intimt samarbete mellan vattenbyggare,
konstruktörer för turbiner och elektrisk utrustning,
driftsingenjörer samt representanter för de blivande
kraft-avnämarna. Beräkningarna av alla olika hithörande
faktorer äro oftast omfattande och besvärliga, men
det är säkerligen väl värt att lägga ner en god del
arbete därpå, ty det är för kraftverkets ekonomi av
stor betydelse att dessa faktorer redan på ett tidigt
stadium bliva bestämda så riktigt som möjligt.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
